Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tyrosin, kem., en aminosyra - Tyrrhener. Se Etrusker - Tyrrhenska hafvet (Lat. Mare tyrrhenum), Toskanska l. Etruskiska hafvet (Mare tuscum) - Tyrs, thyrsus-staf. Se Thyrsos - Tyrtaios (Lat. Tyrtæus), forngrekisk lyriker (elegiker) - Tyrus. Se Tyros - Tyrvis (F. Tyrvää). 1. Domsaga under Åbo hofrätts jurisdiktion, Finland - Tyrvis. 2. Härad i Åbo och Björneborgs län - Tyrvis. 3. Socken i ofvannämnda domsaga och härad - Tyrvändö (F. Tyrväntö). Se Hattula - Tysfjorden, i Salten fogderi, Nordlands amt, Norge - Tyska förbundet. Se Tyskland (Historia) - Tyska församlingen. 1. Tyska församlingen i Stockholm (S:t Gertrud)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tyrosin (af Grek. tyros, ost), kem., en amidosyra,
HO . C6H5 – C2H3 (NH2) – COOH, som jämte andra
amidosyror bildas vid inverkan af vatten och
alkalier eller svafvelsyra på ägghviteämnen och
hornämne. Tyrosin bildas äfven vid förruttnelse
af ägghviteäinnen och finnes af denna anledning i
rutten ost. Tyrosin bildar små, färglösa kristaller.
P. T. C.
Tyrrhener. Se Etrusker.
Tyrrhenska hafvet (Lat. Mare tyrrhenum), Toskanska
l. Etruskiska hafvet (Mare tuscum), kallades redan
af romarna den del af Medelhafvet, som ligger utmed
Italiens vestkust från Genua till Sicilien. Dock
kallade man den vid kusten af Ligurien belägna
delen, såsom ännu sker, Liguriska hafvet (Sinus
ligusticus). Båda hafven sammanfattade romarna under
det allmänna uttrycket Mare inferum.
Tyrs, thyrsus-staf. Se Thyrsos.
Tyrtaios (Lat. Tyrtaeus), forngrekisk lyriker
(elegiker), hvilken under det 2:dra messeniska
kriget (685–668 f. Kr.) genom sina krigiska sånger
eldade spartanernas mod och väckte till nytt lif det
domnande medborgaresinnet. En sägen berättar, att
T. var af jonisk härkomst och att athenarna skickat
honom till Sparta, då spartanerna hos dem anhöllo om
undsättning. Möjligen har denna sägen sin grund dels
deri att man förblandat den attiska staden Afidna
l. Afidnai, hvilken uppgifves såsom T:s födelseort,
med en stad af samma namn i Lakonien, dels äfven i
den omständigheten att han i Sparta infört elegien,
som var en ursprungligen jonisk diktart, och begagnade
sig af jonisk dialekt. Berättelsen att T. var halt har
man velat förklara såsom en allegorisk hänsyftning på
det elegiska versmåttet (se Distikon), i hvilket en
längre och en kortare vers äro parvis förenade. Mest
berömd bland hans elegier var en med titeln Evnomia,
i hvilken han för sina landsmäns ögon ställde bilden
af forntida medborgaredygd i öfverensstämmelse med
de lykurgiska lagarna och derigenom kraftigt bidrog
till afhjelpande af uppkomna missförhållanden inom
samhället. Äfven författade han krigiska marschhymner
på anapestiskt versmått och dorisk dialekt. I behåll
varande fragment af hans dikter äro utgifna bl. a. af
Bergk i samlingen Poetae lyrici graeci II (4:de uppl.
1882). A. M. A.
Tyros. Se Tyros.
Tyrvis (F. Tyrvää). 1. Domsaga under Åbo hofrätts
jurisdiktion, Finland, omfattar Mouhijärvi, Lavia,
Karkku, Tyrvis, Hvittis och Punkalaitio socknar samt
Suodenniemi, Suoniemi, Kiikka, Kiikois, Vampula
och Kauvatsa kapell, fördelade på 3 tingslag. Areal
3,087 qvkm. Folkmängd 47,375 personer (1889). –
2. Härad i Åbo och Björneborgs län, består af 3
länsmansdistrikt och omfattar Karkku, Mouhijärvi,
Lavia och Tyrvis socknar samt Suoniemi, Suodenniemi,
Kiikka och Kiikois kapell. Areal 1,993 qvkm. Folkmängd
28,462 personer (1889). – 3. Socken i ofvannämnda
domsaga och härad, bildar med Kiikka och Kiikois
kapell ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl.,
Åbo ärkestift, Tyrvis’ kontrakt. Areal 839
qvkm. Befolkningen, finsktalande. 12,787 personer
(1889). A. G. F.
Tyrvändö (F. Tyrväntö). Se Hattula.
Tysfjorden, i Salten fogderi. Nordlands amt, Norge,
omtalas ofta under gränstvisterna före Kalmarkriget,
i det Karl IX gjorde anspråk på allt land n. om
T., som den tiden också kallades Titisfjorden.
Y. N.
Tyska förbundet. Se Tyskland (Historia).
Tyska församlingen. 1. Tyska församlingen i Stockholm
(S:t Gertrud) räknar sin egentliga tillvaro från
Gustaf Vasas tid, ty ehuru tyskar i stort antal
under medeltiden funnos i Stockholm, egde de
icke någon särskild gudstjenstlokal. Först 1558
erhöllo de af Gustaf Vasa rätt att hålla särskild
gudstjenst, obekant hvar. 1570 upplåts åt dem den
s. k. konventsstugan på Riddarholmen, och 1571
erhöllo de tillstånd att på tomten af det forna
svartbrödraklostrets kapell bygga egen kyrka. Denna
kom dock ej till verkställighet, hvarför åt dem (samt
åt finnarna till 1607) upplåts S:t Gertruds gillestuga
(i staden mellan broarna), hvilken 1576–94 försågs
med tak, gaflar, stolar och hvalf. Torn byggdes
1613–18 af Hubert Gilliusson de Besche, och kyrkan
utvidgades och ombyggdes efter 1638, hvarvid hon i
hufvudsak erhöll sin nuv. form af en rektangulär,
tvåskeppig sal, täckt af sex rikt fördelade hvalf,
som hvila på två i byggnadens längdriktning stående
pelare. Hufvudsakligen genom bidrag från enskilda
församlingsmedlemmar erhöll kyrkan äfven vid denna
tid sin inre utstyrsel af målningar, altarprydnad
(i olja utförda bilder af nattvarden, dopet och
korsfästelsen, infattade i en kolossal väggtafla
med förgyllda statyer och ornament i den vildaste
barockstil), predikstol och kungsstol (1672 utbytt
mot den nuv. lilla prydliga läktaren). Efter den
vådeld, som d. 7 Okt. 1878 förstörde tornet och delvis
skadade kyrkan, genomgick hon en fullständig både inre
och yttre reparation. Det nya tornet (92 m. högt)
uppfördes efter ritningar af prof. Raschdorff i
Berlin, och kyrkan blef åter invigd d. 6 Nov. 1887. I
st. f. det gamla klockspelet, som uppsattes 1666 (se
Klockspel), förfärdigades ett nyttaf J. H. Addicks
i Amsterdam (på bekostnad af enkefru J. Kempe) och
uppsattes 1888. Det består af 35 klockor och spelar
hvarje helg- och söndagsmiddag samt onsdagsmiddag. –
Församlingen räknar sina privilegier från 1571, och
dessa bekräftades af Gustaf Adolf 1612 samt af Gustaf
III 1772. Till församlingen höra alla i hufvudstaden
bosatta, i Tyskland eller annanstädes af tyska
föräldrar födda män af evangeliska bekännelsen samt
deras hustrur, äfven om dessa härstamma från annan
nation än den tyska, barn efter nämnda föräldrar,
så länge de tillhöra föräldrarnas hus och äfven
derefter, om de så åstunda, äfvensom styf- och
fosterbarn utan afseende på härkomst, så länge de
äro medlemmar af familjen. Församlingen räknade 2,337
medlemmar 1890. Åtskilliga af församlingens familjer
hafva i flere generationer varit bosatta i Sverige
och kunna derför räknas för svenska samt bruka svenska
språket. Vid gudstjensterna brukas omvexlande svenska
eller tyska språket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
