Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turkiet, stundom kalladt Osmanska l. Ottomanska riket (Turk. Devlet-i-osmanije l. Memalik-i-osmanije, »osmanlanden»), utgöres af vidsträckta landområden i sydöstra Europa, vestra Asien och nordöstra Afrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vikarie, som icke har någon chefsvärdighet framför
de öfrige – kyrkosamfundets »civile chef» är icke
prest –, i Amasia en apostolisk vikarie (af kaldeisk
ritus) för »Persien, Mesopotamien, Kurdistan och
lilla Armenien» o. s. v. De öfriga residensen äro:
Üsküb, Prisren, Durazzo, Smyrna, Aleppo, Diarbekr,
Mosul, Bagdad, Damaskus, Bejrut, Sur (Tyrus),
Jerusalem. Den ortodoxa armeniska kyrkan står under
ledning af »ärkebiskopen och chefen för alla armener
i T.» i Konstantinopel, en »katholikos» (patriark)
i Sis (Cilicien), en katholikos i Etschmiadzin
(se d. o.) samt en ärkebiskop i Jerusalem. Det
andliga öfverhufvudet är katholikos i Etschmiadzin
– hvilken dock enligt Alm. de Gotha synes förlagt
sitt residens till Agtamer (en ö i sjön Van) –, men
Porten betraktar dock ärkebiskopen i Konstantinopel
som chef (reis-i-millêt), hvilken väljes af en af
20 medlemmar bestående synod i Konstantinopel och
bekräftas af Porten. Det af en gemensam »civilchef»
representerade »protestantiska kyrkosamfundet» delar
sig naturligen, alltefter olika trosbekännelser,
i flere sjelfständiga samfund. Alla dessa kyrkor och
samfund ega en mängd, ofta rikt doterade skolor, der
undervisningen, företrädesvis i de protestantiska
och armeniska skolorna, bedrifves på ett tämligen
tillfredsställande sätt. Amerikanska missionssällskap
och jesuiterna hafva till och med »universitet»
i Bejrut, der undervisningen i språk och medicin är
jämngod med den syd-europeiska.
Författning och förvaltning. Rangförhållanden. T. är
en oinskränkt monarki, der sultanen ännu eger den
österländske despotens absoluta herravälde öfver
undersåtarnas lif och egendom, och ärftlig inom
Osmans ätt. Sultanens officiella titel ar »padisjâh»
(se d. o.), och han utöfvar sin makt genom trade,
i högtidligare fall genom chatt-i-hümajûn (jfr
Ferman). Den på Midhat pasjas initiativ tillkomna
»konstitutionella grundlagen» (kanûn-i-esâsi)
af d. 23 Dec. 1876 har visserligen aldrig blifvit
officielt, men väl faktiskt upphäfd, då parlamentet
(meglis-i-umûmi), eller egentligen deputeradekammaren
(heiét-i-mabusân), sedan sin första riksdag
(1877) aldrig mer sammankallats, under det
att senaten (heiét-i-ajân) ännu eger bestånd
(se nedan). Undersåtarna ega frihet till person,
religion och undervisning, likhet inför lagen och, om
de kunna turkiska, tillträde till alla ämbeten. Alla
på papperet gifna rättigheter till tryck- och
yttrandefrihet äro värdelösa, och pressen är derför
servil och i alla vigtigare frågor betydelselös i
ännu långt högre grad än exempelvis i det likaledes
autokratiska Ryssland. I spetsen för regeringen,
»ministerrådet» (meglis-i-[chass-i]-vükelâ), står
»storvesiren» (sadr-i-azam, se d. o.) och vid hans
sida sjeich-ul-islam, såsom högsta lagtolkande
auktoritet med vetorätt i vissa frågor. Några
gånger under de senaste åren har storvesiren
ersatts med en »premierminister» (reîs-ül-vükelá
l. bas-vekîl), men denna blott för rangen (se
nedan) betydelseegande namnförändring har man för
närvarande öfvergifvit. Dessutom består ministerrådet
af följande 10 medlemmar: presidenten for statsrådet
(reîs-i-súra-i-devlét),
utrikesministern (charigîje-nazyr-ý), krigs- (harbîje nazyr-y
l. seraskér; se Serdar), sjö- (bahrije n.), inrikes-
(dachlîje n.), arbets-, handels- och åkerbruks-
(nâfi’a ve-tigarét ve-ziraát n.), finans- (malîje
n.), justitie- (adlîje n.) och undervisningsministern
(meârif-i-umumîje n.) samt »intendenten» för fromma
stiftelser (evkâf n.). Ministerrådets sammansättning
har ofta ändrats, i det att »offentliga arbeten»
(nâfi’a) och »civillistan» (chaziné-i-chasse)
hafva tidvis haft särskilda ministrar, och
generalfälttygmästaren (topchané müsir-i),
»stadsprefekten» (sehr emin-i) öfver Konstantinopel,
riksarkivarien (defter-chané n.) och några andra högre
ämbetsmän tidvis varit medlemmar deraf. Den nuvarande
anordningen består sedan 1884. Bredvid ministerrådet
står dels en senat, hvars medlemmar enligt
konstitutionen af 1876 nämnas af sultanen på lifstid,
men numera icke synes ega några särskilda funktioner,
dels ock ett efter franskt mönster ordnadt »conseil
d’état» (surá-i-devlét), bestående af president, vice
president (ikingi reîs, 2:dra pres.), sekreterare
och (f. n.) 27 andra medlemmar. Ministerrådet håller
sammanträde (divân-i-alî, »höga divanen») en gång
hvar vecka i Höga porten (bâb-i-ali), som äfven
är säte för »statsrådet» och alla departementen
(jfr Porten). Hvarje minister, äfven storvesiren,
har vid sin sida en mot »expeditionschefen»
i Sverige svarande »understatssekreterare»
(müstesár, »rådgifvare»). Andra till den centrala
administrationen hörande högre ämbetsmän äro
»generaldirektören för de indirekta skatterna»
(rüsumât emin-i), »direktören för grundskatten»
(vergi-emin-i), »polisministern» (zaptîje nazyr-ý)
samt »post- och telegrafdirektören» (posta ve-telegrâf
n.). – Rangväsendet spelar i T. en högst betydande
rol. Rangen följer vanligen icke direkt med ett
ämbete, utan, utdelad som särskildt nådesbevis,
vinnes den enligt regeln genom att man går steg för
steg från den lägsta till de högre. Dock erhålles
vid utnämning till högre ämbeten enligt regeln
en motsvarande grad. Högsta civila ranggraden,
motsvarande müsîr (»fältmarskalk»), är vezîr (egentl.
rutbé-i-vezîr, »vesir-rangen», för ministrar
och deras gelikar, och närmast derunder bala,
»hög»). Derefter följa de 5 egentliga ranggraderna:
ûla, »första» (egentl. rutbe-i-úla »1:sta graden«),
sânie (»2:dra»), sâlise (»3:dje»), râbi’e (»4:de»)
och châmise (»5:te»), men 1:sta och 2:dra graden äro
delade i 2 klasser (synf): ûla synf-i-evvel-i, 1:sta
kl., och u. s. sâni-si, 2:dra kl. (af 1:sta graden),
sânie synj-i-mütemâiz-i (l. blott mütemâiz), 1:sta kl.,
och s. s. sâni-si, 2:dra kl. (af 2:dra gr.). Vesir,
bala och musjir tituleras af européer »excellence»
(storvesiren och sjeich-ul-islam stå öfver all rang
och kallas »altesse»), vanligen så äfven ula af
1:sta kl. och ferîk (»divisionsgeneral»). Alla civila
ämbetsmän af högre rang (till och med ula af 2:dra
kl.) samt musjir, ferik och liva (»brigadgeneral»,
se Ferik) sätta pasja som titel närmast efter
namnet. Alla söner af pasja och alla högre officerare
under liva bära titeln bej (hvilken, liksom pasja,
äfven förlänas direkt af sultanen såsom personlig
utmärkelse, se Pasja); alla hof- och ämbetsmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
