Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tyrolen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
monarkien hörande kronland med titeln »furstgrefskap»,
gränsar med det i administrativt hänseende dermed
förenade Vorarlberg i n. till Bajern, i ö. till
Salzburg och Kärnten, i s. till Italien samt i v. till
Schweiz (gräns Rhen) och Liechtenstein. Areal 29,300
qvkm., deraf 2,609 qvkm. komma på Vorarlberg. Det
är till 5/6 ett bergland, som väl omfattar några
tämligen öppna dalar, men inga slätter. Alperna
genomstryka från Schweiz landet i östlig och
nordöstlig riktning och delas i central-alperna,
eller de egentliga Tyrolalperna, samt norra och
södra kalkalperna. Central-alperna, som bilda
vattenskilnaden mellan Donau och Adige och den
naturliga gränsen mellan norra och södra T.,
omfatta de största glaciererna och snöfälten med
3,200–3,850 m. höga toppar, såsom Weisskugel (3,741
m.) och Wildspitsze (3,776 m.) i Oetzthalalperna
samt Zuckerhütl i Stubai-alperna. De vigtigaste
insänkningarna i denna kedja äro Brennerpasset (1,367
m.), genom hvilket jernvägen går från Innsbruck
till Verona, och Reschen-Scheideck mellan Inn och
Adigedalen. De norra kalkalperna, sammanfattade under
namnet Allgau-alperna, ligga på venstra sidan om Inn
och nå i sina högsta toppar en höjd af 2,600–2,700
m. De södra kalkalperna, skilda genom öfre Adigedalen
(Vintschgau) och Pusterdalen från centralmassan, delas
genom Adigedalen i tvänne afdelningar: Ortleralperna
(se d. o.) i v., med det af oerhörda snö- och ismassor
betäckta Ortler (3,905 m.), samt Tridentinalperna
i ö., hvilkas högsta punkt ar det 3,494 m. höga
Vedretta Marmolada. Öfver hufvud äro få land så rika
på vackra dalar som T. Hufvuddalarna äro Inndalen,
Pusterdalen och Adigedalen, och bland bidalarna
må nämnas Fleims- och Fassadalarna, Oetzdalen,
Passeir- och Zillerdalarna. T:s vattendrag tillhöra
tre olika områden. Till Svarta hafvets höra de i Donau
utflytande Lech, Isar och Inn, till Nordsjöns Rhen med
sin biflod Ill, till Adriatiska hafvets Sarca (till
Gardasjön), Adige, som upptager Passer, Eisack och
Avisio fr. v. och Noce fr. h., samt Brenta. Frånsedt
Bodensjön och Gardasjön, hvilka delvis tillhöra T.,
eger landet en mängd små bergssjöar. De berömdaste
af de många mineralkällorna äro de vid Levico och
Roncegno (bägge i sydligaste T.). Af hela arealen
äro 82,6 proc. produktiv mark, och deraf äro 6,9
proc. åker, 1,2 proc. vingårdar, 44,4 proc. ängsmark
och beten samt 47,5 skog. Jorden är föga bördig,
till största delen stenbunden. och t. o. m. i dalarna
mera lämplig till beten än till åkerjord. Jordbruket
är derför ganska inskränkt; det idkas
framgångsrikast i nedre Inndalen och
Syd-Tyrolen. Sädesafkastningen fyller ej på långt
när behofvet, men lin, hampa och tobak odlas i
stor skala. En hufvudprodukt i Syd-Tyrolen är vin;
äfven fruktträdens afkastning bereder landtmannen
en betydlig inkomst. Södra T:s klimat tillåter
odling af sydfrukter. Genom den stora rikedomen på
förträffliga alpbeten är boskapsskötseln en af de
förnämsta förvärfskällorna; i södra T. äro biafvel
och silkesodling vigtiga binäringar. Skogarna äro af
stor betydelse, om
också hår dt medtagna genom dålig hushållning. Jagten,
som tyrolarna med förkärlek idka, är icke mer så
gifvande som förr. Bergsbruket lemnar silfver, jern,
koppar, zink, bly, brunkol och salt. Den industriella
verksamheten intager i åtskilliga nejder en rätt
betydande plats och omfattar de flesta grenar af
storindustrien; dessutom blomstrar husslöjden
på många ställen. T:s läge mellan Tyskland och
Italien i förening med goda landsvägar öfver Alperna
(Stilfserjoch, Arlberg, Brenner, Ampezzo och genom
Val Sugana) samt jernvägar främjar omsättningen af
landets produkter och en betydlig transitohandel. De
vigtigaste exportartiklarna äro nötkreatur, ost, vin,
frukt, mattor, silke och siden, jernarbeteri, slip-
och qvarnstenar, marmorarbeten och trävaror. T. med
Vorarlberg hade 1890 928,769 innev. (utom Vorarlberg
812,696), i n. och i midten af landet samt i
Vorarlberg tyskar (omkr. 61 proc.), i s. italienare
(omkr. 39 proc., deri inberäknade omkr. 11,000 ladiner
i dalarna Greden, Abtei och Enneberg). Tyrolaren är
glad och liflig till lynnet, skicklig skytt och jägare
samt med stor kärlek fäst vid sitt land. Många ega
musikalisk begåfning, och sällskap af tyrolersångare,
särskildt från Zillerdalen, vandra omkring öfver
hela Tyskland. Cittran är ett favoritinstrument, i
synnerhet i de södra dalarna; i de norra är guitarren
mera vanlig. Äfven såsom handlande med bilder, snidade
träarbeten, mattor, handskar och foglar eller såsom
handtverkare utvandra tyrolarna för att i främmande
land förtjena en sparpenning, med hvilken de återvända
hem. Med undantag af knappt 1,300 protestanter
och 360 judar äro alla tyrolare katoliker, lydande
under biskoparna i Brixen och Trient. Tillsammans
med Vorarlberg har T. omkr. 1,750 folkskolor, 10
gymnasier, 4 realskolor, 4 seminarier, universitet i
Innsbruck samt åtskilliga specialskolor. – Landtdagen
består af 68 medlemmar, näml. furstärkebiskopen af
Salzburg (af hvars stift en del tillhör T.), de båda
furstbiskoparna af Trient och Brixen, universitetets
rektor, 4 ombud för abboter och prostar, 10 ombud
för de större adlige jordegarna, 13 för städer och
andra större orter, 3 för handels- och industrikamrar
och 34 för landskommunerna. De deputerade väljas
för 6 år, och landtdagen sammanträder årligen
i hufvudstaden, Innsbruck. Vorarlberg har
sin särskilda författning och landtdag. Till
österrikiska riksrådets andra kammare sänder
T:s landtdag 10 representanter. T. bildar med
Vorarlberg ett förvaltningsområde, i spetsen
för hvilket står regeringen (»statthalterei»)
i Innsbruck. För administrationen är T. indeladt
i 24 landtkretsar (deraf 3 i Vorarlberg) och 4
stadskretsar. I militäriskt hänseende bildar landet
ett militärkommando, Innsbruck. T:s vapen visar en
röd, enhöfdad, krönt örn i silfverfält. Det område,
som motsvaras af nuv. T., beboddes, när det första
gången omtalas i historien (2:dra årtiondet f. Kr.),
af räterna (enligt några etruskernas samslägtingar),
som då underkufvades af Drusus och Tiberius,
hvarefter landet blef en del af romerska provinsen
Rätien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
