- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
991-992

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turkiet, stundom kalladt Osmanska l. Ottomanska riket (Turk. Devlet-i-osmanije l. Memalik-i-osmanije, »osmanlanden»), utgöres af vidsträckta landområden i sydöstra Europa, vestra Asien och nordöstra Afrika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tjenstgöring. För 50 turkiska pund kan en hvar
af första kategorien köpa sig in i den andra. I
andra tjensteklassen inskrifvas medlemmar
af högre bildade klasser och sådana, rörande
hvilka ömmande familjeförhållanden föreligga;
de öfvas under hela sin tjenstetid en gång
i veckan under ledning af redifbefäl. – Hären
indelas i 7 armékårer (ordu), och hela T. är
deladt i 7 deremot svarande militärdistrikt, af
hvilka 3 i Europa och 4 i Asien. Hvarje sådant
område delas i 8 rekryterings-(brigad-)områden
(merkéz). Sjunde militärdistriktet, som omfattar
Arabien, Kandia och Tripolis, uppställer trupper
endast för lokalförsvaret; hvart och ett af
de öfriga skall enligt organisationslagen af
1880 uppställa en aktiv armékår samt en armékår
af hvartdera af redifs uppbåd. Alla armékårer
skola hafva liknande sammansättning och utgöras
af 2 infanteridivisioner (på 4 regementen,
förenade i 2 brigader). 2 jägare-bataljoner, 1
kavalleridivision (på 6 regementen, i 2 brigader), 1
fältartilleriregemente med 4 bataljoner, 1 pionier-
och 1 trängbataljon. Infanteriregementet har 4
bataljoner (den 4:de depot), kavalleriregementet 5
sqvadroner (den 5:te depot), artilleribataljonen
1 ridande och 3 åkande batterier om 6 kanoner
(en bataljon vid hvarje regemente har 2 åkande
och 2 bergsbatterier). Alla bataljoner hafva 4
kompanier, trängens dock endast 3. Truppafdelningarnas
numrering genomgår hela armén inom hvarje vapen,
börjande med alla aktiva trupperna. Vid dem skall
fredsstyrkan utgöra 300–400 man per bataljon och 100
per sqvadron, och batteriet skall hafva 4 anspända
kanoner. Rediftruppernas kader skall uppgå till 15
proc. af den nyss nämnda. Andra uppbådets kavalleri
skall uppsättas af nomadstammar och i fred sakna
kader. Första uppbådets batterier skola hafva 2,
andra uppbådets 1 kanon anspänd. Manskapet inkallas
två gånger om året till några veckors öfning. Efter
organisationens fullständiga genomförande skall
turkiska armén med undantag af 7:de armékårsområdets
trupper och fästningsartilleriet räkna 468 bataljoner,
432 sqvadroner, 288 batterier o. s. v. förutom 144
depotbataljoner och 108 depotsqvadroner, allt som allt
omkr. 700,000 man och 1,728 kanoner, hvartill kommer
den icke organiserade landstormen samt ett talrikt
gendarmeri (»zaptie»). – Huru långt organisationen
fortskridit är icke kändt, dock torde aktiva armén och
första uppbådet af redif-trupperna vara bildade. Vid
slutet af år 1890 uppgick arméns fredsstyrka till
170,000 man. – Den turkiske soldaten är måttlig,
nykter, uthållig, tålig, lydig och tapper. Oaktadt
hans aflöning vanligen uteblifver, underhållet
mången gång är knappt och beklädnaden utsliten
(utom i hufvudstaden), knotar han icke och står
med en fatalists undergifvenhet på sin plats, tills
han blir huggen i stycken. Underofficerarna skiljas
icke märkbart från manskapet, och med en stor del
af officerarna är fallet enahanda, då de befordras
från manskap och ofta icke ens kunna läsa. En del
officerare erhålles från de tre krigsskolorna i
Konstantinopel, en för infanteriet och kavalleriet,
en för artilleriet och
ingeniörtrupperna, en för generalstaben, och alla
regementsofficerare torde utgått från dessa
skolor. De högre graderna äro synnerligen talrika,
och beskydd är enda vägen för befordran. (Om
officersgradernas namn se ofvan, sp. 988). –
Beklädnaden utgöres för alla vapen af en
ljusblå, öppen jacka, blå väst, liksom jackan
kantad med rödt (gult vid artilleriet), blå,
vida knäbyxor och strumpor, skor eller sandaler
(stöflar vid kavalleriet) samt röd fess med blå
tofs (officerarna hafva syrtut med epåletter
och långbyxor). – Beväpningen utgöres af goda
amerikanska Martini-Henry-gevär, som utbytas mot
tyska (Mauser-)repetergevär med 9,5–7,65 mm:s
kaliber, Winchester-repeterkarbiner och kruppska
bakladdningskanoner. – Remonteringen sker dels inom
landet, dels genom uppköp af ungerska hästar. –
Med utbildningen är i allmänhet klent bestäldt;
den turkiske soldaten är dock en god skytt, oaktadt
skjutöfningar knappast förekomma. Åt det fasta
försvaret
har stor uppmärksamhet egnats. Balkanpassen
spärras af 24 fort, anlagda med Adrianopel såsom
centralpunkt, hvarjämte Novibasar omdanats till
fästning. Mot Grekland skydda de befästa lägren vid
Janina och Parga, hvarjämte Saloniki befästs. Bosporen
och Dardanellerna hafva starkt befästs och
bestyckats; pansartorn och pansarbatterier
hafva dervid kommit mycket till användning.
C. O. N.

Inom marinen är tjenstetiden 12 år (5 i aktiv tjenst,
3 i reserven och 4 i sjövärnet). Personalen utgöres
af omkr. 1,000 officerare, 30,000 matroser och 9,500
marinsoldater. Flottan, som af Abdu-l-asis omdanades
efter engelskt mönster med en mängd pansarfartyg
(nu till stor del föråldrade), består af omkr. 120
större och mindre fartyg, hvaraf 15 pansarfartyg (7
fregatter, 8 korvetter), 50 träfartyg (3 fregatter,
8 korvetter, 18 kanonbåtar etc.), 57 torpedofartyg
och 2 undervattens-torpedobåtar af Nordenfelts system
samt 12 större fartyg under byggnad.

Seder och bruk. I allmänhet herska i T. den
muhammedanska Orientens seder. Liksom sultanen är den
absolute envåldsherren, så är hvarje familjefader
enväldig inom sitt hus. Uppvuxna söner, som ofta
stanna i faderns hus till hans död, visa honom
ständigt samma lydnad som i barnaåren. Så herskar
också ett slags på förmögenheten grundadt
feodalväsende i hvarje större eller mindre samhälle,
i synnerhet i det inre landet. Då alla slags
ämbetsmän tidt och ofta ombytas, söka de göra sin
korta ämbetstid så vinstgifvande som möjligt, och hela
deras offentliga verksamhet beror af deras pekuniära
intressen. Så bildar hvarje rik man ett maktcentrum,
till hvilket andra samhällsmedlemmar ställa sig i
ett frivilligt beroende. – Det lagligen erkända
månggiftet (4 hustrur och ett obegränsadt antal af
slafvinnor) finnes blott hos de rike. Hos den stora
massan af befolkningen herskar engiftet. Skilsmässa
beror å mannens sida blott af hans uttalade vilja,
men kan äfven utverkas af hustrun för bevisad
misshandel, och i allt öfrigt är hennes rättsliga
ställning lagligen skyddad, i några punkter
(t. ex. egendomsrätt)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfap/0502.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free