- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
963-964

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turkar, ett namn, som i sin vanliga, inskränkta betydelse betecknar den herskande folkstammen i det nuvarande Turkiet - Turkestan (Turkistan). 1. Generalguvernement, bestående af sydöstra och mellersta delen af Ryska Turkestan - Turkestan. 2. Stad mellan Kara-tau och Sir-darja i prov. Sir-darja. 5,000 innev. - Turkestan l. Turkistan (Pers., »Turk-land»), ett ursprungligen af persiska och arabiska författare under senare medeltiden infördt namn på den turkiska folkstammens hemland i Central-Asien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som turkar, hvilket dock till följd af deras öfvergång
till kinesiska språkstammen ej är brukligt. Samtliga
antalet turkar, hvilka i en sammanhängande massa
upptaga en stor del af östra och vida största delen
af sydöstra Europa, Mindre Asien, Central-Asien och
vestra Sibirien, skulle enligt ofvanstående uppgå till
omkr. 18 mill. Men då, oafsedt olika åsigter om hvilka
folk böra etnografiskt anses som turkar eller ej,
beräkningarna för alla land utom Ryssland äro ytterst
osäkra, kan denna siffra vara felaktig på flere
millioner när, ehuru dock innesluten inom de sannolika
gränserna af 15–25 mill. I politiskt hänseende är det
numera blott osmanerna, hvilka – såsom den herskande
stammen i Turkiet – ega full sjelfständighet. Tatarer,
jakuter och alla turkiska stammar i Vest-Turkestan stå
antingen direkt eller genom vasallstaterna Kiva och
Bokhara under rysk, de i Öst-Turkestan under kinesisk
öfverhöghet. De öfriga lyda under Persien och till
någon liten del under afganska furstar. I religiöst
afseende äro jakuterna samt några sibiriska och
östryska tatarstammar till namnet grekisk-katolska,
men hufvudsakligen ännu sjamanister. Stammarna
i Persien äro mestadels sjiitiska och alla öfriga
sunnitiska muhammedaner. I fysiskt hänseende anses den
äkta turkiska typen vara att finna i Central-Asien,
enligt Reclus o. a. hos kirgiserna, enligt Vámbéry
hos ösbeger och turkmener; äfven i afseende på
språkets renhet täfla kirgiser och turkmener om
främsta rummet. Den osmanska typen i Europa betraktas
deremot som den genom korsning mest »förädlade»,
d. v. s. bragt till största öfverensstämmelse med det
europeiska skönhetsbegreppet. Osmanerna sjelfve anse
sig genom sitt upptagande af arabisk-persisk kultur
hafva upphört att vara turkar och vidkännas icke
längre detta af och om de central-asiatiske turkarna
nyttjade namn. De anse ock sitt språk »förädladt»
genom den omåttliga öfversvämningen af arabiska och
persiska ord. – Jfr (jämte den i art. Tatarer och
Turkestan anförda literaturen) Vámbéry: »Die primitive
cultur des turkotatarischen volkes» (1879), »Das
Türkenvolk, in sein. ethnol. u. ethnogr. beziehungen»
(1885), vidare de större reseverken af Vámbéry
och Ujfalvy samt art. Turkiska språken.
H. A.

Turkestan (Turkistan). 1. Generalguvernement,
bestående af sydöstra och mellersta delen
af Ryska Turkestan (se följ. art.), gränsar i
n. till provinserna Semirjetsjensk, Semipalatinsk,
Akmolinsk och Turgai (från hvilka det skiljes af
Alexanderkedjan och Tju samt en från sistnämnda
flods utlopp i Saumal-kul åt v. n. v. till Aralsjöns
nordspets dragen linie), i v. till Aral och Kiva
(med nedersta Sir-darja till gräns), i s. till
Bokhara, i ö. till Öst-Turkestan, Kuldsjadistriktet
och Dsungariet. Det indelas i följande provinser:
Sir-darja (med Amu-darja), med 504,658 qvkm. och
omkr. 1,1 mill. innev., i v. och s. v., Fergana, med
92,342 qvkm. och omkr. 700 tusen innev., och Samarkand
(före 1887 »kretsen» Serafsjan), med 68,963 qvkm. och
omkr. 640 tusen innev., i s. ö., och omfattar således
en areal af nära
666,090 qvkm. med en befolkning af nära 2 1/2
mill. pers. Hufvudstaden och generalguvernörens säte
är Tasjkent. – 2. Stad mellan Kara-tau och Sir-darja
i prov. Sir-darja. 5,000 innev. H. A.

Turkestan l. Turkistan (Pers., »Turkland»), ett
ursprungligen af persiska och arabiska författare
under senare medeltiden infördt namn på den
turkiska folkstammens hemland i Central-Asien,
har sedan alltjämt nyttjats i skiftande omfattning
och omvexlande med de mer eller mindre synonyma
uttrycken Stora och Lilla Buchariet, Turan, Fria och
Höga Tatariet, Hög-Asien och Central-Asien. Sedan
namnen Buchariet, Turan och Tatariet kommit ur bruk
och Hög-Asien nyttjas blott som rent geologisk term,
qvarstå i det allmänna språkbruket Central-Asien
såsom betecknande ett område, hvilket utan närmare
bestämda gränser ligger mellan Vest-Sibirien i n.,
Kaspiska hafvet i v., Persien, Afganistan och Tibet i
s. och Mongoliet i ö. (dock ofta med den utsträckning,
att det äfven omfattar hela Gobi-öcknen i ö. och
Tibet i s.), samt Turkestan, än såsom synonymt med
Central-Asien (utom Tibet och Gobi), än åter och
oftare såsom betecknande vestra och största delen
deraf. De flesta nyare geografer hafva emellertid
enat sig om en noggrannare bestämning på det sätt att
Central-Asien omfattar de fyra orografiskt strängt
skilda områdena: Turkestan, deladt i Vest-Turkestan
och Öst-Turkestan, Dsungariet och det egentliga Gobi
(ö. om Tarimbäckenet), hvilket sistnämnda dock af
några geografer icke inbegripes i Central-Asien.

Vest-Turkestan, förr kalladt Stora Buchariet,
Fria Tatariet
eller Turan, och i nyare tid T. (i
inskränkt mening), Vest-T. eller Ryska T. (i
vidsträckt mening, väl att skilja från Ryska T. i
inskränkt bemärkelse och från generalguvernementet
T.) i motsats till Kinesiska T. (Öst-T.), inneslutes
inom följande naturliga gränser: i n. den omkring
49:de breddgraden löpande och blott genom lägre åsar
betecknade skilnaden mellan Isjim-Irtysjs och Arals
vattenområden, i v. Kaspiska hafvet, i. s. v. Iranska
platån, med de östra fortsättningarna af Elbursbergen
(Ala-dag och Gulistanbergen) till gräns, samt i s. och
s. ö. Hindukuschkedjorna. Den mycket oregelbundet
brutna gränsen mot ö. börjar i n. (n. ö.) med
Tarbagataiberget, skiljande T. från Saisan-sjöns
vattenområde i Sibirien, fortsattes åt s. s. v. med
Barlykberget, vidare åt v. s. v. med dsungariska
Ala-tau samt (under en skarp spetsig vinkel åt
ö. s. ö.) med de norra Tian-sjan-kedjorna – alla dessa
bildande gräns mot Dsungariet –, följer derefter
med lika skarp vinkel de södra Tian-sjan-kedjorna
åt v. s. v. och s. v., skiljande Vest- och Öst-T.,
fram till Pamir-platåns nordöstra hörn, böjer sig
der åt s. s. ö. och löper slutligen efter Pamirs af
höga, branta bergtungor och djupa dalar bildade östra
rand ned till Karakorum- och Hindukusch-kedjornas
föreningspunkt. Det är denna Pamirs östra rand, som
af Humboldt uppkallades med det fiktiva namnet Bolor-
(Belur-) tag, hvilket af nyare geografer ersatts med
det turk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:47 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfap/0488.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free