- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
1079-1080

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tyrolen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Under loppet af 3:dje–6:te årh. bosatte sig de
germanske alemannerna i landets nordvestra dalar,
men större delen af det nuv. tyska T. besattes af
bajuvarier, medan langobarder inträngde söderifrån
och besatte trakterna kring Trient. Alemanner och
bajuvarier förenades under Pipins och Karl den stores
tid med den frankiska monarkien. Landet delades
derefter i grefskap, hvilkas innehafvare med tiden
fingo ärftlig värdighet. I 12:te årh. uppträdde
grefvar af T., ursprungligen namnet på ett litet
område nära Meran, med namnet lånadt från den gamla
borgen Tirol. Desse förvärfvade under loppet af
följande årh. nästan allt område, som innefattar
T. s. om central-alperna, utom hvad som hörde
till de rika stiften Brixen och Trient. En af dem,
Albert I (d. 1253), ärfde 1248 grefskapet Andechs
i öfre Inndalen efter hertigarna af Meran, hvilkas
öfriga besittningar i T. ockuperades af hertigarna
af Bajern och biskoparna af Brixen. En af Alberts
mågar, grefve Meinhard af Görz, blef med tiden
innehafvare af hans land. Meinhards sonsons enda
dotter, Margareta Maultasch, öfverlemnade efter sin
andre mans (Ludvig af Brandenburg) och sin sons död
sina besittningar till sin kusin hertig Rudolf af
Österrike 1363. Derigenom kom T. till det habsburgska
huset, hvilket 1369 köpte de bajerska anspråken och
1803 indrog biskoparnas af Brixen och Trient dittills
riksomedelbara områden. Genom freden i Pressburg 1805
öfverlemnades T. till Bajern. Sin motvilja mot denna
förbindelse och sin tillgifvenhet för huset Habsburg
visade befolkningen genom det blodiga upproret 1809
(se Hofer). 1814 kom T. åter till Österrike. Den
genom Februaripatentet 1861 fastställda nya ordningen
i de österrikiska förhållandena tillfredsställde
ej tyrolarna; särskildt stötte protestanternas
likställighet på motstånd, så att en lag 1866 antogs,
genom hvilken bildandet af protestantiska församlingar
gjordes beroende af landtdagens bifall. Det mäktiga
ultramontana partiet har äfven i andra afseenden
beredt den österrikiska regeringen många svårigheter,
liksom äfven ett mindre, italienskt parti, som
sträfvar att förena Syd-Tyrolen med Italien.

Tyrolienne [tiråliä’nn], Fr., ett slags »ländier»,
en runddans i måttlig rörelse och 3/4 takt. Musiken
till sådana danser, sjungen med jodlingar, blef
först genom familjen Rainer på 1820-talet och sedan
genom flere andra tyrolare, mest från Zillerdalen,
bekantgjord öfver Europa. A. L.

Tyrone [tirån], grefskap i prov. Ulster, Irland,
begränsadt i n. och v. af Donegal, i n. ö. af
Londonderry, i ö. af Lough Neagh och Armnagh, i
s. af Monaghan och Fermanagh. Areal 3,264 qvkm. Östra
delen af landet, vid Lough Neagh, mellan de i densamma
fallande gränsfloderna Ballinderry och Blackwater, är
en stor slätt, som i v. genom en rad kullar skiljes
från slätten kring Omagh. Vester om denna stad
ligger det 338 m. höga Dooish, i n. ö. Mullaghearn
(576 m.). Största höjden (681 m.) når Sawell i
Sperrinbergen på norra gränsen. Hufvudfloden är
Foyle, här kallad Strule och Mourne, hvilken blir
segelbar vid Newtown Stewart.
Ulsterkanalen går långs södra gränsen från Lough
Neagh. Omkr. 69 proc. af arealen äro odlad jord,
deraf knappt 1/6 sädesbärande (hafre och något
litet hvete). Jordbruket bedrifves i detta grefskap
rationellare än i de flesta öfriga delar af Irland,
men befolkningen, hvars antal sedan 1841 nedgått från
312,956 till 171,278 pers. (1891), lefver i största
fattigdom. Emigrantsiffran uppgick 1878–85 till
omkr. 3,000 årligen. Hufvudstad: Omagh.

Tyros (Lat. Tyrus, i Gamla test. Zur, nu Sur),
det forna Feniciens förnämsta sjö- och handelsstad,
sjelf urgammal, men enligt sägnen dock en koloni
från det något längre mot norr belägna Sidon. Staden
anlades ursprungligen på fasta landet (Palaityros,
»Gamla Tyros»), men flyttades sedermera till en
utanför belägen klippö, hvars mot fientliga angrepp
skyddade läge icke litet bidragit till den långvariga
blomstring, hvaråt T. hade att fröjda sig. Under
en längre tid synas för öfrigt det gamla och det
nya T., hafva samtidigt egt bestånd. Östaden T.,
hvilken till följd af det strängt begränsade
utrymmet (omkr. 56 har) var tätt bebyggd med hus
af många våningars höjd, omgafs af väldiga (enligt
en sannolikt öfverdrifven uppgift 45 m. höga)
fästningsmurar, hvilka inneslöto äfven dess båda
hamnar. Äfven funnos der flere tempel, bland hvilka
i synnerhet det åt Melchart (den feniciske Herakles)
helgade var vida berömdt. Redan tidigt synes T. hafva
varit Feniciens hufvudort och öfver dess andra städer
åtminstone tidtals egt ett välde, som dessa endast af
nödtvång underkastade sig. Den tyriske konungen Hiram
(se denne), omkr. 1000 f. Kr., omtalas såsom vän och
bundsförvant till konung Salomo, och T. stod vid denna
tid i liflig handelsförbindelse med det israelitiska
riket. Af den assyriske konungen Salmanassar
belägrades T. förgäfves och likaledes, i hela 13 år,
af den babylonske konungen Nebukadnesar. Dock synes
det sedermera på något sätt hafva kommit under hans
välde, från hvilket derefter 538 f. Kr.) öfvergick
till det persiska. År 332 f. Kr. intog Alexander
den store T. efter 7 månaders belägring, sedan han
förenat staden med fastlandet genom en dammbyggnad,
hvilken ännu finnes qvar, förstorad af sanddyner,
hvilka uppvräkts af hafvet, så att det nuv. T. ligger
på en halfö. Äfven under nästföljande århundraden
hade T. att utstå belägringar och härjningar,
hvarjämte det nyanlagda Alexandrias uppblomstring
öppnade nya vägar för verldshandeln. Icke dess mindre
fortfor T. ännu under den romerska tiden att vara
en mycket betydande handelsstad och framstående
genom glas-, väfnads- och metallindustri samt
purpurfärgeri. År 638 föll det i arabernas händer
och var under medeltiden både såsom stark fästning
och såsom vigtig handelsplats föremål för häftigao
strider mellan de kristne och muhammedanerna. År 1124
eröfrades det med Venezias hjelp af konung Balduin II
af Jerusalem, men förlorades för alltid 1291. Under
turkiskt herravälde har det alldeles förfallit och
är nu en obetydlig plats med ungefär 5,000 innev.,
af blandad nationalitet. A. M. A.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfap/0546.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free