- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
961-962

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turia ... - Turja, Finsk mytol., i några finska fornrunor paralllelnamn till Lappi och Phojola - Turkar, ett namn, som i sin vanliga, inskränkta betydelse betecknar den herskande folkstammen i det nuvarande Turkiet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

båtar samt hos flere af sina ombud i landsorten
utlagt kartor och skyddstält för att tillhandahållas
resande. Äfven för inrättandet af förbättrade
ångbåtskommunikationer har föreningen varit
verksam. Genom bildandet af 3 kretsföreningar och
anställandet af 353 ombud i skilda delar af landet
har intresset för föreningens verksamhet i hög grad
främjats. För att fästa utlandets uppmärksamhet på
Sverige har föreningen inledt förbindelser med 24
utländska turistföreningar och anstält 13 utländska
ombud. Utställningar och föredrag hafva på flere
ställen anordnats, och dyrbara fotografisamlingar
hafva deponerats på lämpliga turistplatser. Äfven
har föreningen sörjt för att artiklar om Sverige
införts i utländska tidningar eller i form af smärre
publikationer spridts bland allmänheten. Föreningens
ledamöter åtnjuta särskilda prismodifikationer
på 60 svenska och 125 utländska hotell, på flere
ångbåtar samt hos en stor mängd handlande o. s. v. –
Turistföreningen i Finland, stiftad 1887, har sin
centralstyrelse i Helsingfors, men är utgrenad öfver
hela landet och räknar (omkr. 2,000) medlemmar inom
alla samhällslager. Genom publicistisk verksamhet
på sitt område samt genom praktiska åtgärder söker
föreningen främja turistväsendet inom landet och
småningom draga äfven en utländsk turistström till
Finland. – Särskildt till svenska turisters tjenst
har H. Wachtmeister utarbetat en »Vägvisare för
turister. Handledning vid uppgörande af resplaner»
(1891). Bland hjelpredor för turister i allmänhet må
erinras om Baedekers och Meyers tyska resehandböcker
(öfvers. på flere språk).

Turja, Finsk mytol., i några finska fornrunor
parallelnamn till Lappi och Pohjola. Ordet synes
vara en omkastning af Rutja l. Ruija, hvarmed
finnarna än i dag benämna norska Finnmarken. Turjan
(äfven Rutjan) kova koski, »T:s svåra fors»
(Malströmmen?), omnämnes ofta, någon gång äfven Turjan
tunturit
, »T:s tundror» (eller fjäll). I några runor
besvärjes det onda till T:s (l. Rutjas) »oändliga
haf», hvarmed Ishafvet torde menas. Turjalainen,
»turjabon», är ett parallelnamn till lappalainen.
O. G.

Turkar, ett namn, som i sin vanliga, inskränkta
betydelse betecknar den herskande folkstammen i det
nuvarande Turkiet, är i vidsträckt, etnografisk
bemärkelse, såsom synonym med »turkiska folk»,
»turkisk-tatariska folk», en gemensam benämning
på en hel mängd folkslag, hvilka tillsammans bilda
den turkiska grenen af den ural-altaiska folk- och
språkstammen (jfr Mongoliska rasen, sp. 245). I
historisk tid framträda turkiska folk, enligt
kinesiska källor, redan före Kr. f. under namnet
hiong-nu (se d. o.) och senare, i början af 6:te
årh. e. Kr., under det mer specifika namnet tukiu
(kinesisk ombildning af ordet turk). Dessa tukiu voro
bosatta i Kin-sjan-bergen, sannolikt det nuv. Altai,
som på denna grund anses vara den turkiska rasens
moderland. De eröfrade hela Hiong-nu-riket i
Central-Asien, och under sin furste Sindjibu mottogo
de vänskapliga beskickningar från kejsar Justinus II
(568 och 575), men besegrades sedan
(omkr. 750) af uigurerna. Andra historiska folk
af otvifvelaktig turkisk härkomst äro kumaner,
petjeneger, uigurer
och ogus (l. ghuzz). De
sistnämnde, hvilka sannolikt voro en gren af de i
Öst-Turkestan bosatte uigurerna, invandrade under
kalifen El-Mahdi (775–785) till Transoxanien, utbredde
sig småningom öfver hela Vest-Turkestan och vidare
söderut samt vunno som liftrupper hos abbasiderna en
inflytelserik ställning. Enskilda individer gjorde sig
som guvernörer för aflägsna provinser sjelfständiga
och grundade oberoende dynastier, såsom tulunider och
ichsjider i Egypten, gasnavider i Persien. Den
i Vest-Turkestan qvarvarande hufvudmassan
af ogus-stammen grundade dels den sjelfständiga
Chovaresm-staten (se Kovaresmien), dels uppgick den i
de mäktigvordne seldsjukerna (se d. o.) och utgör den
egentliga kärnan af de nuvarande turkmenerna. Såsom
hufvudsakligen turkar anses ock de historiska folken
avarer och chazarer samt möjligen hunner.

De nuvarande turkiska folken delas geografiskt
i följande hufvudgrenar: 1) Tatarer (se d. o.) i
östra och sydöstra Ryssland med Krim och Kaukasien
samt vestra Sibirien, af hvilkas samtliga antal
(omkr. 4 1/2 mill.) väl 3 mill. torde kunna anses
vara af turkisk härkomst. 2) Jakuter i nordöstra
Sibirien, omkr. 200,000. 3) Kirgiser (kazaker),
omkr. 2 1/2 mill. 4) Kara-kalpaker, omkr. 300,000. 5)
Turkmener, omkr. 1 mill., och 6) Ösbeger (usbeker),
omkr. 2 mill., alla i Vest-Turkestan. 7) Östturkar
(i inskränkt bemärkelse) l. uigurer (kasjgarer,
jarkander, kara-kirgiser m. fl.) i Öst-Turkestan,
omkr. 1 mill. 8) Ilat l. ilijat (»stammar»), under
hvilket namn sammanfattas en mängd i Persien bofasta
eller nomadiserande stammar (i allt omkr. 2 mill.),
äfven kallade »aserbejdjanska turkar» på den grund att
de fleste af dessa stammar, framförallt den största,
afsjar (ausjar), tillhöra prov. Aserbejdjan och att
deras dialekt gifvit sitt namn, aserbejdjani l. aseri,
äfven åt de öfrigas. En af dessa stammar, kadjar,
omkring Asterabad i norra Persien, har gifvit
landet dess nuv. dynasti. 9) Osmaner (osmanli),
hvarunder inbegripas alla de turkiska undersåtar
i Europa, Mindre Asien och norra Afrika, som
hafva turkiskt modersmål. Hufvudmassan af dessa,
de egentlige osmanerna, kan anses som afkomlingar
af ogus- och seldsjuk-stammar. Dernäst talrika
äro invandrade tatarer och turkmener samt
kisil-basch (»rödhufvuden»), de senare inkomna
från Persien och nu bosatta i vilajeten Sivas och
Angora. Samtliga antalet osmaner uppskattas till minst
6 mill. (enl. Vámbéry 10 mill.). Grupperna 3–7 bruka
ofta med ett gemensamt namn kallas »central-asiatiska
turkar» eller »öst-turkar» (i vidsträckt bemärkelse)
i motsats till osmanerna såsom »vest-turkar». Derjämte
nyttjas namnet turkar oegentligt om alla grupperna
2–9 i motsats till »tatarer», likasom detta namn å sin
sida stundom utsträckes öfver alla grupperna 1–7 (jfr
Tatarer, slutet). Etnografiskt kunde äfven dunganerna
(se d. o. och Tatarer) anses

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:28:31 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfap/0487.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free