Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en förordn. af d. 22 Mars 1775), men väckte
också häftigt missnöje, hvilket, då 1775 ett
missväxtår inföll, t. o. m. utbröt i folkupplopp
(det s. k. mjölkriget). Ehuru icke anhängare af
parlamentarisk frihet, ville dock T. gifva Frankrike
sjelfstyrelse, utöfvad i en serie af öfver- och
underordnade municipalförsamlingar, och ämnade,
att döma af en broschyr, som en hans medhjelpare,
Boncerf, utarbetade, äfven borttaga de feodala
bördorna. Dessa två reformer stannade dock vid
förberedelser, men 1776 genomdref han ett nytt
reform verk, hvaraf det vigtigaste var en rättvisare
fördelning af vägunderhållsskyldigheten (les corvées)
och skråväsendets upphäfvande. Då reste sig emellertid
till motstånd de privilegierade klasserna, som genom
T:s reformer sågo sin undantagsställning hotad, och
Parisparlamentet, trädande i spetsen för rörelsen,
vägrade inregistrera de nya edikten. Genom en »lit
de justice» tvangs det dock härtill d. 12 Mars 1776,
men längre förmådde ej Ludvig XVI motstå de mot
T. fientliga bearbetningar, för hvilka han från
alla håll blef föremål, i synnerhet då drottningen
och premierministern Maurepas nu äfven använde sitt
inflytande i denna riktning. Bemött med kallsinnighet
och genom Malesherbes (se denne) utträde ur ministèren
beröfvad sitt förnämsta stöd, besvor T. i fyra bref
konungen att med fasthet fortsätta reformarbetet,
men det skarpa språk han dervid begagnade – han bad
t. ex. Ludvig XVI besinna, att det var svaghet, som
fört Karl I på sjavotten – fullbordade hans fall,
och han afskedades d. 12 Maj 1770. Efter att hafva
egnat sina återstående år åt literära sysselsättningar
dog han i Paris d. 18 Mars 1781. Med hans afskedande
föllo de flesta af hans reformer, men blott för att
lefva upp under revolutionen, som just vid sina bästa
verk i väsentlig mån inspirerades af T:s idéer. T:s
arbeten utgåfvos första gången samlade 1808–11 i 9
vol. af hans vän Dupont de Nemours, och åtskilligt
af hans brefvexling har sedan publicerats. Bland
biografier öfver T. märkes en af Léon Say från
1887 i serien: »Les grands écrivains français».
S. B.
Turia. Se Guadalaviar.
Turin (Ital. Torino), hufvudstad i landskapet Piemont
och provinsen Turin (denna provins har en areal af
10,535 qvkm. med 1,077,506 innev. 1888), ligger vid
Dora Riparias förening med Po på 340 m. höjd öfver
hafvet. Genom regelbundenheten i sin anläggning (med
breda, raka gator, stora öppna platser och trädgårdar)
skiljer T. sig från öfriga storstäder uti Italien. Den
stora Piazza Castello, med det kungliga slottet,
bildar stadens medelpunkt. Der utmynna de lifligast
trafikerade gatorna: Via Roma, Via Garibaldi och den
vackra, breda Via di Po, stadens egentliga corso,
hvilken går till Piazza Vittorio Emmanuele (med
Viktor Emanuels staty) vid Ponte di Po och på ömse
sidor i hela sin längd är försedd med breda båggångar
(portici). I sydöstra hörnet af Piazza Castello ligger
Galleria dell’ Industria subalpina, med kaféer och
konsertsalar, men på långt när ej jämförligt med
Milanos Galleria. Bland
öfriga öppna platser må nämnas Piazza San Carlo,
en regelbunden, af palats omgifven fyrkant med
hertig Emanuel Filiberts ryttarestaty, P. Carlo
Emmanuele med Cavours staty (af Dupré), P. Carlo
Felice, omgifven af med arkader försedda palats,
hvilka omsluta en vacker square med fontän och
en bronsstaty af patrioten, skalden och målaren
Massimo d’Azeglio, och i s. v. begränsadt af
centralbangården, ostridigt den vackraste uti Italien,
P. Carlo Alberto, med denne konungs bronsstaty,
den nya, af praktfulla palats omgifna P. dello
statuto (»författningsplatsen»), som bildar en präktig
ingång till Via Garibaldi, med ett kolossalt monument
till minne af Mont Cenis-tunnelns genomskärning,
samt den nya P. Solferino med hertig Ferdinands af
Genua ryttarestaty. Vackrast bland de offentliga
trädgårdarna är Nuovo Giardino pubblico vid venstra
stranden af Po, på hvars andra sida sträcker sig en
rad höjder, der bl. a. ligger ett kapucinkloster, il
Monte. Der ofvanför har den italienska alpklubben en
station, från hvilken man har en härlig öfverblick
öfver floden, staden, slätten och alpkedjan,
som afslutar hela bakgrunden i v. och n. Vidare
märkas Cernaja-squaren i närheten af citadellet
med bronsstaty af generalen Aless. La Marmora,
de nya squarerna i den stadsdel, som uppbygts i
den forna offentliga trädgården Ripari, med flere
marmorstatyer, samt den forna Piazza d’armi, nu delvis
bebyggd med villor och präktiga byggnader och prydd
med ett storartadt monument af Viktor Emanuel II (af
Costa) samt genomskuren af Corso Vittorio Emmanuele
II, som med sina förlängningar bildar en af de mest
storartade gator i verlden. På norra sidan af Piazza
Castello ligger k. slottet (Pal. reale), påbörjadt
1660, till det yttre en enkel tegelstensbyggnad,
men präktigt inredt. En slottsflygel inrymmer den
k. rustkammaren, samt k. biblioteket (60,000 bd,
3,000 handskrifter). Midt på Piazza Castello
ligger det gamla Pal. Madama (fordom Pål. del
Castello), den enda medeltidsbyggnaden i T.,
uppförd i senare hälften af 13:de årh. Der hade
till 1865 senaten sina lokaler, och der fanns den
k. tafvelsamlingen. Denna har numera ett eget palats,
som äfven inrymmer ett antiqvitetsmuseum, af stort
intresse såväl för sina italienska fornsaker som
särskildt för de egyptiska, samlade af Donati och
Drovetti. De naturvetenskapliga samlingarna förvaras
i Pal. Carignano, 1848–60 lokal för det sardinska,
1860–65 för det ital. parlamentet. Stadens samlingar
finnas i Museo Civico och omfatta tre afdelningar: den
prehistoriska och etnologiska, den konsthistoriska
och industriella och en för nyare konst. – Den
märkligaste af stadens kyrkor är katedralen San
Giovanni, en korskyrka i renaissancestil från
slutet af 15:de årh. Bakom högaltaret ligger det
senare tillbyggda kapellet del Santissimo Sudario,
der en del af det linnekläde (sudarium) förvaras,
i hvilket Frälsarens kropp uppgifves hafva blifvit
svept af Josef af Arimathia. 1853 invigdes den
protestantiska valdenserkyrkan, och 1884 öppnades
en vacker synagoga. En ny storartad byggnad är Mole
Antonelliana, påbörjad 1863 och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
