Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tusensköna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redigerats af flere författare (yrkesberättare) synes
framgå af förekommande upprepningar och ojämnheter i
redaktionen. Läsarterna ändrades ofta godtyckligt,
ty samlingen har aldrig i Orienten erkänts för ett
klassiskt verk, och deraf kommer sig, att det icke
förefinnes två öfverensstämmande handskrifter. Ännu
i dag föreläsas dessa sagor allmänt på Österlandets
kaffehus och offentliga platser. I Europa vardt boken
känd först genom A. Gallands franska öfversättning
(12 bd, 1704–17), som verkställdes efter ett
ofullständigt arabiskt manuskript och är ledig, men
ej synnerligt trogen. Denna tolkning spred inom kort
sagosamlingens rykte till alla kulturland. »Tusen
och en natt» har, mer än någonting annat i nyare tid,
vändt européernas uppmärksamhet till Österlandet och
dess poesi, och få böcker äro öfversatta på så många
språk. Bland öfversättningarna förtjena vidare nämnas
E. W. Lanes engelska (3 bd, 1839–41, ny uppl. 1859;
med en värdefull kommentar), i hvilken originalets
naivt enkla stil noggrant återgifves, men omkr. halfva
antalet sagor (de mer anstötliga eller ointressanta)
är uteslutet, G. Weils ej så texttrogna tyska (4 bd,
1837–41; 4:de uppl. 1871), ganska handtverksmässigt
verkställd efter originalet (utom tre fjerdedelar af
bd 3, som förläggaren lät öfversätta efter Galland),
samt den engelske upptäcktsresanden R. F. Burtons
på 1880-talet utarbetade öfvers., hvilken troget
återgifver äfven alla anstötligheter. Till svenska har
»Tusen och en natt» öfversatts af Hinr. Sandström
(8 bd, 1836–51), af G. Thomée (6 bd jämte 2
suppl. bd, 1854–57), hvilken följde Lanes tolkning,
och af fru M. von Qvanten (Turdus Merula), som
bearbetat Weils (i 4 bd, 1875–76). Den arabiska
texten är utgifven i Kalkutta af M’Nagthen (4 bd,
1839–42), i Bulak i Egypten (1835; 1862–63) m. m.,
den vulgärarabiska texten af Habicht och Fleischer
(12 bd, 1835–43). Bland de många efterbildningar,
som »Tusen och en natt» framkallat, må nämnas Petis
de la Croix’ »Mille et un jours» (1710–12), äfvenledes
en bearbetning af en orientalisk källa. Jfr J. Östrup:
»Studier över Tusind og en nat» (Köpenh. 1891).
Tusensköna, bot., ett i folkspråket tämligen vanligt
namn på Bellis perennis (»röd t.»), Achillea ptarmica
(»hvit t.») och Banunculus repens (»gul t.»).
O. T. S.
Tusenåriga riket. Se Chiliasm.
Tusjino, by, 12 verst från Moskva, der den i Rysslands
historia bekante »andre falske Dimitrij» 1608–09
hade sitt läger. Med anledning deraf fick han namnet
»tusjinske skälmen» (R. tusjinskij vor).
Tusjur (af Fr. toujours, alltid), lefnadsglad,
treflig, munter (ett för det svenska språkbruket
egendomligt användande af ordet).
Tuskulanum, Tuskulum. Se Tusculum.
Tuala-Dolnja. Se Dolnja-Tusla.
Tussilago Tourn., bot., farmak., ett med mångårig
jordstam försedt örtslägte inom nat. fam. Synanthereae
Rich. (Corymbiferae) och kl. Syngenesia L. Till detta
slägte fördes förr alla de arter, som nu inrymmas
inom det utbrutna slägtet Petasites (se d. o.). Numera föres hit i den
svenska floran endast en art, T. farfara L., skild
från Petasites på grund af den ensamma blomkorgen i
toppen af den 10–20 cm. höga, ulliga, från rotstocken
uppskjutande stängeln, som är försedd med brunaktiga,
i spetsen vanligen rödaktiga, äggrundt lansettlika
fjäll. Blomholken är klocklik, med afsmalnande
bas, och bildad af två rader tegellagda, jämnhöga
fjäll. Diskblommorna äro fåtaliga, vidgadt pipformiga,
5-klufna, 2-könade, men med sterila pistiller,
så att endast de honkönade, med utdraget, nästan
trådsmalt, tunglikt bräm försedda strålblommorna sätta
frukt. Blommorna äro gula och utvecklas tidigt om
våren, innan rotbladen uppkommit. Dessa äro stora,
rundadt hjertlika och långt skaftade. Kanten är
groft bukttandad och deremellan fint uddtandad samt
har undre sidan gråullig. Bladen hafva fordom varit
officinella i Sverige under namnet folia Tussilaginis
eller f. Farfarae och äro ännu upptagna i den norska
och den danska farmakopén. De innehålla växtslem
och bitterämne samt äro använda till brösttéer eller
dekokter. I det nordiska folkspråket har denna växt
många namn, såsom »hästhof», »hästblad», »fålafot»,
»bröstört», »brösttobak» (se Tobak, sp. 422)
och »hostört» (jfr »tussilago», af Lat. tussis,
hosta). O. T. S.
Tussis, Lat., hosta (se d. o.).
Tusteren (egentl. Tustna), högland ö i Nordmöre,
Norge, nära Kristianssund. Areal 88 qvkm. Omkr. 800
innev. T. N.
Tutaryd, socken i Kronobergs län, Sunnerbo
härad. Areal 4,024 har. 592 innev. (1890). Annex till
Ryssby, Vexiö stift, Sunnerbo kontrakt.
Tutel (Lat. tutela), förmynderskap. Jfr Kuratel 1.
Tuteröen (Isl. Tautra), liten ö i Trondhjems-fjorden,
på hvilken munkar från Lyse kloster d. 25 Mars 1207
anlade ett cistercienskloster (Lat. monasterium
Sanctae Mariae de Tuta insula), som egde bestånd
till år 1537. Af klosterkyrkan finnas ännu ruiner.
Y. N.
Tutia l. tuthia (Fr. tutie, af Pers. tutija), kem.,
farmak., ett gammalt namn på oren zinkoxid, som i
form af gråa, jordartade inkrustationer afsatte
sig i öfre delen af de täckta ugnar eller deglar,
i hvilka zinkmalm smältes. Fordom förvexlades i
viss mån zink med kadmium, hvarför denna orena,
ur ugnarna tagna zinkoxid äfven benämndes
cadmium fornacum, tyskarnas grauer ofenbruch,
och nihilum griseum, till skilnad från nihilum
album, »hvitt intet», som är folknamnet för den
renade zinkoxiden. Under namnet tutia praeparata
kom från Egypten en med oren zinkoxid uppblandad
lerjord. Dessa tutia voro använda i ögonsalvor,
i hvilka numera alltid nyttjas renad zinkoxid.
O. T. S.
Tutilo (Tuotilo), munk i Sankt Gallen, död omkr. 912,
var framstående som arkitekt, bildhuggare och målare
samt derjämte en lärd man, skald och kompositör. Han
har derför blifvit kallad »sitt århundrades
Lionardo». Honom tillskrifvas ett rikt skulpteradt
elfenbensdiptykon och en bokperm af elfenben med
snidade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
