Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tyskland (T. Deutschland), Tyska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nå 300 m. höjd. Den s. k. pommerska sjöplatån,
mellan Weichsel och Oder, sträcker sig från
n. ö. till s. v. och når sin största höjd i granskapet
af Danzig (Thurmberg, 331 m.). Mecklenburgska
sjöplatån deremot har en riktning från s. ö. till
n. v., och de flesta af dess sjöar, af hvilka
Müritzsjön (133 qvkm., 66 m. öfver hafvet) är den
största och på samma gång Tysklands största sjö, sända
sitt vatten till Elbe. De vackra skogbevuxna höjderna,
som omgifva vikarna på östra kusten af Holstein
och Slesvig, kunna betraktas som en fortsättning
af denna baltiska sjöplatå. De lägsta delarna af
nordtyska slätten, utom hafskusten, äro de centrala
områdena mellan 52° och 53° n. br., der Weichsel,
Netze, Warthe, Oder, Spree och Havel bilda stora,
sumpiga lågland (brüche), hvilka under de sista 100
åren blifvit betydligt reducerade genom anläggning
af kanaler och genom odling – förbättringar, som
till stor del härröra från Fredrik II. Spreewald,
s. ö. om Berlin, der Spree delar sig i ett oräkneligt
antal grenar, som omsluta skogiga öar, är en af de
egendomligaste trakter i Tyskland. Vester om Berlin
vidgar sig Havel till de s. k. Havelsjöarna, hvilka
gifva Potsdams omgifningar deras förnämsta behag. I
allmänhet kan jorden på den nordtyska slätten ej
kallas bördig; nästan öfverallt kräfver odlingen
strängt och ihärdigt arbete. Stora trakter bestå
af mossar, der torfupptagning bildar befolkningens
förnämsta sysselsättning. Största utsträckningen
hafva mossarna i slättens vestligaste del: i Oldenburg
och Ostfriesland. Slätten innehåller emellertid
några trakter af mycket stor bördighet, särskildt
vid mellersta Elbe samt marsklanden på vestra kusten
af Holstein och norra kusten af Hannover, Oldenburg
och Ostfriesland.
Floder. T. eger 9 oberoende flodsystem: Memels,
Pregels, Weichsels, Oders, Elbes, Wesers, Ems’,
Rhens och Donaus, oberäknadt kustfloder (Passarge,
Stolpe, Persante, Peene, Recknitz, Warnow, Trave,
Eider m. fl.). Af dessa tillhöra Pregels, Wesers och
Ems’ T. helt och hållet, Oders till allra största
delen. Donau har sina källor på tysk mark, men endast
1/5 af dess lopp (570 km., med ett område af 56,109
qvkm.) tillhör T. Donau är segelbar från Ulm, och
dess bifloder Lech, Isar, Inn och Altmühl äro äfven
segelbara. Rhen, af hvilken 725 km. tillhöra T.,
är T:s vigtigaste flod, ehuru hvarken dess källor
eller mynning tillhöra T. Från Konstanz till Basel
bildar Rhen gräns mellan T. och Schweiz, från Basel
till något nedanför Emmerich tillhör floden helt
och hållet T. Af dess bifloder inom T. äro Neckar,
Main, Lahn, Ruhr och Lippe fr. h. samt Ill och
Mosel fr. v. segelbara större eller mindre sträckor
af sitt nedre lopp. Af Maas’ flodområde, hvars
nedre del sammanhänger med Rhens, höra omkr. 4,950
qvkm. till T., men blott en större biflod, Roer. I
Dollart mynnar Ems, som är segelbar 309 km. från
Greven. Fulda, segelbar 100 km. från Mecklar, och
Werra, segelbar 57 km. från Wanfried, bilda den 520
km. långa Weser, som upptager den segelbara Aller
fr. h. och Hunte fr. v. Stora
ångare kunna ej gå upp ens till Bremen, hvarför
denna stora handelsstad har sin uthamn vid
Bremerhafen. Elbe, som nedanför Aussig träder in
i Sachsen från Böhmen, har inom T. en längd af 760
km. och ett flodområde af omkr. 96,300 qvkm. Från
h. mottager den Schwarze Elster, Havel, Elde, Delvenau
och Stör, från v. Mulde, Saale, Jeetze och Öste,
alla till en del segelbara. Oder, som mynnar ut i
det till Stettinerhaff hörande Papenwasser, blifver
segelbar vid Ratibor, kort efter sitt inträde på tyskt
område, har inom detta en längd af 893 km. och ett
flodområde af 109,830 qvkm. Dess största bifloder
äro Bartsch, Obra (som med en arm förenar sig med
Warthe), Warthe och Ihna fr. h. samt de båda Neisse
fr. v. Af Weichsel tillhör endast nedre loppet (246
km.) T., med ett flodområde af 34,300 qvkm. Från
h. upptager den Drewenz, fr. v. Brahe. Pregel, som
faller ut i Frisches haff, med Deime i Kurisches
haff, har en längd af 134 km. och ett flodområde
af 19,230 qvkm. Den är segelbar från Insterburg,
och äfven dess biflod Alle är trafikabel. Memel
l. Niemen är segelbar under hela sitt lopp (113
km.), från ryska gränsen till Kurisches haff. Dess
flodområde inom Preussen är 9,542 qvkm. T. är således
rikt försedt med vattenvägar, hvilkas hela längd
uppskattas till omkr. 11,000 km., men det är endast
Rhen, i sitt mellersta lopp, som alla årstider
har tillräcklig vattenmassa för en obehindrad
flodtrafik. - För underlättande af samfärdseln
hafva flere kanaler anlagts. De vigtigaste äro:
den 66 km. långa Finowkanalen, som förenar Oder
med Elbes område, Ruppin- (15,5 km.) och Plaue-
(33 km.) kanalerna, hvilka förkorta afståndet mellan
Havel och Elbe, Steckenitz-kanalen (56 km.), mellan
Steckenitz och Trave, Eiderkanalen (45 km.), mellan
Eider och Kielviken, Ludwigskanalen (178 km.), som
medelst Regnitz och Altmühl förenar Main med Donau,
Rhen–Rhônekanalen (173,2 km.) samt Rhen–Marnekanalen
(108 km.). Under arbete är den stora
Nord–Östersjökanalen, som skall förena Elbemynningen med
Kielviken. – Sjöarna äro nästan alla flodsjöar och
ligga i tvänne hufvudzoner. Den ena, i n., är den
baltiska sjözonen, med ett nästan oräkneligt antal
sjöar på den baltiska platån; den andra, i s.,
är den alpina, med tyska andelen af Boden-sjön och
flere högt belägna vackra bergsjöar vid alpflodernas
utträde ur alplandet (se ofvan, sp. 1130). Men äfven
mellan dessa båda zoner träffas sjöar, såsom
Havelsjöarna och Spreesjöarna i Brandenburg, Dümmersee
i Hannover, Steinhudermeer i Schaumburg-Lippe och
Hannover, Laachersee på Eifel samt små sjögrupper
i öfre Schlesien.
Klimatet kan betraktas såsom ett medelvägsklimat
mellan det oceaniska klimatet i vestra och det
kontinentala i östra Europa. Det har ingenting
gemensamt med södra Europas Medelhafsklimat, enär
T. är skildt från dessa trakter genom Alpernas höga
barrier. Ehuru ganska betydande skiljaktigheter med
afseende på temperatur och nederbörd förefinnas mellan
de olika delarna af T., äro dessa dock mindre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
