Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turkiet, stundom kalladt Osmanska l. Ottomanska riket (Turk. Devlet-i-osmanije l. Memalik-i-osmanije, »osmanlanden»), utgöres af vidsträckta landområden i sydöstra Europa, vestra Asien och nordöstra Afrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvaraf nära 3/4 (2,979,200 qvkm.) på »omedelbara
besittningar» och mer än 3/4 (1,150,000 qvkm.) på
lydlanden, samt folkmängden till 33,566,000, hvaraf
omkr. 2/3 (22,030,000) i Egentliga T. och omkr. 1/3
(11,536,000) i lydlanden.
Gränser. Naturbeskaffenhet. Klimat. För den
geografiska framställningen delas T. naturligast i tre
hufvuddelar: Europeiska, Asiatiska och Afrikanska T.
1. Europeiska T. (Turk. Rum-eli), som alltid varit
och ännu är den på samma gång minsta och politiskt
vigtigaste hufvuddelen, blef till följd af det
senaste rysk-turkiska kriget (1877–78) i hög
grad kringskuret. De forna vasallstaterna Rumanien
(Rumaniá) och Serbien (Sirbijá) blefvo fullkomligt
oberoende och fingo, liksom ock Montenegro (Kara-dag),
sina områden betydligt utvidgade. Bulgarien,
förr vilâjet-i-Tuna (Donauguvernementet),
blef ett till T. skattskyldigt, men i öfrigt
sjelfständigt rike, hvarmed den af Berlintraktaten
(Juni 1878) skapade »avtonoma provinsen» Öst-Rumelien
(Rumelí-i-sarki) sedermera (1885) faktiskt, men
icke officielt, förenades. Bosnien (Bosná) med
Herzegovina (Herzék) ockuperades af Österrike,
en ockupation, som sedan öfvergått till faktisk
besittning och äfven utsträckts till sandjaket
Novi-Basar mellan Montenegro och Serbien. Med
inneslutande af de officiella lydlanden gränsar
Europeiska T. i ö. till Svarta hafvet, i n. till
Rumanien med Donau till gräns, Serbien och Ungern
(Slavonien och Kroatien) med Save och Unna till gräns
(den senare floden öfverskrides dock något in,
v.), i v. till Österrike (Dalmatien), Montenegro
och Adriatiska hafvet, i s. till Grekland,
Egeiska hafvet och Marmarasjön. Hufvudmassan
ligger mellan 40° och 44° n. br. samt 19° och 29°
ö. lgd. Yttersta punkterna äro: i n. vid 45° 17’
n. br. (Unnas inflöde i Save), i v. vid 15° 47’
ö. lgd, i s. vid 38° 55’ n. br. (Artavikens mynning)
samt i ö. vid 29° 10’ ö. lgd (norra inloppet till
Bosporen). Med inbegripande af de 4 öarna i Egeiska
hafvet, Thaso, Samothrake (Semendrek) och Imbro i
n. samt Kandia (Girid) i s., innehåller Europeiska
T. i denna sin största omfattning 323,653 qvkm.,
med omkr. 10,243,000 innev. Men afräknas derifrån
alla lydland – Bosnien med Herzegovina (51,110
qvkm., 1,336,000 innev.), Novibasar (7,350 qvkm.,
153,000 innev.), Bulgarien (63,160 qvkm., öfver
2 mill. innev.) med Öst-Rumelien . (33,500 qvkm.,
nära 1 mill. innev.), tillsammans 155,120 qvkm. med
4,643,000 innev. –, återstå för de omedelbara
besittningarna, det Egentliga europeiska T.,
168,533 qvkm. med 5,600,000 innev., hvaraf på de
nyssnämnda öarna komma 9,983 qvkm. med omkr. 325,000
innev. Enligt Berlintraktatens bestämmelser börjar den
norra gränsen af Egentliga europ. T. vid Zetün burún
(»olivudden») s. om Burgas viken, går åt v. s. v. till
Despoto-dag, der den når sin sydligaste punkt (41° 30’
n. br., 24° 20’ ö. lgd), derifrån åt n. v. till Mestas
källtrakter, der vid 42° 5’ n. br. och 23° 43’ ö. lgd
gränsen mot Öst-Rumelien upphör och den mot Bulgarien
vidtager, vidare åt v. och från 23° 25’ åt n. v. till
42° 30’ n. br., 22° 18’ ö. lgd. der gränsen mot
Serbien begynner, samt fortsätter åt n. v. till 21°
ö. lgd (43° 5’ n. br.), hvarifrån gränsen (mot
Novibasar och Montenegro) löper i sydvestlig
riktning, tills den en mil s. ö. om Podgoritsa
vänder sig i rakt sydlig riktning ned till Bojanas
utlopp i Drinviken. Emellertid finner man oftast i
nyare arbeten (Andrees atlas o. a.) Europ. T. så
angifvet, att det innefattar Öst-Rumelien och
Novibasar, men icke Bulgarien och Bosnien med
Herzegovina. Vid denna omfattning börjar norra
gränsen – Öst-Rumeliens mot Bulgarien – vid Kará burún
(»svartudden») mellan Emine-udden och Kamtsjikfloden,
följer i vestlig riktning Balkans hufvudkedjor
till 23° ö. lgd, böjer sig der åt s. v. och sedan
åt s., till dess den vid Rodope Planina öfvergår
i turkisk-bulgariska gränsen. Vid inbegripandet af
det triangelformiga Novibasardistriktet fortsätter
norra gränsen från den ofvannämnda vändpunkten på
serbiska gränsen (21° ö. lgd, 43° 5’ n. br.) i samma
nordvestliga riktning till Bjelo brdo (»hvita berget»)
vid Limfloden och följer sedan som gräns mot Bosnien
denna flod åt s. v., till dess den vid Berane (vid
Lims öfre lopp) sammanträffar med den ofvan nämnda
gränsen mellan Albanien och Montenegro. Äfven den
södra gränsen mot Grekland (Junân) »reglerades» till
följd af rysk-turkiska kriget till men för T., som
måste afträda större delen af Tessalien och en del
af Epirus. Den nya, af konferensen i Konstantinopel
(1881) fastställda gränsen börjar n. om Salamvrias
mynning och s. om 40° samt följer åt v. Olympos-
och Chasia-bergen, hvilka bilda Salamvriadalens norra
gräns, till närheten af Metsovo, der den efter en kort
sträckning åt s. v. möter Artafloden och följer denna
i rakt sydlig riktning till dess utlopp i Artaviken.
I afseende på den allmänna naturbeskaffenheten
afser den följandefr amställningen den nyssnämnda
omfattningen med inbegripande af Öst-Rumelien och
Novibasar (se för öfrigt Bulgarien, Bosnien och
Herzegovina). – Kustbildningen mot de fyra omgifvande
hafven är ganska olika gestaltad. Utmed Svarta hafvet
(Kará deniz) är hela kuststräckan (från Kap Emine i
sydsydöstlig konkav båge till Fenerkiöi vid Bosporens
mynning. 260 km.) brant och enformig samt fattig på
vikar och hamnar; endast Burgasviken (i Öst-Rumelien),
som numera kan anses tillhöra Bulgarien, är af någon
betydenhet. Så mycket vigtigare i kommersielt och
politiskt hänseende är den omkr. 300 km. långa i
s. v. och n. ö. löpande skiljevägen mellan Europa
och Asien, nämligen Bosporen (Stambol bogaz[-y]
ici), Marmara-sjön (Marmara denizi) och sundet
vid Dardanellerna l. Hellesponten (Ak deniz bogazý
l. Kanak kalé bogazý). Den mångfaldigt brutna kusten
mot Egeiska hafvet (Ak deniz l. Bahr-i
sefid), i rak linie från ö. till v. mellan innersta
punkterna af Saros- (Xeros-) och Orfano-
(l. Rendina)-vikarna, omkr. 350 km., har dessutom
Enos-, Lagos- och Kavala-vikarna, hvarefter den
stora Chalcidiska halfön (se d. o.) mellan Orfano-
och Saloniki-golferna, med Istillar- (l. Hierisso-)
viken åt ö. samt de bägge långsmala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
