Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tula-arbeten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anläggningen af statens stora gevärsfaktori, och
den har nu omkr. 65,000 innev. Utom den nämnda
gevärsfabriken, som leder sina anor tillbaka till
början af 18:de årh. (en gevärsfabrik anlades redan
1595 af Boris Godunov) och sysselsätter 3–5 tusen
arbetare samt tillverkar 75–160 tusen gevär årligen,
finnas ett stort antal mindre, privata gevärsfabriker
samt verkstäder för tillverkning af tekök (samovarer),
harmonikor och en mångfald »korta» varor af koppar,
stål, jern och bleck samt nielloarbeten (se Niello),
»tuladosor», hvilka hafva stort anseende i hela
Ryssland och långt utom dess gränser. Dertill komma
genom franska, italienska och tyska krigsfångar
från 1812 anlagda vigtiga fabriker för färger,
parfymer, modevaror, handskar, hattar, konstgjorda
blommor etc. samt trädgårds- och blomsterskötsel,
som holländska krigsfångar infört. Derjämte drifver
staden en omfattande handel med spanmål, nötkreatur,
hudar, talg och hampa.
Tula-arbeten, niellerade silfverarbeten från Tula
och andra orter i södra Ryssland. Se Niello.
Tulasne [tylan], Louis René, fransk botanist, f. 1815,
var 1842–72 »aide-naturaliste» vid Museum de Paris och
blef 1854 Adrien de Jussieus efterträdare i franska
vetenskapsakademien. Död 1885. T. sysselsatte sig
företrädesvis med odlingsförsök af växter samt utredde
många fanerogamers och i synnerhet kryptogamers
utvecklingshistoria. Han utgaf flere särdeles
vigtiga arbeten, bland hvilka må nämnas Mémoire
sur les ustilaginées, comparées aux uredinées,
Histoire et monographie des champignons hypogées
(1851, i samarbete med sin yngre broder, med. doktor
Charles T.), Selecta f ungorum carpologia (3 dlr,
1862–65) samt hans i striden om mjöldrygans uppkomst
epokgörande arbete: Mémoire sur l’ergot des glumacées
(i »Annales des sciences», 1853), hvari han med stöd
af odlingsförsök bevisar, att de tre under namnen
Sphacelia segetum Lev., Spermoedia clavus Fr. och
Cordiceps purpurea Fr. beskrifna svamparna äro endast
olika utvecklingsstadier af mjöldrygans svamp, som
af T. erhöll namnet Claviceps purpurea. O. T. S.
Tu l’as voulu, George Dandin! Se Dandin.
Tulcea. Se Tultsja.
Tulden. Se Thulden.
Tule. Se Thule.
Tulei, Djingis-kans son. Se Persien, sp. 1,096.
Tuli, mytol. Se Panu.
Tulipan. Se Tulpan.
Tulit, miner., ett till epidotgruppen
hörande rosenrödt kalklerjordssilikat med något
vatten. Tuliten skiljer sig endast till färgen från
den gråa zoisiten och smälter under blåskastning. Den
förekommer vid Souland i Telemarken, Norge.
Ant. Sj.
Tulium-oxid. Se Erbium.
Tulkört. Se Asclepiadeae.
Tull (T. zoll, Eng. toll, D. told, af roten tal i T.
zählen, Sv. tälja, räkna, således urspr.
»uppräknad summa», betalning) är en skatt,
som upptages af vissa varor – indirekt
konsumtionsskatt (se d. o.) –, hvilka föras in i
staten, föras ut ur staten eller föras igenom
staten; den delas derför i införsel-, utförsel-
och genomförseltull (import-, export- och
transitotull). Fordom funnos i Sverige tvänne
andra afgifter, som kallades tullar, nämligen
landtullen l. lilla tullen, hvilken enligt 1622
års riksdagsbeslut skulle utgöras af alla inhemska
»äteliga och förnöteliga» varor, som fördes till
torgs eller marknad i riket, hvilken afgift sedermera
utsträcktes till alla varor, som ifrån landet infördes
till städerna (den afskaffades 1810), samt qvarntullen
(se d. o.). Ingen af dessa skatter var dock tull i
egentlig mening. Motsvarigheter till den förra finnas
ännu i flere stater, såsom i Italien, Österrike och
Frankrike (der skatten kallas octroi). – Utförsel-
och genomförseltullar äro ganska betungande för
den inhemska industrien, och de blifva derför
alltmer sällsynta; införseltullar äro deremot
en af staternas vigtigaste inkomstkällor. De
äro af två slag, protektionistiska tullar
(skyddstullar), som påläggas för att befrämja
inom landet förefintliga näringsgrenar och derför
mestadels träffa nödvändighetsvaror (lifsmedel,
industriartiklar o. dyl.), samt finanstullar. Dessa
senare, som afse att bereda staten en betydlig
inkomst, träffa uteslutande eller till högre
belopp s. k. kolonialvaror (te, kaffe, kakao,
droger) och vissa andra varor, som äro mindre
nödvändiga (socker, vin, spritdrycker), och som
likaledes drabbas af skatter, när de tillverkas
inom landet, eller vissa njutningsartiklar
(t. ex. tobak). Vår tids handelstraktater hafva
framkallat det s. k. »differentialtullsystemet»
(se Handelsfördrag). – Erfarenheten har visat, att få
och måttliga tullsatser gifva större inkomst än många
och höga, enär de medföra ökning af konsumtionen
och minskning af smugglingen. Jfr Frihandel och
Skyddstull.
Tullafgifterna äro mycket gamla statsinkomster. Redan
i Athen fanns in- och utförseltull (2 proc. af
varans värde), och det är sannolikt, att grekerna
lärt sig denna skattemetod från Orienten. Äfven i den
romerska republiken funnos åtminstone införseltullar
(portoria), ehuru deras storlek ej är känd. År
60 f. Kr. upphäfdes denna skatt uti Italien, men
återinfördes af Caesar till okändt omfång. Likaledes
funnos in- och utförseltullar i provinserna, olika
till sin storlek i olika provinser; äfven antydningar
om genomförseltullar förekomma. Uppbörden af
tullafgifterna var bortarrenderad till publicani, som
alltid voro romare. Under kejsaretiden upptogs tull
dels vid riksgränsen, och derför funnos bestämmelser
om de vägar, på hvilka in- och utförsel fick ske,
dels vid tull-linier mellan provinserna, men vi känna
nästan ingenting om tulladministrationen. Från Rom
öfvergick tullväsendet till de germanska stater,
som uppstodo efter det romerska väldets fall. I
det merovingiska Frankrike uppbars tull vid alla
folkrikare orter, utan att landet var indeladt i vissa
tullområden. Den erlades till en början i varor. Redan
under den karolingiska ätten började tullinkomsterna
vid vissa orter att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
