Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tula-arbeten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
478,512. – Mot slutet af Karl XII:s regering sjönko
sjötullsinkomsterna betydligt, hvilket förhållande
jämte kronans behof af penningförskott föranledde,
att äfven denna tull utarrenderades 1718 (till
öfverdirektören Ehrenpreus m. fl.) för 488,700 dlr
smt årligen med vilkor att af den summa, hvarmed
inkomsterna kunde komma att öfverstiga utgifterna,
skulle kronan hafva 84 proc., hvilket stadgande
höjde kronans tullinkomster för året till 1,167,400
dlr smt. Någon förnyelse af arrendekontraktet
medgafs dock ej, ehuru såväl Ehrenpreus som andra
under de följande åren gjorde nya anbud. Slutligen
beslöt regeringen 1726 att på en hand utarrendera
både land- och sjötullarna samt accisen, och ett
kontrakt härom uppgjordes d. 31 Mars s. å. på 4
år med en generaltullarrende-societet (se d. o.),
hvars fullmäktige utöfvade förvaltningen. Den årliga
arrendesumman skulle vara 1,530,000 dlr smt, och
allt öfverskott tillföll societeten. Kontraktet
förnyades d. 23 Mars 1730 på 4 år mot samma
arrendesumma som förut, hvarvid stadgades, att
kronan sjelf skulle deltaga i arrendet för vissa
lotter och i societeten insätta 4 ledamöter. Afdrag
i arrendesumman skulle göras för de afkortningar och
förmåner, som kronan kunde bevilja. Man beräknade,
att kronans medelinkomst pr år stigit till 1,437,019
dlr smt, utom den årsvinst hon bekom såsom delegare
i societeten (i allt omkr. 68,000 dlr smt). När
kontraktet förnyades d. 2 Mars 1734, bestämdes, att
kronan skulle hafva i årlig arrendesumma 1,410,000
dlr smt samt dessutom 90 proc. af allt öfverskott,
som kunde uppstå. Arrendetiden gick tillända
d. 1 Jan. 1740, och under dessa år hade kronan
i medeltal 1,551,301 dlr smt årligen. De följande
kontrakten under frihetstiden ingingos på i hufvudsak
liknande vilkor för följande år och med följande
årliga medelvinst, 1740–43: 1,561,394 dlr smt,
1744–47: 1,446,780, 1748–55: 1,597,166, 1756–65:
1,530,833. Vid riksdagen 1765–66 beslöts, på grund af
de många olägenheter, som tullarnas bortarrendering
medfört, att kronan sjelf skulle förvalta dem, och en
kungl. generaltulldirektion öfvertog deras ledning
från början af 1766; men efter 1772 års revolution
lades tullen åter under Kammarkollegium. Afkastningen
var 1766–69 1,649,530 dlr smt årligen, men sjönk
sedan något och var 1771 endast 1,386,000 dlr
smt. Som regeringen icke ansåg, att den ändrade
tullförvaltningen medfört åsyftad verkan, började
den åter tänka på tullarnas utarrenderande, och
år 1776 uppgjordes kontrakt på sex år med en ny
generaltullarrende-societet mot en summa af 490,300
rdr specie per år. Kronan sjelf öfvertog en fjerdedel
af arrendet och förordnade för sin del fullmäktige
i societeten. Arrendet upphörde med 1782 års slut,
men den gamla societetens fullmäktige fortforo att
såsom k. generaltulldirektion förvalta tullverket
för kronans räkning t. o. m. 1785, hvarefter en
ny generaltulldirektion ledde tullförvaltningen
t. o. m. 1802, då tullarna bortarrenderades till en
generaltullarrende-societet. Äfven i detta arrende
deltog kronan med en fjerdedel. 1809 förbjöds
förpaktning af statens inkomster, och tullverket
förvaltades derefter från och med 1813 af
en k. generaltulldirektion t. o. m. 1824, då
k. Generaltullstyrelsen (se d. o.) inrättades. Vid
denna tid (1823) utgjorde tullinkomsterna 1,681,553
(lots- och båkafgifter inräknade 1,741,987) rdr,
och ännu vid slutet af Karl Johans regering (1844)
beräknades de till blott 3,700,000 rdr, men de hafva
sedan vuxit med rask fart. Så utgjorde de 1857 10,8
mill. kr., 1860 13,8 mill., 1865 nära 14 mill.,
1870 15,8 mill., 1875 24,4 mill, 1880 27,6 mill.,
1885 33,1 mill. och 1890 42,6 mill. 1891 nedgingo
de till 38,012,541, och i staten för 1892 äro de
beräknade till 38 mill. kr. – Om den svenska tullens
statsrättsliga natur se Bevillningar, sp. 425–426.
J. Fr. N.
Tull, Jethro. Se Drillkultur.
Tullar, skeppsb., de vid en båts reling anbragta
träpjeser, hvilka vid rodd utgöra stöd för åran,
som med sin lom hvilar på roddlappen, liggande på
tullbordet mellan tullarna. J. G. B.
Tullarrendesocieteten. Se
Generaltullarrendesocieteten.
1. Tullberg, Hampus Kristofer, filolog, född
i Nöbbeleds socken, Småland, d. 2 Nov. 1796,
blef student i Lund 1816 (redan då ansedd som
skicklig orientalist), filos. magister 1820,
docent i österländska språk 1822 och adjunkt 1829.
Han hade då utarbetat en Hebräisk språklära
(1826–27; 2:dra uppl. 1835), och han utgaf sedan
en Hebräisk läsbok (1834; 3:dje uppl. 1866),
som länge bibehöll sig vid läroverken. Under
de följande åren förestod T. flere gånger
professuren i sitt ämne samt utgaf bl. a. språkläror
för svenska (1836), tyska (1838) och franska
språket (1839), hvilka ej lyckades blifva använda.
Alltifrån sin första studenttid hade han med
synnerlig ifver omfattat radikala åsigter i afseende
på svenska språkets rättstafning. Men först sedan
han 1840 lemnat universitetet såsom kyrkoherde i
Stora och Lilla Slågarp af Lunds stift, blef
han i tillfälle att i full frihet gifva luft åt
sina dittills nästan undertryckta reformatoriska
sträfvanden. Så utkom Översigt av svänska
rättskrivningsläran (1841), utarbetad redan
tio år förut; men boken fann icke köpare, enligt
författarens eget erkännande. I omarbetadt
och utvidgadt skick framträdde arbetet såsom Svensk
rättskrivningslära, stödd på vettenskaplig grund
(1862), deri den fonetiska grundsatsen med ytterlig
ensidighet betonas såsom rättskrifningens högsta lag,
hvadan också författaren, enligt det skånska uttalet,
skrifver »uttrökka», »mädvetande» o. s. v.
Äfven detta arbete gick, åtminstone till en början,
tämligen spårlöst förbi och har knappt haft något
inflytande på den senare tidens fonetiska rörelse
i Sverige. Mot slutet af sin lefnad utgaf
T. Bidrag till etymologiskt lexikon över främmande
ord i svenska språket (1868). Sina senaste år
tillbragte han, tjenstledig, i Lund, der han
1871 blef jubeldoktor. Han afled d. 2 Febr. 1876.
-rn.
2. Tullberg, Otto Fredrik, orientalist, musiker,
den föregåendes broder, född i Nöbbeleds socken,
Småland, d. 26 Sept. 1802, blef student i Upsala
1822, filos. magister 1830 och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
