Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tunisien ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
större delen af en gammal mur. I n. ligger förstaden
Bab es-Suika, i s. Bab ei-Djezira, likaledes omgifna
af murar utom i ö., mot la Bahira, der ett europeiskt
qvarter uppstått omkring avenyen la Marine, hvilken
leder ut till den genom lagunen till Goletta gående
segelbara kanalen. Der ligga de båda (franska och
italienska) ändstationerna på jernvägen, som s. och
n. om staden går till Bone i Algeriet. Den inre staden
är en labyrint af trånga, mörka gator med arkader
och hvalf och företer ett fullständigt österländskt
utseende. T. har flere moskéer (bl. a. Djemaa Zituna,
»olivträdets moské», den största och vackraste),
med hvilka muhammedanska skolor äro förenade. För
öfrigt förtjenar staden nu ingalunda de loford man
under medeltiden gaf den såsom ett lärdomens hemvist;
de flesta och bästa undervisningsanstalterna äro
anlagda i senaste tid af utländingar (fransmän och
italienare), och dessa besökas i stor utsträckning
äfven af muhammedaner. Nämnas må collége Sadiki,
grundadt 1875 för att meddela kostnadsfri undervisning
i arabiska och europeiska ämnen, collége S:t Charles,
ledt af katolska prester och öppet för kristna och
muhammedaner, samt normalskolan, grundad 1884 af
bejen för att utbilda lärare i franska språket
och europeiska undervisningsämnen. Folkmängden
uppskattas till omkr. 135,000 pers., deraf 40,000
judar och 20,000 européer (fransmän, italienare
och malteser). De förnämsta manufakturerna äro
fortfarande såsom under medeltiden väfnadsfabrikat:
siden- och ylletyger, sidensjalar, brokad och
mattor; derjämte tillverkas juvelerarearbeten,
essencer, läder m. m. Staden är utgångspunkt
för en karavanväg till det inre Afrika och står
i regelbunden ångbåtsförbindelse med Europa och
Algeriets hamnar. Dess omgifningar beundras för de
vackra utsigterna derifrån, särskildt från kullen
i s. v., som krönes af ett franskt fort, och från
Belvederen n. om staden (Djebel el-Tuba), der en
gammal fästning ligger. En halftimmes väg v. om staden
ligger bejens palats Bardo, en liten stad för sig,
märklig för sin »lejongård» och några rum i morisk
stil. – T. (Lat. Tunes) anlades nästan samtidigt med
Kartago, hvars ruiner ligga 15 km. n. ö. om T., vid
bejens lustslott El-Marsa. Söder om T. träffar man
väldiga ruiner af vattenledningar, som förde vatten
från bergen ned till Kartago.
Tunisien, franskt protektorat. Se Tunis 1.
Tunja [-cha], hufvudstad i dep. Boyacá
i syd-amerikanska republiken Columbia, 110
km. n. n. ö. om Bogotá, på en platå på vestra sidan
af östra Cordillererna. Omkr. 6,000 innev.
Tunkers, en baptistsekt. Se Dunkers.
Tunna (D. tönde; Eng. barrel), ett äldre rymdmått,
olika stort för olika varor. Till följd af det
oefterrättliga tillstånd, hvari mått- och vigtsystemen
i Sverige befunno sig före 1855, hade man minst fem
olika måltunnor för torra varor. Af saltadt kött, torr
eller salt fisk, smör, mjöl, träd- och jordfrukter,
öl, mjöd, dricka, trän, tjära, beck, rödfärg m. m. var
1 tunna = 4 fjerdingar = 8 åttingar = 48 kannor (=
1,256 hl.). – Af träkol i Stora Kopparbergs bergslag och
(vanligen) vid spanmålshandel var 1 tunna (s. k. löst
mål, »struken» tunna) = 2 spann = 8 fjerdingar = 32
kappar (à 1 3/4 kanna) = 56 kannor (= 1,47 hl.). –
Af bränd kalk och salt var 1 tunna = 2 spann =
8 fjerdingar = 32 kappar (à 1 55/64 kanna) = 59 1/2
kannor (= 1,56 hl.). – Af hvete, råg, korn, hafre,
ärter, träkol m. m. var 1 tunna (s. k. fast mål,
»rågad» tunna) = 2 spann = 8 fjerdingar = 32 kappar
(à 1 31/32 kanna) = 63 kannor (= 1,65 hl.). – Af malt
var 1 tunna = 2 spann = 8 fjerdingar = 32 kappar
(à 2 5/64 kannor) = 66 1/2 kannor (= 1,74 hl.). –
Stenkol, obränd gips, kalksten, krita o. dyl. mättes
med den drygaste möjliga råga. Om tunnan såsom
målkärl för färsk och saltad sill se Silltunna. –
Tunnan omtalas redan i midten af 1350-talet
(i Stadslagen) såsom vin- och mjödmått. 100 år
senare innehöll den 48 kannor. Först på 1550-talet
synes tunnan blifvit den officiella enheten för
spanmålsmåttet, dock i skilda landsdelar olika till
både rymd och underafdelningar. Spanmålstunnan
bildades af 2 uplandsspän; och då en sådan spän
innehöll 4 fjerdingar, fick man sålunda 8 fjerdedelar
l. fjerdingar på måttenheten för spanmål, liksom man
på kannan (bildad af 2 stop) fick 8 qvarter. Genom
plakatet om mått och vigt d. 10 Mars 1665 fastställdes
detta målkärl till 56 kannor och öltunnan till 48
kannor. I förordn. af d. 8 Okt. 1733 stadgades, att
tunnans form skulle vara kubisk, hvilken bestämmelse
dock aldrig kunde allmännare genomföras.
Tunna guld, en ifrån Tyskland (tonne goldes) lånad,
i Sverige redan under 1500-talet nyttjad benämning
på en större summa penningar, var = 100,000 dlr smt,
d. v. s. ursprungligen = 100,000 rdr sp. (= 400,000
kr.), men fick, alltefter dalerns sjunkande värde,
med tiden ett motsvarande mindre varde i rdr. Då
enligt 1776 års myntrealisation 1 dlr smt sattes =
1/6 rdr spec., blef värdet af 1 tunna guld endast
16,666 2/3 rdr spec. (under tiden 1807–30 = 16,666 2/3
rdr b:co sedelmynt) = 66,666 2/3 rdr rmt. Slutligen,
efter 1830 års myntreform, då 1 rdr spec. var =
2 2/3 rdr b:co = 4 rdr rmt, d. v. s. = 16 dlr smt, var
värdet af 1 tunna guld = 6,250 rdr spec. – 16,666 2/3
rdr b:co = 25,000 rdr rmt. Numera räknas icke i
tunnor guld. – I Tyskland betyder »tonne goldes»
100,000 thaler.
Tunne. Se Egil.
Tunnel (Eng., af tun, tunna), hvälfd underjordisk
farväg, anlagd för trafikens underlättande. Tunlar
sprängas genom berg eller gräfvas genom kullar, under
bebyggda stadsdelar, ja under flodbäddar. De flesta
tunlar är byggda för jernvägssamfärdsel, somliga för
framdragande af en aqvedukt, andra åter för ledande
af en kanal genom en bergshöjd, såsom fallet är med
Languedoc-kanalen, Bridgewater-kanalen och den genom
en kalkklippa dragna kanalen mellan Gravesend och
Rochester. Jernbanetunlar anläggas för att inbespara
omvägar och svårare »nedskärningar», hvilka kunna
ställa sig mycket dyra. – När tunlar drifvas genom
lösa jordlager, måste de beklädas med hvalf af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
