Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull / 917-918 (1892) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tun ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

b)	Karcinom, kräftsvulster, förete en alveolär byggnad, men de särskilda alveolerna äro fyllda af epitelceller och ega sålunda intet lumen (hålighet). Cellerna inom en alveol ega karakteren af epitelceller, men äro sinsemellan mycket olika.

Blandningsformer af olika svulster
kunna förekomma, t. ex. osteo-kondrom, myxo-sarkom,
osteo-sarkom o. s. v. – Teratom kallas ett
slags svulster, som innehålla flere olika
slags väfnader, såsom ben, brosk, muskelväfnad,
hud, hår o. s. v. De äro »kongenitala»,
d. v. s. förskrifva sig från embryonalstadiet.
En dylik svulst anses representera ett särskildt
embryo, som stannat i sin utveckling och blifvit
inneslutet inom sitt tvilling-embryos kropp. Hit
räknas äfven de s. k. dermoidcystorna, hvilkas inre
yta visar samma organisation som huden, och som
innesluta hår- och fettmassor. Åtskilliga
angiom och sarkom äro äfvenledes kongenitala:
de förefinnas redan vid födelsen och utveckla
sig sedermera vidare. Man har framkastat det
påståendet, att alla svulster skulle hafva till
utgångspunkt bildningar från embryonaltiden,
afsnörda celler, som blifvit omväxta af andra
väfnader, och som sedermera af en eller annan
anledning börja utveckla sig. Denna förklaring
låter sig dock ej genomföra för alla svulster, och
frågan om svulsternas etiologi är ännu långt ifrån
sin lösning.

En svulst utvecklar sig från något förutva-Tande
väfnadselement. Utom förökningen af de för
den ifrågavarande svulsten karakteristiska
väfnadselementen eger äfven en nybildning af
kärl rum. – Svulstmassan kan blifva säte för samma
processer som de normala väfnaderna; en inflammation
kan uppstå deri, likaså olika degenerationsprocesser,
såsom fettdegeneration, nekros, uppmjukning,
kalkvandling, pigmentvandling o. s. v. Svulster,
som äro rika på celler, men fattiga på kärl
(t. ex. vissa kräftformer), hemfalla synnerligen
lätt till nekros. Dessa sönderfallsprocesser ega rum
i centrum af svulsten, under det att denna ständigt
tilltager i periferien. På detta sätt uppstå inuti
svulsten håligheter; och bryta dessa håligheter genom
huden eller en slemhinna, uppkomma sårbildningar. –
En svulst kan vara skarpt begränsad mot den omgifvande
väfnaden, som vid svulstens tillväxt af densamma
undantränges. I andra fall tränger svulsten sig
in mellan den »normala väfnadens delar eller, som
man säger, »infiltrerar» den omgifvande väfnaden
och förstör på detta sätt densamma successivt. –
Från en svulstbildning kunna element med blod- eller
lymfströmmen föras till en frisk del af kroppen,
der en ny svulst af samma art på detta sätt kommer
att uppstå (metastasbildning). – Elakartade (maligna)
kallar man de svulster, som genom sin infiltrativa
karakter och sin benägenhet att »sätta metastaser»
inom kort förstöra vigtiga organ. Förderfbringande
för organismen äro äfven de sönderfallsprocesser,
som uppstå i vissa svulster. Kroppen förlorar härvid
näringsmaterial, och en del skadliga produkter
upptages från sönderfallshärden. Under dessa
förhållanden utvecklar sig ett
aftyningstillstånd, som man nämner svulst-kakexi. Äfven om en
svulst ej medför dessa faror, kan den blifva af våda
för sin bärare genom sin storlek eller genom sitt
läge. En i öfrigt godartad svulst, som är belägen i
det centrala nervsystemet, kan gifva ytterst svåra
symtom. J. E. J-n.

Tun (Angelsachs. o. Isl. tún), Fornsv., egentl. hägnad,
gärdsgård (T. zaun); inhägnad plats, gård. Ordet
förekommer ännu i Sv. dial. och i norskan samt ingår
i många ortnamn (t. ex. Tuna, Eskilstuna, Sigtuna,
Ultuna, Tunafors, Sagatun). Deraf kommer Eng. town,
med den utvidgade bet. »stad».

Tun, socken i Skaraborgs län. Åse härad. Areal 2,399
har. 655 innev. (1890). T. bildar med Friel och Karaby
ett regalt pastorat, Skara stift, Kållands kontrakt.

Tun, stad i persiska prov. Chusistan, s. om den stora
saltsteppen (Kewir), vid karavan vägen mellan Tebbes
och Mesjhed. Omkr. 8,000 innev. Staden är förfallen
och endast en mindre del af arealen innanför murarna
är bebyggd. Silkeskultur, tobaksodling och handel
med opium.

Tun [tönn], Eng. (tunna, fat), engelskt våtvarumått
= 2 pipes = 4 hogsheads = 252 gallons = nära 1,145
l. (för vin; = 216 gallons = 981 l. för öl).

Tuna, 1. Socken i Kalmar län, Tunaläns härad. Areal
24,707 har. 2,916 innev. (1890). T. utgör ett
till egaren af Tuna säteri patronelt pastorat,
Linköpings stift, Tunaläns och Sevede kontrakt. –
2. Socken i Södermanlands län, Jönåkers härad. Areal
5,272 har. 1,025 innev. (1890). T. bildar med
Bergshammar och Tunaberg ett konsistorielt pastorat,
Strengnäs stift, Nyköpings Vestra kontrakt. –
3. Socken i Upsala län, Olands härad. Areal 5,687
har. 1,194 innev. (1890). T. bildar med Stafby ett
konsistorielt pastorat, Upsala stift, Olands och
Frösåkers kontrakt. – 4. Socken i Vesternorrlands
län, Tuna tingslag. Areal 21,365 har. 3,358
innev. (1890). T. bildar med Attmar ett regalt
pastorat, Hernösands stift, Medelpads kontrakt. –
5. Tingslag i Vesternorrlands län, ingår i Medelpads
Vestra domsaga och fögderi samt omfattar socknarna
Tuna, Attmar och Stöde. Areal 1,261 qvkm. 11,255
innev. (1890). – 6. (Helsing-Tuna) Socken i Gefleborgs
län, Forsa tingslag. Areal 10,571 har. 3,992
innev. (1890). H.-T. utgör ett konsistorielt pastorat,
Upsala stift, Helsinglands Norra kontrakt. – 7. (Stora
Tuna) Socken i Kopparbergs län, Falu domsagas Södra
tingslag, Falu fögderi, ligger på båda sidor om
Dalelfven mellan Gagnefs och Torsångs socknar samt
omkring Tunaån, som från h. infaller i Dalelfven
och delar socknen i Ofvanbrodelens och Utanbrodelens
länsmansdistrikt. T. utgör tillsammans med Amsbergs
(Amundsbergs) kapell ett regalt pastorat i Vesterås
stift, Stora Tuna kontrakt. Till 1869 hörde dit
såsom kapell Silfbergs socken (Nikolai kapell), till
1778 Gustafs socken under namn af Enebacka kapell
samt före reformationstidehvarfvet mer eller mindre
fullständigt de nuv. pastoraten Aspeboda, Säter,
Grangärde och Ludvika. Arealen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>