- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
861-862

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trädgårdsföreningen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slingrande vattnen och oregelbundet växande träden fördes
ända fram till slottstrappan samt arkitekturen
höljdes med murgröna o. dyl. Under 1800-talets andra
fjerdedel bortströks sådant påhäng på den engelska
trädgårdsstilen, och denna tillämpades åter i
större renhet. Man skyr ej numera arkitektoniska
och rätliniga anläggningar på de ställen af
trädgården, hvilka beherskas af arkitektur. För
blomsteranläggningar lånar man gerna af den naturliga
stilen de fria formerna och af de geometriska
stilarna symmetrien. Af denna art är den s. k. tyska
trädgårdsstilen, som har sammansmält den engelskas
våglinier med den franskas öfverskådliga symmetri. –
Bland större stadsparker må följande nämnas: Paris’
Boulogne-skog (873 har) och Vincennes-skog (987),
Londons Regent’s park (190) och Hyde park (158),
Phoenixparken i Dublin (712), Wiens Prater (592) och
Glacis (198), Berlins Thiergarten (256). New Yorks
Central park omfattar 340 har, Filadelfias Fairmount
park omkr. 1,200, San Franciscos Golden-gate-park
425. Tokio i Japan är berömdt för sina stora parker,
främst Ujeno (987 har). Till jämförelse må nämnas,
att Stockholms Djurgård (näml. den del deraf,
som kallas den egentliga djurgården) omfattar 223
och Humlegården 12,5 har. – För en sund utveckling
af trädgårdskonsten i Sverige hafva bl. a. Daniel
Müller och Olof Eneroth verkat nitiskt genom
flere skrifter. Jfr vidare Pückler-Muskau: »Über
landschaftsgärtnerei» (1834), J. v. Falke: »Der
garten. Seine kunst und kunstgeschichte» (1884),
och H. Jäger: »Gartenkunst und gärten sonst und jetzt»
(1887).

Trädgårdssnäckan. Se Helix.

Trädgårdssofvaren, Myoxus quercinus, zool. är en
liten gnagare, nära beslägtad med den äfven i Sverige
förekommande hasselmusen (se Hasselmössen). Från
denne skiljer han sig genom betydligare storlek
samt afvikande tandbyggnad och färgteckning. Öfre
kroppssidan är gråbrun, med rödaktig anstrykning;
den undre är hvit. På hvardera sidan är ett svart
band, som omgifver ögat och derifrån löper nedåt
halsen. Arten förekommer i mellersta och södra
Europa, företrädesvis i dess vestra del, vanligen
i skogstrakter, men ock i trädgårdar och invid
boningshus. Han förtär frön, frukter, insekter,
fogelägg och unga foglar. Han bygger ett rundt,
fristående bo mellan några trädgrenar, eller ock
inkräktar han en ekorres eller någon större fogels
bo. Lika litet som hasselmusen blir han i fångenskap
riktigt tam. L-e.

Trädgårdssångaren, Sylvia hortensis,
zool.,
tillhör trädgårdssångareslägtet (se
d. o.). Hufvudet och ryggen äro gråaktiga, med
olivgrön anstrykning. Undertill är fogeln smutsigt
hvit. Stjerten är enfärgad, fötterna blygrå.
Trädgårdssångaren förekommer allmänt öfver hela Sverige
och tillbringar vintern i Afrika. Han lefver dold
bland löfven i trädgårdar och lunder. Liksom
samslägtingarna utmärker han sig för sin lifliga
och omvexlande sång. Sitt bo bygger han i täta
buskar. Aggen äro vanligen 5, blekgrå, med olivbruna
fläckar. L-e.

Trädgårdssångareslägtet, Curruca, zool., är ett
underslägte, tillhörande sångareslägtet
(Sylvia), familjen sångare (se d. o.), ordningen
tättingar inom foglarnas klass. Hithörande
arter skilja sig från de öfriga Sylvia-arterna
derigenom att kroppsfärgen är öfvervägande grå
och stjerten i spetsen tvär, enfärgad eller med
till en del hvita sidopennor. De äro lifliga,
oroliga foglar, som vistas i skogar och trädgårdar
och alla sjunga mer eller mindre väl. Samtliga
äro flyttfoglar. Om våren och sommaren förtära de
insekter och dessas larver, om hösten bär. Till den
svenska faunan höra grå sångaren (Sylvia cinerea),
hökfärgade sångaren (S. nisoria), ärtsångaren
(S. curruca), svarthufvade sångaren (S. atricapilla)
och trädgårdssångaren (S. hortensis). Jfr Sångare.
L-e.

Trädgårdssällskap. Se Trädgårdsföreningar.

Trädhärfogeln. Se Irrisorini.

illustration placeholder


Trädkrypareslägtet, Certhia, zool., hör till
underfamiljen klättrarna (se d. o.), mesfoglarnas
familj inom tättingarnas ordning och foglarnas
klass. Slägtet skiljer sig från de till
samma underfamilj hörande foglarna genom sin smala,
spetsiga, nedåt böjda näbb och genom stjertpennorna,
hvilka äro spetsiga och styfva, de två mellersta
längst, de öfriga på hvardera sidan gradvis aftagande
i längd. Trädkryparen, C. familiaris, har ofvan
bruna, hvita och rostgula fläckar samt är undertill
hvitaktig. Längd 15 cm. Han förekommer mycket allmänt,
om sommaren parvis, om vintern ensam, i södra och
mellersta Sveriges skogar och trädgårdar. I landets
nordligare delar är han mera sällsynt. Han klättrar
med stor skicklighet uppåt trädens stammar och grenar,
liksom hackspettarna stödjande sig på den elastiska
stjerten; deremot saknar han nötväckans förmåga att
klättra nedåt. Under alla årstider lefver han af
insekter, hvilka han uppickar i barkspringor samt
under mossa och lafvar. Boet bygger han uti ihåliga
träd. Äggen (6–9) äro hvita, med brunaktiga prickar.
L-e.

Trädkräfta. Se Jordkräfta.

Trädnymfer. Se Dryader.

Trädormar. Se Dryophis.

Trädormbunkfamiljen. Se Cyatheaceae.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfap/0437.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free