Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turmalin, miner. - Turmalintång. Se Turmalin - Turnau (Tsjech. Turnov), stad i norra Böhmen - Turnbulls blått. Se Blodlutsalt - Turné. Se Turnera - Turnèbe, Adrien (latiniser. Turnebus; äfven kallad Tourneboeuf) - Turner, Sharon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
författare »elektrisk schörl», »askdragare»,
»asksten».) Genomskinliga och halfgenomskinliga
turmaliner äro vid vanlig temperatur oelektriska,
men vid uppvärmning blir hvarje kristall
positivt elektrisk i den ena änden och negativt
elektrisk i den andra. Vid afsvalning blir den
åter oelektrisk. Vid afkylning visar hvardera af
kristallens ändar motsatt elektricitet mot den han
erhöll vid uppvärmningen. Senare undersökningar
hafva visat, att båda elektriciteterna uppstå och
fördela sig på mångahanda sätt på ytan, men alltid
så, att lika ytor, kanter och hörn visa samma
elektricitet. Då nu en turmalinkristall har olika
utbildning i bägge ändarna och är, hvad man kallar,
hemimorf, så beror det elektriska förhållandet på
den bristande symmetrien. Turmalinen kristalliserar
hexagonalt romboedriskt. Kristallerna hafva på
grund af hemimorfien en ovanlig utbildning, i
det att ändytorna äro olika utbildade och prismat
uppträder med endast 3, vanligen vertikalt streckade
ytor. R-vinkeln varierar mellan 46° 40’och 46°
50’. Turmalin har inga tydliga genomgångar. Den har
ojämnt brott samt är optiskt negativ. Hårdheten är 1,
egentl. vigt 2,9–3,2. Färgen vaderar mycket, likasom
den kemiska sammansättningen. Efter Rammelsbergs
noggranna undersökningar kan turmalin anses bestå af
isomorfa kemiska blandningar af alumo-boro-silikat,
der NaH, Mg, Fe och Al ersätta hvarandra i de olika
varieteterna, hvartill stundom kommer en förening af
Li och Mu; och då dertill förekommer något K, Cae och
Fl, så har man i det hela 12 grundämnen i de olika
arterna af turmalin. – Den angripes ej af syror,
men det glödgade pulvret sönderdelas småningom af
varm svafvelsyra. – De många turmalin-varieteterna
kunna delas i följande 4 afdelningar. Akroit
(achroit), de klara, färglösa, gula, röda och blekgröna
varieteterna, med egentl. vigt = 3,00. De färglösa
och gula komma från Elba, kant. Ticino och Vaud,
de röda från Elba, Mursinsk (Sibirien) och Penig
(Sachsen). De röda (af mangan färgade) äro mycket
värderade. De karminröda kallas rubellit, de rosenröda
sibirit, de blodröda apyrit. Ädel turmalin innefattar
de gröna, blå, bruna och, åtminstone i tunna lager,
genomskinliga arterna, med egentl. vigt = 3,1. De
gröna, från Brasilien, blifva genom rifning och
uppvärmning starkt elektriska. De bruna, från Ceylon
och Brasilien, passa bäst för optiska ändamål (se
nedan). De blå, som fått namn af indigolit, hafva
funnits på Utön och i Brasilien. Dravit, en brun
till grönaktig, brunsvart art, rik på Mg, har egentl.
vigt = 3,1. Den förekommer såsom bruna prismer i hvit
glimmer i Kärnten och i Drave-området. De mörkfärgade
till brunsvarta arterna finnas vid Eibenstock och
Zillerthal samt i Texas och Pennsylvania. Schörl
l. svart turmalin, som i fina splittror ofta visar sig
blå, grön eller brun, är genomlysande och har egentl.
vigt = 3,1–3,24. Den är den mest jernrika varieteten
samt förekommer i stora, armtjocka kristaller, ofta
sittande i qvarts, och har för öfrigt stor utbredning
såsom accessorisk beståndsdel i granit, gneis, kalk
och skiffrar. Äfven såsom
mikroskopisk beståndsdel är den mycket allmän i
de nyssnämnda bergarterna såväl i Sverige som i
utlandet. – De mörkfärgade, genomskinliga arterna
begagnas till plattor i polarisations-apparater. De
gröna, blå och röda varieteterna, med full
genomskinlighet, begagnas till ädelstenar och
hafva stundom högt värde. Främst står i detta
hänseende sibiriten. En sådan af 3 cm. längd och 1,6
cm. bredd kan uppskattas till några tusen kronor. En
hyacintfårgad turmalin af samma storlek kan vara värd
100 kr.; öfriga turmaliner äro deremot i allmänhet
af ringa värde.
En skifva af turmalin, slipad så, att de stora
ytorna äro parallella med den optiska axeln, har
den egenskapen att genomsläppa endast de med axeln
parallella ljusvibrationerna och att utsläcka de
mot denna vinkelräta. Skifvor af mörkgrön eller
brun färg, som hafva en tjocklek af endast 1–2 mm.,
polarisera (se Polarisation 2) fullkomligt det
genomgående ljuset. Dylika skifvor kunna derför
användas såsom både analysörer och polarisatörer,
och af två dylika kan en enkel polarisationsapparat,
en s. k. turmalintång, sammansättas. Tången bildas
af en mässingstråd, som på midten omböj es ett par
hvarf, så att ändarna tryckas mot hvarandra. Ändarna
äro omböjda till ringar, i hvilka i kork infattade
turmaliner kunna insättas. Ställas de båda
turmalinernas axlar parallella, är synfältet ljust;
vrides den ena turmalinen, mörknar fältet mer
och mer och varder mörkt, när turmalinernas axlar
bilda räta vinklar. Kristallskifvor m. m., som man
vill undersöka i polariseradt ljus, inskjutas mellan
skifvorna och qvarhållas der af trådens elasticitet.
Ant. Sj. A. Bi-n.
Turmalintång. Se Turmalin.
Turnau (Tsjech. Turnov), stad i norra Böhmen,
vid Elbes biflod Iser. Omkr. 5,000 innev., mest
tsjecher. Staden är ryktbar för sin tillverkning af
oäkta ädelstenar, med hvilka drifves en vidsträckt
handel. Äfven äkta ädelstenar slipas, och en
statsskola för ädelstensslipning finnes i T.
Turnbulls blått. Se Blodlutsalt.
Turné. Se Turnera.
Turnèbe [tyrnäb], Adrien (latiniser. Turnebus;
äfven kallad Tourneboeuf), fransk filolog, f. 1512,
professor i grekiska språket 1547 och i grekiska
filosofien 1561 vid Collége de France, var en af de
mest framstående bland de äldre klassiske filologerna
i Frankrike. Död 1565. T. kommenterade arbeten af
Cicero, Varro och Horatius, öfversatte grekiska
författare till latin, utgaf editioner af Sofokles,
Synesios m. fl. samt skref bl. a. Adversaria (3 bd,
1564–73; ny uppl. 1580) och Poemata (utg. 1580).
Turner [tö’rner], Sharon, engelsk historieskrifvare,
född 1768, död 1847, var till yrket advokat
i London. Han skref bl. a. det på omfattande
forskningar hvilande, förträffliga verket History of
the anglo-saxons (1799–1805; 7:de uppl. 1853), som
fick en fortsättning i History of England from the
earliest period to the death of Elizabeth (1799–1829).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
