- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
887-888

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tuberaceæ ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»tuberoida bildningar», jämförliga med knölarna hos
Orchis och de flesta Acomtum-arter. En öfverjordisk
»stjelkknöl» eller ansvällning af stjelken hos
kålrabbi, rättikan och rädisan äro knölbildningar af
den del af stjelken, som sitter under hjertbladen
(den hypokotyla stjelken). – b) Se Tryffel.
1. G. v. D. 2. O. T. S.

Tuberaceae. Se Tryffel.

Tuberkel (Lat. tuberculum, liten knöl, liten
svulst). Se Lungsot och Tuberkulos.

Tuberkulin, tuberculinum Kochii (»Kochs
lymfa»). Efter att 1882 hafva upptäckt
tuberkelbacillen och derigenom visat det tuberkulösa
smittämnets natur har den verldsbekante tyske
läkaren Rob. Koch varit sysselsatt med sökandet efter
ett medel mot de af denna bacill orsakade sjukliga
förändringarna i organismen (den s. k. tuberkulosen),
och ett sådant trodde han sig 1890 hafva funnit i
det efter honom uppkallade tuberculinum Kochii,
som utgöres af ett glycerinextrakt på kulturer
af tuberkel-bacillen. Han bekantgjorde medlets
sammansättning i början af Jan. 1891 och tillskref
det en tvåfaldig betydelse: dels skulle det
tjena såsom ett ofelbart medel att upptäcka
börjande tuberkulos, dels skulle man deri hafva
ett botemedel mot tuberkulosen, åtminstone i dess
första stadier. Medlets verkan skulle bestå deri att
detsamma, infördt subkutant (genom insprutning under
huden) i organismen, inverkade på de tuberkulösa
nybildningarna, men endast på dessa, och genom
att bringa dem till afstötning från den friska
väfriaden skulle medlet förhindra den tuberkulösa
processens vidare utbredning inom organismen. Denna
inverkan på de tuberkulösa härdarna vore orsaken
till den temperaturstegring, som inställer sig
efter tuberkulinets insprutning. Efter Kochs
första meddelanden härom på hösten 1890 strömmade
massor af patienter och läkare till Berlin för
att der blifva behandlade och taga kännedom om
medlets användning. Derigenom vanns snart ett rikt
material för bedömandet af dess verkliga värde,
och kritiken uteblef ej länge. Det visade sig, att
äfven friska personer påverkades af tuberkulinet
och erhöllo betydande temperaturstegringar deraf. Å
andra sidan var tuberkulinet overksamt i flere
säkert konstaterade fall af tuberkulos. Dess
betydelse för diagnosticerandet af tuberkulos var
derigenom betydligt reducerad. Den botande verkan
visade sig vara ej mindre otillförlitlig, och i
många fall verkade medlet rent af skadligt. Det
qvarstår således, att tuberkulinet är ett ytterst
kraftigt verkande medel, som i mycket ringa dos
(tiondedelar af ett milligram) framkallar höggradiga
feberstegringar. Tillika har det visat sig, att
man ej på förhand kan beräkna verkan af den dos
man ger, hvilket ännu mer ökar risken vid medlets
användning. Betraktade såsom experiment, hafva
försöken med tuberkulinet onekligen haft betydelse
såsom bidragande till kännedomen om den inverkan på
organismen, som de ämnen utöfva, hvilka bildas vid
mikro-organismernas lifsprocesser. – Tuberkulinets
sammansättning och beredning hemlighöllos först någon
tid, och det kan ej förnekas, att personer sökte
tillgodogöra sig detsamma för andra ändamål än rent
vetenskapliga och menniskovänliga. I Sverige utfärdade
Medicinalstyrelsen d. 19 Jan. 1891 ett cirkulär »om
hvad iakttagas bör vid användning af Kochs medel
mot tuberkulos hos menniskor». Koch har på senare
tiden fortsatt sina försök öfver tuberkulinet,
hvarvid principen varit att ur det enligt den
ofvan nämnda metoden erhållna tuberkulinet isolera
den verksamma substansen samt undersöka de kemiska
egenskaperna hos denna substans och dess inverkan på
organismen. Till något i praktiskt hänseende betydande
resultat hafva dessa undersökningar ännu ej ledt.
J- E. J-n.

Tuberkulos (tuberculosis), med. Under detta namn
sammanfattar man alla de sjukliga förändringar,
som tuberkelbacillen orsakar genom sin närvaro och
utveckling i ett varmblodigt djurs organism. Man
plägar vanligen skilja mellan lokal och allmän
tuberkulos. Det vanligaste exemplet på lokal
tuberkulos
är lungtuberkulosen l. lungsoten. De
tuberkulösa förändringarna kunna för öfrigt
förekomma primärt lokaliserade i hvilket af kroppens
organ som hälst. Af stor betydelse äro genom
sin freqvens, förutom lungsoten, de tuberkulösa
förändringarna i bensystemet (vissa former af
benröta), huden (lupus), hjernan och dess hinnor
(tuberkulos hjerninflammation), lymfkörtelsystemet
(skrofulos), njurarna samt könsorganen, särskildt
testiklarna. Öfriga lokalisationer äro jämförelsevis
sällsynta. Den allmänna tuberkulosen l., såsom den
oftast benämnes, den allmänna miliartuberkulosen är
i de allra flesta fall en följd af den lokala. Den
uppstår derigenom att tuberkelbacillerna från
det först angripna stället på ett eller annat sätt
inkomma i blodet och af detta sköljas med och likasom
sås ut i organismens alla delar. Öfverallt der ett
frö af denna olycksbringande sådd finner lämplig
jordmån, uppstår en liten, gråhvit s. k. »miliar»
(af milium, hirskorn) knottra eller knöl (se
Miliartuberkel). Den kliniska bild, som åkomman
i de skilda fallen företer, är högst vexlande,
beroende på det organ, som är svårast angripet. Så
godt som konstant förekomma emellertid symtomen
hög feber, afmagring och ständigt fortskridande
kraftnedsättning. Sjukdomen leder alltid till döden;
intet fall af otvifvelaktig allmän miliartuberkulos,
som gått till helsa, är kändt. – Tuberkulosen är
utan tvifvel ett bland menniskoslägtets svåraste
plågoris. Man har funnit, att åtminstone en menniska
bland sju går under för en eller annan af dess
former. Något osvikligt medel mot dess härjningar
känner man ej, och tyvärr äro de medel, som gifva
åtminstone någon utsigt för den angripne att kunna
motstå en skedd infektion, minst tillgängliga för
den folkklass, som oftast angripes: de fattige. Se
vidare Lungsot och Tuberkulin.

Bland husdjuren träffar man tuberkulos allmännast hos
nötkreatur och svin, men sjukdomen förekommer äfven,
ehuru jämförelsevis sällan, hos hästar, får, getter,
hundar, kattor och hönsfoglar. Bland nötkreaturen kan
den uppträda med 0,2 till 20 proc. inom olika delar
af ett land. Å de offentliga slagthusen i Europas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfap/0450.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free