- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
1059-1060

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tychonius ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tyfoidfeber (af tyfos och eidos, form, art), nervfeber,
är en akut infektionssjukdom, som med den största
grad af sannolikhet antages vara förorsakad af
en specifik bacill, som är påvisad i inre organ
från i sjukdomen aflidna samt i tarmuttömningar och
t. o. m. i blod från patienter. Sjukdomen uppträder
dels i enstaka fall, dels såsom epidemier, hvilka
man ofta nog lyckats hänföra till föregående fall
af tyfoidfeber. Ingångsporten för bacillen eller
dess sporer anses vara tarmen, dit de införas med
dricksvattnet eller födoämnena, särskildt mjölk,
eller också efter att på något sätt, t. ex. med
den inandade luften, hafva transporterats till
munhålan. Det surt reagerande maginnehållet kan
möjligen förstöra sjukdomsfröet, hvaremot tarmen med
sin alkaliska reaktion erbjuder en lämplig jordmån
för bacillens förökning. Bacillen slår sig ned
förnämligast i tarmens lymfkörtelapparat, sprider
sig derifrån till öfriga inre organ och inkommer i
blodet. I tarmen åstadkommas karakteristiska sår,
hvilka kunna gifva upphof till farliga blödningar
samt till genombrott å tarmväggen. Inkubationstiden,
d. v. s. tiden, som förflyter från bacillens införande
i kroppen till symtomens framträdande, anslås till
2–3 veckor. Efter några dagars allmänt illamående
(prodromstadiet) utveckla sig småningom symtomen
under 1:sta veckan (initialstadiet), ständigt
stigande feber, torr, belagd tunga, svår hufvudvärk
och tilltagande omtöckning af medvetandet. I 2:dra
veckan befinner sjukdomen sig vanligen på sitt
höjdstadium: febern är hög, till typen vanligen
kontinuerlig, mjelten är ansvälld, diarré inställer
sig med öppningar af karakteristisk, ljusgul färg,
och å bålen uppträda små, ljusröda näckar (roseola
typhosa
). För sjukdomen ganska kännetecknande
är det tillstånd af dåsighet, hvari patienten
ständigt befinner sig, och hvarur han vanligen
endast med svårighet kan väckas. Ofta inställer sig
äfven yrsel. Dessa svåra symtom från det centrala
nervsystemets sida, hvilka också gifvit upphof till
benämningen »nervfeber», antagas vara förorsakade
af en förgiftning med vissa alkaloidliknande ämnen,
som alstras under bacillens utveckling. En särskild
fara medför detta dåsighetstillstånd derigenom
att patienten derunder lätt råkar att inandas
skadliga ämnen, som i luftvägarna gifva upphof
till nya sjukdomsprocesser. Liggsår uppkomma lätt,
i synnerhet om patientens skötsel försummas. Den 3:dje
veckan anses vara den farligaste, så till vida att de
svåra komplikationerna tarmblödning och genombrott
å tarmväggen vanligen infalla under densamma. I
vanliga fall börjar sjukdomen under den 4:de veckan
att gå tillbaka. Det karakteristiska är, att febern
sjunker småningom (lysis). Under tillfriskningsstadiet
utveckla sig stundom såsom följdsjukdomar nevralgier
och förlamningar af enskilda muskler. Tromb-bildning
i nedre extremiteternas vener ger under detta stadium
ofta anledning till ansvällning af det ena benet,
hvilken dock snart går tillbaka. Behandlingen afser
i främsta rummet ordnandet af dieten. Patienten bör
få kraftig föda, men i flytande form: således mjölk,
buljong med ägg, s. k. biff-te, kaffe, te, chokolad,
vin och konjak. Under tillfrisknandet känner patienten
vanligen liflig hunger, men han måste fortfarande
vara försigtig med dieten. Ett dietfel medför i regeln
stegring af temperaturen. Då patienten ligger dåsig,
måste huden tvättas och läget i sängen ombytas till
undvikande af liggsår. Munhålan bör rengörasr då
den sjuke är för slö att göra det sjelf. I början
af sjukdomen föreskrifves vanligen kalomel. Febern
har man sökt påverka med flere antipyretiska
medel. Sjelfva sjukdomsförloppet ändras dock ej
derigenom. Kalla bad eller tvättningar användas med
fördel, dels såsom temperaturnedsättande, dels
till hudens skötsel. Derjämte uppiggas patienten
derigenom, och de faror, som dåsigheten medför,
motverkas. – Mortaliteten angifves vara 10 proc. –
2. Typhus exanthematicus, fläcktyfus, fläckfeber, är
en akut infektionssjukdom, som liknar tyfoidfebern
deri att den förlöper med svåra symtom från det
centrala nervsystemet (dåsighet, yrsel), men skiljer
sig från densamma genom feberförloppet. Temperaturen
stiger nämligen hastigt (ofta under frossbrytning)
och faller vid sjukdomens upphörande äfvenledes
hastigt (crisis). Sjukdomen åtföljes af ett fläckigt
hudutslag (exanthema), med större fläckar än vid
tyfoidfebern. Dödligheten uppgifves vanligen till
6–7 proc., men kan stiga till 20 proc. De flesta
epidemier, som gått under namnen hungertyfus,
krigstyfus, lasarettsfeber
o. s. v., äro att
hänföra till denna tyfusform. Om densamma se vidare
Fläcktyfus. – 3. Typhus (l. febris) recurrens,
»återfallsfeber», hor äfvenledes till de akuta
infektionssjukdomarna. Den förorsakas af en spirill,
som man med mikroskopet lätt upptäcker i blodet under
sjukdomsanfallen såsom fina, smala trådar, befinnande
sig i en mycket liflig rörelse. Sjukdomen är direkt
kontagiös. Om densamma se vidare Febris recurrens.
J. E. J-n.

Tyfös (Nylat. typhosus, Fr. typhiqué), som har karakter
af tyfus; förorsakad af tyfus.

Tygelsjö, socken i Malmöhus län, Oxie härad. Areal
1,273 har. 797 innev. (1890). T. bildar med Vestra
Klagstorp ett regalt pastorat i Lunds stift, Oxie
kontrakt.

Tyghus (af tyg i den äldre betyd, af råämne,
redskap, krigsmateriel; T. zeughaus), ursprungligen
förvaringsplats för artilleripjeser, numera
kollektivbenämning på byggnader, som tillhöra
artilleriet, och i hvilka artillerimateriel och
handvapen förvaras. Förenas härmed verkstäder för
tillverkning och reparation af krigsmateriel, kallas
tyghuset vanligen arsenal. I Sverige nyttjas dock
ingendera af dessa benämningar, utan i stället Tyg-,
ammunitions-
och gevärs-förråd. Se Artilleriförråd
och Förråd.) – »Artillerigården» i Stockholm
motsvarar till en viss grad hvad man menar med
arsenal. Den innehåller tyg- och gevärsförråd för
armén samt reparationsverkstäder och derjämte ett
intressant historiskt Artillerimuseum, tillkommet på
generalfälttygmästaren frih. C. V. G:son Leijonhufvuds
initiativ och ordnadt på ett särdeles utmärkt sätt af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:42 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfap/0536.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free