- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
1055-1056

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvillingarna ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oxgalla ett godt medel; deraf blifva ock färgerna
klara. Ett tillfredsställande resultat lemnar
tvättkläders behandling med ånga, som, inledd i
tvättbunken, genomtränger kläderna och upplöser
smutsen, hvilken derefter på vanligt sätt urtvättas;
deraf blifva kläderna mycket hvita. Urvridningen
underlättas numera genom en enkel maskin, å hvilken
kläderna pressas fram emellan två kautsjukklädda
valsar. – Tvättmaskiner, afsedda att spara tid
vid tvättningen, finnas af flere slag. De bestå
vanligen af ett kärl med lut, i hvilket kläderna
röras mekaniskt om hvarandra, gnidas mot de refflade
väggarna o. s. v. I flere af dessa slags maskiner
behandlas dock kläderna alltför våldsamt, till skada
för väfnadsfibrerna. – Dyrbara tvättföremål, såsom
spetsar, broderier, sidenband etc., tvättas i ljumt
och rent vatten med oxgalla, tvål, ägg-gula, honing
o. dyl., eller i vatten, blandadt med grönt te,
klivatten o. s. v. Sämskskinn tvättas med borste och
ljumt såpvatten, andra lädersorter bäst med benzol
eller gasolja. S. k. kemisk tvättning af kläder sker
med tillhjelp af benzol.

Tvättsvamp, detsamma som badsvamp (se d. o.).

Ty (Tyr), Nord. mytol., son af Oden och en jätteqvinna,
som sedan äktade jätten Hyme, är den djerfvaste
och modigaste af alla åserna samt den egentlige
stridsguden, hvarför krigare böra åkalla honom
för erhållande af seger. När åserna skulle fjättra
Fenresulfven, trodde denne icke, att de ville lösa
honom igen, förrän T. till pant lade sin högra hand
i munnen på honom; och då åserna ej löste ulfven, bet
han af handen. I Ragnarök kämpar T. med hunden Garm,
och de varda hvarandras bane. T., hvars fornhögtyska
namn är Zio, motsvarande grekernas Zevs och indernas
Djaus, »himmelsgud», synes ursprungligen hafva varit
benämning på den högste guden, liksom det beslägtade
ordet tivar i fornnordiska språket är en allmän
beteckning för åsagudarna. – Efter T. är tisdagen
(se d. o.) uppkallad. Th. W.

Tya. Se Nidelfven.

Tyana, i forntiden stad i Kappadocien, Mindre
Asien, af vigt genom sitt läge framför Ciliciska
portarna. Biskopssäte. Bekant är T. såsom mystikern
Apollonios’ födelseort. Ruiner af staden vid
Kilisse-Hissar, s. v. om Nigde.

Tyard [tiar]. Se Thiard.

Tybeek, Johan, swedenborgsk teolog, född i Nerike
d. 26 Jan. 1752, blef student i Upsala 1777 och
prestvigd 1779 samt var 1780 huspredikant hos
generaladjutanten baron Duvall och 1781–97 hos
landshöfdingen frih. Sv. Liljencrantz. Åren 1801–03
biträdde han vid komministraturen i Helgarö, men
var alltsedan tjenstledig, emedan han var känd
för att omfatta herruhutska åsigter. Sedermera
öfvergick han till Swedenborgs lära, som han dock
skall hafva uppfattat tämligen rationalistiskt, på
samma gång han delade Swedenborgs mystiska åsigter om
korrespondensläran och andeverlden. Uppseende väckte
T. först, då han 1817 utgaf Biblisk förklaring öfver
högmessotexten på 2:dra stora böndagen
och denna
föranledde ett
tryckfrihetsåtal samt hans inkallande inför Strengnäs
domkapitel. Sina svar vid förhöret utgaf han under
titeln Hvad är christlig sanning om Gud? (1818) och
rättegångshandlingarna i åtalet såsom Religionens
helgedom eller Herrans gudomlighet och Ordets gällande
domsrätt
(1820). Han blef emellertid af domkapitlet
afsatt från prestämbetet 1819. T. fortsatte dess
ifrigare sitt skriftställeri, hufvudsakligen riktadt
mot statskyrkan, och hans arbeten fingo, trots hans
tröga stil och det tämligen enformiga innehållet,
ej obetydlig spridning bland de bildade klasserna. Så
utkommo bl. a. Christlig undersökning öfver aposteln
Pauli lära om lagens gerningar
(1819), hvilken äfven
åtalades, Likheten och skilnaden emellan Pauli lära
och Luthers system
(1820), rättegångshandlingar
om den föregående, Em. Swedenborgs skrifter
och christendomens tillstånd
(s. å.), Försvar för
christna religionens heliga grundläror
(mot Sintenis,
s. å.), Den vigtiga striden mellan sanningens ljus och
fördomarnes mörker
(mot Mallmin, 1821), Skall christna
religionen i svenska kyrkan stå eller falla?
(1822),
Försök att göra Luthers cateches och dess förklaring
genom rättelser nyttig
(s. å.), Jemförelse emellan det
symboliska systemet i religions-läran och det rent
bibliska
(1826), Oförgriplig erinran och betraktelse
vid förslaget till förbättring af kyrkolag
(1828),
båda åtalade, men frikända, och Ett läsvärdt samtal
emellan tvenne åldriga theologer
(s. å., 2:dra
uppl. 1861) samt predikningar och psalmförsök. Senare
delen af sin lefnad tillbragte T. på hemmanet Ön å
Fogdön i Mälaren, hvilket han erhållit i gåfva af
liljencrantzska slägten, och der han afled 1831.
-rn.

Tyche, Grek. mytol., lyckans eller slumpens gudinna,
motsvarande romarnas Fortuna (se d. o.). Till sitt
begrepp är hon närbeslägtad med moirerna eller ödets
gudinnor (se Moira), och af Pindaros räknas hon till
dem. Hos Hesiodos nämnes hon bland Okeanos’ och
Tethys’ många döttrar. Af den bildande konsten brukar
T. framställas bevingad och i handen hållande ett
ymnighetshorn eller ett skeppsroder, ofta äfven ett
hjul eller klot för att beteckna lyckans ostadighet.
A. M. A.

Tychobrahe-dagar (på danska Tyge Brahes dage) kallas
i de skandinaviska landen vissa dagar af året,
hvilka förr betraktades med vidskeplig fruktan,
så att man på dem hälst afhöll sig från hvarje
företag af vigt. De hafva fått sitt namn efter den
store danske astronomen Tyge Brahe (1546–1601),
men säkert är, att han aldrig haft något att skaffa
med deras bestämmande. Antalet af dessa »förkastade»
dagar sattes i Danmark till 32, i Sverige till 33. De
svenska uppgifvas vanligen vara följande: i Jan. d. 1,
2, 4, 6, 11 (den värst förhexade bland alla), 12 och
20; i Febr. d. 11, 17 och 18; i Mars d. 1, 4, 14 och
15; i April d. 10, 17 och 18; i Maj d. 7, 15 och 18;
i Juni d. 6; i Juli d. 17 och 21; i Aug. d. 2 och 10;
i Sept. d. 1 och 18; i Okt. d. 6; i Nov. d. 6 och 18;
i Dec. d. 6, 11 och 18 (dock förekomma äfven andra
uppgifter). Bondpraktikan förmäler, att den, som på
någon af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfap/0534.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free