- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
1155-1156

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tyskland (T. Deutschland), Tyska riket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fonden för byggande af riksdagshus (12,86
mill. mk). – Riksskulderna uppgingo d. 31 Mars 1889
till 883,773,900 mk, utom utelöpande riksbankssedlar
till ett belopp af 126,552,405 mk.

Utländska besittningar. Sedan 1884 har T. utsträckt
sitt välde äfven utanför Europas gränser. Egentliga
kolonier har det ej, men det har i den tyska handelns
intresse ställt under sitt beskydd vissa områden i
Afrika och Söderhafvet, inom hvilka faktorier och
handelsposter samt stundom äfven plantager anlagts
af tyskar och andra européer. Dessa områden äro ännu
föga utvecklade, och ledningen inom dem utöfvas i de
flesta fall af tyska handelskompanier och enskilda
firmor, som erhållit koncessioner af tyska regeringen.

I. I Afrika. 1) Kamerun-området, med en kustlinie af
omkr. 300 km. längs Biafrabukten, mellan Kampofloden
i s. och Rio del Rey i n., omkr. 300,000 qvkm., blef
tyskt protektorat 1884 och står under en kejserlig
guvernör, biträdd af en kansler, 2 sekreterare
och ett råd af 3 representanter för de europeiska
firmorna. Området är bördigt och alstrar en mängd
värdefulla produkter. Kakao- och tobaksplantager
hafva anlagts af tyska plantagesällskapet (1886), och
flere faktorier (bland dem ett svenskt) drifva liflig
handel med elfenben och palmolja. Hufvudorter äro
Kamerun och Batanga. - 2) Togoland (se d. o.) på
Slafkusten i Öfre Guinea, mellan Dahomey i ö. och
brit. Guldkustkolonien i v. – 3) Sydvest-afrikanska
skyddsområdet
(äldre benämning Lüderitzland), 835,100
qvkm., 200,000 innev., sträcker sig längs kusten från
Oranjefloden i s. till floderna Kunene och Okavango
och 17,5° s. br. i n.; gränsen i ö., bestämd genom
den eng.-tyska öfverenskommelsen d. 17 Juni 1890 (då
Helgoland af England afträddes till Tyskland), följer
20:de meridianen från Oranje till 22° s. br., derifrån
21:sta meridianen, tills den når 18:de breddgraden,
följer sedan denna till Tsjobefloden, som derefter
utgör gräns till sin förening med Sambesi. Olika
delar af detta ofantliga område bära namnen Stora
Namalandet (s. om Walfisch-bay, hvilken är britisk),
Damaralandet samt Ovamboland och Kaokoland längst i
n. Stora trakter hafva öckenkarakter. Damaralandet
lämpar sig väl för boskapsskötsel. Guld och
kopparmalm hafva anträffats. De förnämsta hamnarna äro
Zandfisch och Angra Pequena. En kejserlig kommissarie
utöfvar en nominel myndighet i protektoratet. – 4)
Tyska Öst-Afrika, mellan portugisiska och britiska
besittningar i s., britiska i n. samt Kongostaten i
v., 955,220 qvkm., 2,9 mill. innev., begränsas (enligt
de sommaren 1890 fastställda gränserna) i s. af floden
Rovuma till hennes biflod M’sinje och derifrån af
breddgraden ut till Njassa, i v. af denna sjö samt af
en linie dragen från Songwe-flodens mynning nära sjöns
nordände i nordvestlig riktning till Kilamboflodens
utlopp i södra änden af Tanganjikasjön. Gränsen följer
vidare denna sjö samt går från sjöns nordände längs
en rät linie till den punkt, der 30:de meridianen
skär 1:sta södra breddgraden, och nordgränsen följer
denna breddgrad (med det
undantag att berget Mfumbiro kommer på britiskt
område) till Victoria Njansas östra strand,
hvarifrån den går i sydöstlig riktning n. om
större delen af Kilima Ndjaro till mynningen af
Umbafloden. Kustremsan vid hafvet, hvilken hittills
ansetts tillhöra sultanen af Sansibar, utarrenderades
1888 jämte hamnar och tullar af honom på 50 år
till Tyska öst-afrikanska sällskapet, men sedan
Sansibar blifvit ett britiskt protektorat, afstod
sultanen i slutet af 1890 mot 4 mill. mark sina
anspråk på kusten samt ön Mafia. Landet har en rik
vegetation, och det 1885 grundade Tyska öst-afrikanska
sällskapet har erhållit en mängd koncessioner samt
anlagt handels- och plantagestationer. Tyska riket är
representeradt af en kejserlig kommissarie. Exporten
1888–89 (hufvudsakligen elfenben, kopal,
kautsjuk och sesamfrön) hade ett värde af nära 3
mill. rupier. Distriktet Vitu (1,350 qvkm.), vid Tanas
mynning, n. om ofvannämnda område, äfvensom det af
sultanen af Sansibar 1889 afträdda kustområdet mellan
Vitu och Kismaju öfverlemnades 1890 till England,
som deremot afträdde ön Helgoland till Tyskland.

II. Oceaniska besittningar. 1) Marshall-,
Brown- och Providenceöarna
(omkr. 400 qvkm.,
med 13,000 polynes. innev. och 64 hvita, år 1886,
hvilka i Okt. 1885, sedan fördrag afslutits med
höfdingarna, ställdes under Tyska rikets skydd. 2)
Kejsar Vilhelms land, norra delen af sydöstra Nya
Guinea jämte Long island och Dampier island,
har koloniserats af det 1884 konstituerade Nya
Guinea-kompaniet, som med afseende på förvaltningen
af sitt område representeras af en »landeshauptmann»
på stationen Finschhafen. Riket är representeradt af
en kejserlig kommissarie. Till Nya Guineakompaniets
skyddsområde höra äfven 3) Bismarck-arkipelagen
(förr Nya Britannien), som sedan 1884 står under
tyskt protektoratr samt 4) de nordliga (Bougainville,
Choiseul och Isabel m. fl. mindre, omkr. 22,250
qvkm.) af Salomonöarna.

T:s historia. Äldsta tider. T. under Rom och
karolingerna till fördraget i Verdun
(843). När
historiens ljus först faller öfver T., var detta land
redan bebodt af den folkstam, som ännu är dess egare,
germanerna, efter hvilka landet af romarna kallades
Germania. Det var egentligen under kejsaretiden,
som romarna fingo närmare kunskap om landet, och den
första fullständiga skildring deraf lemnas af Tacitus
(2:dra årh. e. Kr.) i hans verk »Germania». Germanerna
voro redan då delade i flere olika stammar, af hvilka
de vigtigaste voro friserna, vid Nordsjökusten,
bataverna, i Rhen-deltat, sugambrerna, mellan
Lahn och Ruhr, cheruskerna, omkring Harz mellan
Elbe och Weser, langobarderna, utefter södra
Elbestranden. n. om de förre, sachsarna, n. om Elbe
och i Holstein, burgunderna, ö. om Oder, goterna,
vid nedre Weichsel, vandalerna, i nuv. Schlesien,
markomannerna, i Böhmen, hermundurerna, vid öfre
Main. Deras samhällen liknade i hög grad våra
förfäders. De frie männen afgjorde på tinget såväl
politiska frågor som rättstvister. I striderna mot
grannfolken anfördes de af valda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfap/0584.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free