- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
969-970

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turkestan l. Turkistan (Pers., »Turk-land»), ett ursprungligen af persiska och arabiska författare under senare medeltiden infördt namn på den turkiska folkstammens hemland i Central-Asien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förnämligast af grå, knotig »saksaul» (Anabasis
ammodendron
). Den odlade jorden i Vest-T., mindre
än 1/60 af hela ytan, bär årligen två skördar och
frambringar, utom de ofvan nämnda fruktträden,
hufvudsakligen hvete, korn, majs, ris, sorghum,
ärter, luzern, bomull och silke samt rofvor, meloner,
växtmärg och lök. – Mineraltillgången (silfver,
bly, jern, gips, kaolin, marmor, alun, stenkol och
nafta) är ganska betydande, men tillgodogörandet
ringa af brist på bränsle. Blott smärre lokala
industrier finnas, men karavanhandeln är högst
betydande. Utförseln består af boskap, hudar, ull,
kamelhår, talg, rå bomull och silke, införseln
hufvudsakligen af salt och alla slags europeiska,
företrädesvis ryska manufakturvaror. De förnämsta
medelpunkterna för handeln äro Tasjkend och Bokhara
samt för transitohandeln mellan Kina och Ryssland
Kuldsja. Öfverallt i och omkring städerna finnas
talrika lemningar af palats, moskéer, högskolor,
vattenledningar, grafmonument o. dyl., vittnande
om flydda tiders civilisation, men nu är allt i
förfall och blott småningom uppblomstrande i andra
former under ryskt inflytande. – Befolkningen i
Vest-T. består till allra största delen af turkar
(se d. o.), dernäst af persiska tadsjik och galtsja
och blandfolket sarter (hvilket sista namn egentligen
betecknar den bofasta handels- och industri-idkande
befolkningen) samt i n. ö. kalmucker. Bland de
sistnämnde finnas buddister, men för öfrigt är
religionen öfverallt sunnitisk islam. Hela folkmängden
uppskattas till omkr. 8 1/2 mill. (hvaraf omkr. 100,000
ryssar), gifvande en täthet af knappt 2 på qvkm. (mot
11 i Sverige och 207 i Belgien). De folkrikaste
städerna äro följande: Tasjkend (100,000), Bokhara
(70 t.), Khokand (60 t.), Namangan (50 t.) och
Margelan (40 t.), bägge i Fergana, Urgendsch (40
t.) i Kiva, Samarkand (40 t.), Chodjent (30 t.),
Andidsjan (20 t.) i Fergana, Vjernoje (15 t.) och
Kuldsja (15 t.).

Öst-Turkestan l. Kinesiska T. kallades förr Lilla
Buchariet, Höga Tatariet
l. Kinesiska Tatariet,
Kasjgariet
(hvartill komma de inhemska politiska
benämningarna Alti-sjahr, »sex-stads-landet», och
Djiti-sjalir, »sju-stads-landet»). Det begränsas
i n. af södra Tian-sjan-kedjorna (se ofvan), i
v. af Kysyl-art, i s. v. och s. af Tibetplatån
med Kuen-lyn, i s. ö. af Altyn-tag (»guldberget»),
i ö. af egentliga Gobi (»Gasjung G.») och i n. ö. af
Kuruk-tag. Här i n. ö. gifva dock några geografer
T. en något större utsträckning, så att det innesluter
äfven det eljest till Mongoliet räknade området
Turfan. Öst-T. står numera helt och hållet under
kinesiskt välde och indelas i följande tio, efter
sina hufvudstäder uppkallade områden, hvilka förr
tidvis varit mer eller mindre sjelfständiga stater
(i ordning från s. v.): Khotan, Jarkand, Jangi-hisar,
Kasjgar, U(t)sch-Turfan, Ak-su, Bai, Kutsja, Kurla
och Karasjar. Hela detta land, uppskattadt till
omkr. 780,000 qvkm. (något mer än Sverige och Norge),
bildar en enda ofantlig, skoglös och (med undantag af
trakterna utmed de nämnda gränserna) berglös slätt,
som med en medelhöjd
af 900–1,100 m. (lägst i ö. och n. ö., 740 m.,
högst i v., omkr. 1,350 m.) kan betraktas som
ett lågland i förhållande till de i n., s. och
ö. omgifvande alplanden, från hvilka till och
med passen ned till Öst-T. kunna hafva en höjd
af 4,000 m. Endast mot ö. är slättlandet öppet,
ehuruväl äfven Gobi med en tämligen brant sluttning
nedfaller mot Lobnorbäckenet. Orografiskt delar
sig Öst.-T. i den ofantligt stora, delvis yppigt
fruktbara Tarimdalen i n. v. och s. v. samt den
något högre liggande sand- och stenöcknen Takla-makan
s. derom, förr mindre lämpligt inbegripen under namnet
Gobi. Norra Tarimdalen heter Tian-sjan-nan-lu (»södra
Tisan-sjan-vägen», till skilnad från Tian-sjan-pe-lu,
den »norra» = Dsungariet), men sedan har detta
blifvit det officiella kinesiska namnet för hela
Öst-T. De enda vattendragen äro Tarim (se d. o.) och
dess många, betydande bifloder. De enda större, men
grunda och om sommaren på stora sträckor igenvuxna
sjöarna äro Lobnor i ö. och Bagratsj-kul i n. ö.,
genomströmmad af Haidu-gol, hvilken sedan under
namn af Kontsje-darja förenar sig med Tarim i
Lobnor-träsket. Äfven Öst.-T. utmärker sig för en
hastig uttorkning. Under tertiärtiden var största
delen deraf ett enda inlandshaf och ännu under
den post-pliocena perioden funnos några ofantliga
sjöar, hvarom ännu vittnar det kinesiska namnet på
Tarimbäckenet: Han-hai (»uttorkadt haf»). Klimatet är
också i lika hög grad kontinentalt som i Vest-T. Några
få regnskurar falla på våren, men sommar och höst
äro fullkomligt regnlösa, och luften nästan ständigt
full af dam och sand. Vegetationen är i naturligt
tillstånd lika mager som i Vest-T:s stepp- och
lågland; men i Tarimdalen, som består af en mängd
kring vattendragen uppkomna oaser, skilda genom
större eller mindre öckensträckor, är odlingen af
hvete, majs, ris, bomull, vin, mullbär, aprikos, oliv
m. m. ännu rikare än i Vest-T. Äfven faunan är till
största delen densamma som der, men med betydligt
mindre antal däggdjursarter. Karakteristisk är
hufvudsakligen »vildkamelen», hvaremot »vildhästen»
(Equus Przevalskyi) tillhör möjligen blott
Dsungariet. Om husdjur, industri, införsel och
utförsel, befolkning och religion gälla också i
allmänhet samma förhållanden som i Vest-T. Folkmängden
uppskattas till omkr. 1 mill. De folkrikaste
städerna äro Jarkand (60 t.), Kasjgar (50 t), Kotan
(40 t.), Sandju (35 t), Aksu (20 t), Kirja (15 t.) och
Jangi-hisar (10 t.). Äfven här finnas talrika lemningar
af en förgången rikare civilisation och till och med
hela städer begrafna under sanden.

Historia. Af Turkestan kände de gamle blott den
sydvestra delen, landskapen Hyrkanien, Baktrien,
Margiana och Sogdiana. I jomud-turkmenernas land
bodde dahae, n. om dem på Ust-urtplatån sagaraucae,
n. eller ö. om Aral massageterna och s. ö. om dem
sakerna. Hela det öfriga Vest-T. ingick i det stora,
åt n. obegränsade Scythia intra Imaum, och hela
Öst-T. i Scythia extra Imaum. Den nämnda sydvestra
delen lydde efter hvartannat under achaemeniderna,
Alexander, seleuciderna och det s. k.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:33 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfap/0491.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free