Print (PDF) - On this page / på denna sida - Turkestan l. Turkistan (Pers., »Turk-land»), ett ursprungligen af persiska och arabiska författare under senare medeltiden infördt namn på den turkiska folkstammens hemland i Central-Asien - Turkiet, stundom kalladt Osmanska l. Ottomanska riket (Turk. Devlet-i-osmanije l. Memalik-i-osmanije, »osmanlanden»), utgöres af vidsträckta landområden i sydöstra Europa, vestra Asien och nordöstra Afrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
971 grekisk-baktriska riket, till dess det kort före vår tidräknings början föll under sakerna. Under det första årh. e. Kr. undanträngdes dessa af de från Öst-T. af Hiong-nu fördrifna Juetsji-stammarna och dessa i sin ordning i 5:te årh. af «hvita hunnerna», hvilka under mer än ett årh. behöllo södra delen af Vest-T. mot sasaniderna. Efter islams segerrika framträngande under 7:de och 8:de årh. lydde detta område efter hvartannat under de af kalifatet i Bagdad mer eller mindre beroende samanidernas, ghasnavidernas, chovaresm-sjahernas och seldsjukernas välde, till dess alla dessa bortsopades af den mongoliska invasionen. Efter timuridernas fall uppstodo småningom, från början af 16:de årh., de ösbegiska kanaten Kiva, Bokhara och Kokand, medan de frie turkmenerna utan att inrätta ordentliga stater innehade hela landet v. om Aral och Amu-darja. Denna del af Vest-T. bibehöll sitt oberoende ända till vår tid, då den direkt eller indirekt fallit under Rysslands välde, hvilket redan i början af 1800-talet utsträcktes öfver hela den förut af fria kirgisstammar innehafda norra delen af Vest-T. Öst-T:s historia börjar med de osäkra notiserna om Hiong-nu (jfr <spärr>Turkar</spärr>) i 2:dra årh. f. Kr., men redan f. Kr. lydde största delen af landet under Kina. Äfven för den följande tiden ända till 7:de årh. e. Kr. finnas inga andra källor än kinesiska resebeskrifningar af buddhistiska pilgrimer, Fa-hien (399), Song-jun (518) och Huen-tsang (629). Den redan f. Kr. inkomna buddhismen stod då på höjden af sin makt. Kotan och andra städer blomstrade eller hade redan öfvefgifvits vid folkvandringen vesterut. Efter den korta muhammedanska invasionen i början af 8:de årh. kom landet omkr. 790 under Tibet, men redan under 9:de årh. hade det fallit under hui-khe (uigurer?). Under det mongoliska väldet, 11:te -14:de årh., var landet i ett ganska blomstrande tillstånd; och vid full religionsfrihet främjade såväl buddhism som kristendom och islam hvar på sitt vis civilisationens verk. Men under 15:de och 16:de årh. segrade islam fullständigt öfver sina medtäflare, och islamitiska lärare, chodsja (khodja), utsända från de fanatiska härdarna i Samarkand och Bokhara, bildade en mäktig politisk kast, som framkallade ständiga strider mellan de rivaliserande »svarta» bergsstammarna kring Jarkand och »hvita» bergsstammarna kring Kasjgar. I senare hälften af 1700-talet inkallade de »hvita» stammarna kineserna, hvilka redan 1758 eröfrat Dsungariet och nu efter flere århundradens mellantid åter gjorde sig till herrar öfver Öst-T. De missnöjde »svarte» sökte hjelp från Kokand, och tre gånger (1825, 1830, 1847) lyckades muhammedanerna att afskudda det kinesiska oket, men deras framgång blef aldrig varaktig. Efter kufvandet af »de 7 chodsjas» uppror 1847 flydde 20,000 muhammedanska familjer från Jarkand. Kasjgar och Aksu till Vest-T. Efter ännu ett misslyckadt uppror, 1857, gjorde Öst-T. ett sista försök att återvinna sin sjelfständighet genom att deltaga i dsungariska upproret 1864, och Jakub-beg lyckades skapa ett sjelfständigt rike (»Djiti-sjahr»); men redan straxt efter hans död (1877) föll Öst-T. åter under Kinas välde. -- Öfver T. har under det sista halfseklet publicerats en utomordentligt rik och värdefull literatur, i synnerhet i de ryska vetenskapliga sällskapens och akademiernas handlingar. Jfr: Semjenov och Grigoriev, ryska öfvers. af Ritters »Asien» (1856-73) med betydande tillägg och förbättringar; Kostenko: »Turkestanskij kraj» (3 bd, 1880 o. f.); Mushketov: »Turkestan» (1886 o. f.); Hellwald: »Centralasien» (2:dra uppl., 1880); Schuyler: »Turkistan» (2 bd, 1877); Richthofen: »China» (bd I, 1877), samt vidare de bekanta reseverken af Vámbéry, Ujfalvy och Przevaljskij. H. A. Turkiet<footnote>Angående transkriptionen af turkiska ord må påpekas, att i denna artikel med kursiv återgifvas de turkiska orden bokstaf för bokstaf med det latinska alfabetet och, der så erfordras, med signerade bokstäfver (gh, sh o. s. v.). I den löpande texten för öfrigt har Red. ansett sig böra behålla den i fråga om turkiska, arabiska o. d. ord i N. F. B. eljest öfliga transkriptionen, d. v. s. återgifva de turkiska orden efter uttalet, så vidt detta låter sig göra med vårt vanliga alfabet. Den inkonsekvens i fråga om de turkiska ordens återgifning, som med anledning deraf genast springer i ögonen, visar sig snart för den uppmärksamme läsaren vara endast skenbar. (Om uttalet af de signerade bokstäfverna se <spärr>Turkiska språket och literaturen.</spärr>)</footnote>, stundom kalladt <spärr>Osmanska l. Ottomanska riket</spärr> (Turk. Devlet-i-osmanije l. Memalik-i-osmanije, »osmanlanden»), utgöres af vidsträckta landområden i sydöstra Europa, vestra Asien och nordöstra Afrika, omfattande landen kring östra delen af Medelhafvet och nästan hela Röda hafvet, vestra kusten af Persiska viken, södra och vestra kusterna af Svarta hafvet samt en betydlig sträcka af Adriatiska och Joniska hafvens östra kust. Genom denna utsträckta beröring med flere stora haf i hjertat af Gamla verlden intager T. i sjelfva verket det i politiskt och kommersielt afseende vigtigaste läge i verlden. Af detta område utgöra nära 3/4 det <spärr>Egentliga T.</spärr> (d. v. s. sultanens omedelbara besittningar); den återstående fjerdedelen består af lydland (Turk. ejalat-i-mümtasé, »privilegierade provinser») i olika grader af sjelfständighet. Om T:s totala ytinnehåll och folkmängd vexla uppgifterna i hög grad, beroende dels af täta gränsförändringar och olika gränsberäkningar, i synnerhet i Asien och Afrika, dels ock af brist på tillförlitliga statistiska undersökningar. Den första folkräkningen egde rum 1830-31, men vid denna liksom vid alla senare i Egentliga T. räknade man blott antalet af vuxna män eller af hus och tält och bestämde sedermera totalsumman genom multiplikation med en godtycklig faktor (4-7). I »Almanach de Gotha» för 1884 (och i »Encyclopaedia Britannica» 1887) uppskattas hela T. med alla lydland till omkr. 6 1/4 mill. qvkm., med 43 1/3 mill. innev., men i följande årgång (1885) till 4 1/4 mill. qvkm., med 31 1/3 mill. innev. Största skilnaden faller här på Egypten, som till följd af mahdi-upproret (1881-85) reducerades från 3 mill. qvkm. och 17 1/2 mill. innev, till 1 1/4 mill qvkm. och 6 3/4 mill. innev. Enligt »Alm. de Gotha» för 1892 beräknas totala arealen till omkr. 4,13 mill. qvkm., hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
