Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tunisien ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturlig eller konstjord sten för stödjande af den
ofvan liggande jordmassan. När de åter drifvas genom
fast berg, såsom fallet är med jernvägstunlarna i
Sverige, är en dylik hvalfbeklädnad öfverflödig,
emedan berget då sjelf bildar livalf. I det senare
fallet blir arbetets utförande betydligt både
lättare och billigare. Hälst intränger man från de
bägge blifvande ändpunkterna samtidigt. Vanligen
indrifves en smal, 2 m. hög stollgång genom tunnelns
hela sträckning, hvarefter urhålkningen fullbordas,
sidoväggar uppbyggas deri och taket hvälfves. För
arbetets påskyndande neddrifves från början, när
ej ett alltför högt jordlager ligger ofvan, ett
eller flere schakt uppifrån, för luftvexling,
uppfordring af jord och utpumpning af det ur
springorna framsipprande vattnet i stollgången. När
det gäller att arbeta i mjukare, vattenfyldt material,
göres hvalfvets hela profil med ens färdig, och man
murar på sträckor af 6–7 m:s längd i sänder, hvarvid
man stöttar säkert med plankor och bjelkar. Tunneln
under Brunkebergs sandås i Stockholm (byggd af
kaptenen Knut Lindmark, fullb. 1886) byggdes så,
att sanden bragtes i konstgjordt frysningstillstånd,
alltefter som urhålkningen och murningen framskredo. –
De berömdaste jernvägstunlar, som sprängts genom
berg, äro Mont-Cenis-tunneln (som är öfver 12
km. lång, går genom kalksten och byggdes 1857–71),
Sankt-Gotthards-tunneln (15 km., genom granit och
gneis; byggd 1872–80) och Arlbergs-tunneln (öfver
10 km. lång, genom glimmerskiffer; 1880–84). Till
dessas anläggning nyttjades borrmaskiner, drifna
af komprimerad luft, vid Arlbergstunneln dessutom
hydrauliska borrmaskiner. Den projekterade
Simplon-tunneln skall få en längd af 20 km. och
gå genom kristallinisk skiffer. Ett ganska vackert
arbete är jernvägstunneln under Södermalm i Stockholm
(417 m.). Den underjordiska jernbanan i London går
mest genom gasupplysta tunlar. Den längsta tunnel,
som finnes, är nya Croton-aqvedukten vid New York,
sprängd genom klippor hela 53,5 km. – Konstruerandet
af undervattenstunlar erbjuder särskilda svårigheter,
icke minst den att hindra vattnets inbrytande,
medan anläggningen pågår. Berömd är den under
Thamesflodens slambotten dragna tunnel, hvilken den
engelske (franskfödde) ingeniören M. I. Brunel byggde
1825–42, med besegrande af stora motigheter. 1887
anlades två smärre jernklädda tunlar under Thames
invid London bridge. Den förnämsta hittills
byggda undervattenstunnel är dock den under
Severn-flodens mynning (byggd 1873–86; 7,250
m. lång, deraf 3,620 under sjelfva flodbädden);
dernäst kommer Mersey-tunneln (byggd 1880–86; se
Liverpool). Sedan början af 19:de årh. hafva förslag
framstälts att draga en tunnel under Engelska kanalen,
mellan engelska och franska kusten. Fransmannen Th. de
Gamond verkade för denna idé sedan 1834 (han påtänkte
då ett system med jernrör, nedsänkta på hafsbottnen)
och framlade 1855 ett fullständigt projekt till en
i den fasta bottnen borrad tunnel. 1868 utarbetade
engelske ingeniören J. Hawkshaw ett annat dylikt, och 1872
bildades ett fransk-engelskt Kanal-tunnel-sällskap,
hvars franska afdelning föranstaltat borrningar
och andra förberedande rön. Å andra sidan har
South-Eastern-banans styresman, Sir E. Watkin,
verkat ifrigt i samma syfte. Tunneln kan dragas
genom en för vatten ogenomtränglig bädd af fast
grå krita. Emellertid hafva politiska farhågor från
engelsk sida tills vidare lagt hinder för utförandet
af detta storartade företag.
I naturen finnas många prof på att tunlar uppkommit,
dels genom att floder banat sig ett underjordiskt
lopp, dels genom att i kalkstensdistrikt regnvatten
nedsipprat i sprickor och gjort schakt samt
från dessas botten urhålkat tunlar till klippans
sidor, dels genom hafsvågornas anstormande mot
strandklipporna (såsom vid skotska och irländska
kusterna, hvarest storartade tunlar och grottor
uppstått). Redan i gamla tider anlades tunlar
med konst, till begrafningsplatser (Egypten) eller
klipptempel (Indien, Nubien), för stenbrott (Egypten)
och grufdrift, slutligen för aqvedukter, sank marks
torrläggning m. m. I Babylon gick en tegelhvälfd
tunnel under Eufrat, sammanbindande palats och tempel
(vid byggandet leddes floden i en annan bädd). Romarna
voro stora tunnelbyggare. Genom berget vid Cumae
anlade Agrippa en tunnel, som nu är mest igenfylld och
kallas Grotta di Sibylla. Celano-sjöns tillärnade
aftappning genom en (sedermera förstörd) bergtunnel
af 5,700 m. längd, var i detta afseende forntidens
största företag (om dess fullbordande i våra dagar
se Torlonia). Jfr Rhiza: »Lehrbuch der gesammten
tunnelbaukunst» (2:dra uppl. 1874), och Drinker:
»Tunnelling» (1878).
Tunneläst, ett på 1500-talet i Sverige begagnadt
nomiuelt rymdmått, motsvarande ett visst antal tunnor
och olika alltefter ort och varuslag (= 10 tunnor
sill, 12 eller 15 tunnor öl och smör o. s. v.). Jfr
Läst.
Tunnflotte, ett af tomma tunnor inom en ram
 |
| Tunnflotte. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
