- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
971-972

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turkestan l. Turkistan (Pers., »Turk-land»), ett ursprungligen af persiska och arabiska författare under senare medeltiden infördt namn på den turkiska folkstammens hemland i Central-Asien - Turkiet, stundom kalladt Osmanska l. Ottomanska riket (Turk. Devlet-i-osmanije l. Memalik-i-osmanije, »osmanlanden»), utgöres af vidsträckta landområden i sydöstra Europa, vestra Asien och nordöstra Afrika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grekisk-baktriska riket, till dess det kort före vår
tidräknings början föll under sakerna. Under det
första årh. e. Kr. undanträngdes dessa af de från
Öst-T. af Hiong-nu fördrifna Juetsji-stammarna
och dessa i sin ordning i 5:te årh. af «hvita
hunnerna», hvilka under mer än ett årh. behöllo
södra delen af Vest-T. mot sasaniderna. Efter
islams segerrika framträngande under 7:de och 8:de
årh. lydde detta område efter hvartannat under
de af kalifatet i Bagdad mer eller mindre beroende
samanidernas, ghasnavidernas, chovaresm-sjahernas
och seldsjukernas välde, till dess alla dessa
bortsopades af den mongoliska invasionen. Efter
timuridernas fall uppstodo småningom, från början af
16:de årh., de ösbegiska kanaten Kiva, Bokhara och
Kokand, medan de frie turkmenerna utan att inrätta
ordentliga stater innehade hela landet v. om Aral
och Amu-darja. Denna del af Vest-T. bibehöll sitt
oberoende ända till vår tid, då den direkt eller
indirekt fallit under Rysslands välde, hvilket
redan i början af 1800-talet utsträcktes öfver hela
den förut af fria kirgisstammar innehafda norra
delen af Vest-T. Öst-T:s historia börjar med de
osäkra notiserna om Hiong-nu (jfr Turkar) i 2:dra
årh. f. Kr., men redan f. Kr. lydde största delen
af landet under Kina. Äfven för den följande tiden
ända till 7:de årh. e. Kr. finnas inga andra källor än
kinesiska resebeskrifningar af buddhistiska pilgrimer,
Fa-hien (399), Song-jun (518) och Huen-tsang
(629). Den redan f. Kr. inkomna buddhismen stod då på
höjden af sin makt. Kotan och andra städer blomstrade
eller hade redan öfvefgifvits vid folkvandringen
vesterut. Efter den korta muhammedanska invasionen
i början af 8:de årh. kom landet omkr. 790 under
Tibet, men redan under 9:de årh. hade det fallit
under hui-khe (uigurer?). Under det mongoliska
väldet, 11:te–14:de årh., var landet i ett ganska
blomstrande tillstånd; och vid full religionsfrihet
främjade såväl buddhism som kristendom och islam hvar
på sitt vis civilisationens verk. Men under 15:de
och 16:de årh. segrade islam fullständigt öfver
sina medtäflare, och islamitiska lärare, chodsja
(khodja), utsända från de fanatiska härdarna i
Samarkand och Bokhara, bildade en mäktig politisk
kast, som framkallade ständiga strider mellan de
rivaliserande »svarta» bergsstammarna kring Jarkand
och »hvita» bergsstammarna kring Kasjgar. I senare
hälften af 1700-talet inkallade de »hvita» stammarna
kineserna, hvilka redan 1758 eröfrat Dsungariet och
nu efter flere århundradens mellantid åter gjorde sig
till herrar öfver Öst-T. De missnöjde »svarte» sökte
hjelp från Kokand, och tre gånger (1825, 1830, 1847)
lyckades muhammedanerna att afskudda det kinesiska
oket, men deras framgång blef aldrig varaktig. Efter
kufvandet af »de 7 chodsjas» uppror 1847 flydde 20,000
muhammedanska familjer från Jarkand, Kasjgar och Aksu
till Vest-T. Efter ännu ett misslyckadt uppror,
1857, gjorde Öst-T. ett sista försök att återvinna
sin sjelfständighet genom att deltaga i dsungariska
upproret 1864, och Jakub-beg lyckades skapa ett
sjelfständigt rike
(»Djiti-sjahr»); men redan straxt efter hans död
(1877) föll Öst-T. åter under Kinas välde. – Öfver
T. har under det sista halfseklet publicerats
en utomordentligt rik och värdefull literatur,
i synnerhet i de ryska vetenskapliga sällskapens
och akademiernas handlingar. Jfr: Semjenov och
Grigoriev, ryska öfvers. af Ritters »Asien» (1856–73)
med betydande tillägg och förbättringar; Kostenko:
»Turkestanskij kraj» (3 bd, 1880 o. f.); Mushketov:
»Turkestan» (1886 o. f.); Hellwald: »Centralasien»
(2:dra uppl., 1880); Schuyler: »Turkistan» (2 bd,
1877); Richthofen: »China» (bd I, 1877), samt
vidare de bekanta reseverken af Vámbéry, Ujfalvy
och Przevaljskij. H. A.

Turkiet[1], stundom kalladt Osmanska l. Ottomanska
riket
(Turk. Devlet-i-osmanije l. Memalik-i-osmanîje,
»osmanlanden»), utgöres af vidsträckta landområden i
sydöstra Europa, vestra Asien och nordöstra Afrika,
omfattande landen kring östra delen af Medelhafvet och
nästan hela Röda hafvet, vestra kusten af Persiska
viken, södra och vestra kusterna af Svarta hafvet
samt en betydlig sträcka af Adriatiska och Joniska
hafvens östra kust. Genom denna utsträckta beröring
med flere stora haf i hjertat af Gamla verlden intager
T. i sjelfva verket det i politiskt och kommersielt
afseende vigtigaste läge i verlden. Af detta område
utgöra nära 3/4 det Egentliga T. (d. v. s. sultanens
omedelbara besittningar); den återstående fjerdedelen
består af lydland (Turk. ejalat-i-mümtasé,
»privilegierade provinser») i olika grader af
sjelfständighet. Om T:s totala ytinnehåll och
folkmängd vexla uppgifterna i hög grad, beroende dels
af täta gränsförändringar och olika gränsberäkningar,
i synnerhet i Asien och Afrika, dels ock af brist
på tillförlitliga statistiska undersökningar. Den
första folkräkningen egde rum 1830–31, men vid
denna liksom vid alla senare i Egentliga T. räknade
man blott antalet af vuxna män eller af hus och
tält och bestämde sedermera totalsumman genom
multiplikation med en godtycklig faktor (4–7). I
»Almanach de Gotha» för 1884 (och i »Encyclopaedia
Britannica» 1887) uppskattas hela T. med alla lydland
till omkr. 6 1/4 mill. qvkm., med 43 1/3 mill. innev.,
men i följande årgång (1885) till 4 1/4 mill. qvkm.,
med 31 1/3 mill. innev. Största skilnaden faller här på
Egypten, som till följd af mahdi-upproret (1881–85)
reducerades från 3 mill. qvkm. och 17 1/2 mill. innev,
till 1 1/4 mill qvkm. och 6 3/4 mill. innev. Enligt
»Alm. de Gotha» för 1892 beräknas totala arealen till
omkr. 4,13 mill. qvkm.,


[1] Angående transkriptionen af turkiska ord må
påpekas, att i denna artikel med kursiv återgifvas de
turkiska orden bokstaf för bokstaf med det latinska
alfabetet och, der så erfordras, med signerade
bokstäfver ([gh], [shi] o. s. v.). I den löpande texten för
öfrigt har Red. ansett sig böra behålla den i fråga
om turkiska, arabiska o. d. ord i N. F. B. eljest
öfliga transkriptionen, d. v. s. återgifva de turkiska
orden efter uttalet, så vidt detta låter sig göra
med vårt vanliga alfabet. Den inkonsekvens i fråga
om de turkiska ordens återgifning, som med anledning
deraf genast springer i ögonen, visar sig snart för
den uppmärksamme läsaren vara endast skenbar. (Om
uttalet af de signerade bokstäfverna se Turkiska
språket och literaturen.
)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:47 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfap/0492.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free