Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trädgårdsföreningen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framdrogs en bred, öppen aveny (eller ock en
kanal), som, delande hela trädgården i två delar
och öppnande ett vidsträckt perspektiv, slutade
med en vattenkonst eller ett tempel el. dyl. samt
var omfattad af häckar och träd med cirkelrunda,
kub- eller sockertoppsformiga kronor. Mellan
palatset och trädgården förekom en terrass med
fontäner och blomsterparterrer. Den närmast slottet
belägna delen af avenyen var bredare, rättande sina
dimensioner efter byggnaden, och i midten upptagen
af gräsplaner, blomstergrupper i vridna former,
vattenbassänger m. m. Längre bort fingo häckarna
växa högre och formades ofta till salar, teatrar,
smårum och labyrinter eller inneslöto trädpartier,
genomskurna af snörräta vägar. Man anlade gerna
terrasser, hvilkas afsatser antingen voro lutande
och grästorfklädda eller ock utgjordes af murar
med spalierträd framför. Stela kanaler voro här
och der framdragna. I vägkorsen, der de stora,
raka, sandbeströdda alléerna möttes, funnos
springbrunnar eller runda gräsplaner med blänkande
marmorstatyer. Den franska trädgården utgjorde så att
säga en fortsättning af palatsets salar. Den var noga
afstängd från den omgifvande nejden, och blicken fick
ingenstädes förirra sig utöfver trädgårdens gräns. De
stora öppna platserna kring slottet gåfvo rum åt de
underdåniga skaror, som kretsade kring sjelfherskaren,
och de grönskande smårummen lemnade välkomna gömslen
för galanta äfventyr. Förnäm, stel och teatraliskt
prunkande, är den franska trädgårdsstilen ett
fullständigt uttryck af absolutismen, och dess parker
göra ett ödsligt intryck, när de icke längre befolkas
af herrar och damer i allongeperuktidens drägter
(ex. Versailles, Chantilly, Tuileries-trädgården,
S:t Cloud; Schönbrunn vid Wien, Herrenhausen
vid Hannover, Sanssouci; Greenwich, St. James;
Drottningholm, Ulriksdal). Under rococotiden
återupptog man den äldre franska tillkonstlade
stilen med vidunderligt klippta häckar. Egendomligt
förkonstlad var den holländska trädgårdsstilen,
hvilken tog ringa utrymme i anspråk och likasom
sökte utplåna hvarje spår af natur. Dess prydnader
utgjordes af hvitmålade eller med lysande färger
öfverdragna trädstammar, grottor af brokiga stenar
och musslor, häckar i alla möjliga former (äfven
utskurna till djur, äreportar o. s. v.), klumpiga
sandstensfigurer uppställda kring en glaskula,
snäckberg, målade utsigter, konstgjorda blommor,
blomsterparterrer utfyllda med brodérmönsteraktigt
lagda glaskoraller och stenskärfvor samt i det
helas midt en brokigt målad figur (en rökande
turk på en tunna, el. dyl.). Emellertid stod
blomsterodlingen, såsom kändt är, synnerligen högt
hos holländarna. Sådana trädgårdar underhållas ännu i
Holland sorgfälligt i samma skick. Stilen vann insteg
i norra Europa. – En motsats till dessa konstlade
stilar var den engelska trädgårdsstilen
(landscape-gardening), uppkommen under inverkan af frihetsidéerna
kring midten af 1700-talet. Den var förberedd redan
af filosofen Fr. Bacon, senare af Addison och Pope
(hvilka tagit intryck från Miltons
härliga skildringar af ideallandskap), men den
utbildades först af W. Kent (1685–1748). Gent
emot de förra geometrisk-arkitektoniska stilarna
ville han åstadkomma måleriska effekter. Den buktiga
linien vardt herskande i st. f. den raka. De höjder,
dalsänkor och skogspartier, som ställets natur erbjöd,
gjorde man bruk af. Bäckarna fingo ett naturligt
slingrande lopp, sjöar, dammar och åar naturliga
stränder. Täcka broar anlades. Höjderna kröntes
med träd- och buskplanteringar; stora, saftiga
gräsplaner fingo utbreda sig, och skogslundarna,
pryddes med tilltalande byggnader. De naturliga
växtformerna höllos i obrottslig helgd. På skilda
punkter öppnades utsigter öfver den kringliggande
trakten. Trädgruppernas kronor sökte man låta bilda
hvad fackmannen kallar en storartad skönhetslinie. Med
den raka linien försvunno trappor, terrasser, allt
om arkitektur påminnande, allt bildhuggeri, all
klippning af löfverket. Till grund för anordningarna
lades emellertid en viss dold symmetri. Den engelska
stilen betecknar en fullständig brytning med det
förflutna. Konsten fick träda tillbaka; dess uppgift
blef att fullkomna naturen, men genom att förneka,
och dölja sig sjelf (ex. Villa Pallavacini vid
Genua; Boulogne-skogen, Vincennes, Ermenonville;
Wilhelmshöhe; Stockholms Djurgård, Hagar Tullgarn,
Rosersberg). Stilen passade väl till Englands natur
med dess runda, mjuka former. Efter Kents död vann
den allmän spridning, men bortfuskades i viss mån
af hans mindre begåfvade efterföljare Brown. I
dussin-anordnarnas händer vardt den ett riktigt
manér, med den enda grundsatsen att alla linier
skulle, med eller utan skäl, vara böjda. De olika
smakriktningarna under 1700-talet öfvade inflytande
på den engelska trädgårdsstilen. Som Kina då var på
modet, tog man i någon mån intryck af den kinesiska
stilen. (Om denna må nämnas, att den är oregelbunden,
men betydligt konstlad. Den sammanför i en trång ram
allahanda sällsamma växter, bassänger, vattenkonster,
klippor, krökta vägar, broar, hyddor, torn, kiosker
och pyramider, gifver sken af perspektiv genom
att ställa allt mindre träd i rad och söker göra
utsigterna än leende, än dystra, låter underjordiskt
vatten dåna, framkallar medelst konstgjordt luftdrag
vindens rytande, anbringar ruiner, af åskan splittrade
träd o. s. v.) Under sentimentalitetsperioden på
1770-talet sökte man genom trädgårdsmotiv framkalla
känslorörelser. Tårpil betydde sorg, murgröna vänskap,
rosor ungdom och kärlek; saknaden symboliserades
genom en mossig sten, en afbruten pelare eller en
urna. Man reste minnesvårdar och gjorde alltflere lån
från plastik och arkitektur. Det nyväckta intresset
för antikens konst medförde derefter smaken för
antikt formade tempel m. m. i trädgården, och under
nyromantikens tidehvarf sökte man framkalla stämning
genom konstgjorda borg- och kapellruiner; t. o. m. åt
bostäder och ladugårdar gafs formen af ruiner. Samma
smakriktning bragte i bruk eremitkojor, landtliga
hyddor (cottage-stil) samt trädgårdsmöbler af bark
och grenar. Andra sökt måleriska effekter nåddes
derigenom att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
