Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tyskland (T. Deutschland), Tyska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ledning. 1862 uppstod reformföreningen, som
skulle arbeta för en sådan reform, att
»ingen del af T. blefve utesluten», hvilket innebar,
att Österrike enligt dess mening skulle fortfarande
tillhöra T.; och i denna riktning uttalade sig
följande år en mängd ledamöter ur de olika
tyska representationerna, hvilka samlades i
Frankfurt am Main. Folkmöten höllos sedan i
alla delar af T. för att uttala sig i frågan. Snart
började äfven regeringarna intressera sig derför.
Preussen ombildade sin arméorganisation, enär
dess nye minister, von Bismarck, förstod,
att tidens stora frågor skulle afgöras »ej
genom tal och majoritetsbeslut utan genom blod
och jern». Sachsen, Würtemberg och Baden inbjödo
redan 1859 de tyska staterna, utom stormakterna,
till ett möte om saken i Würzburg, och år
1861 framlade Sachsens premierminister, von Beust,
ett fullt utarbetadt förslag till Tyska
förbundets ombildande. Enligt detta förslag
skulle den tyska förbundsförsamlingen stå qvar
såsom en representation för regeringarna, men vid
dess sida skulle ställas en folkrepresentation
(abgeordnetenversammlung), som skulle vara ett
utskott ur de olika representationerna, samt
en centralregering (bundes-executiv-gewalt),
som skulle utgöras af Österrike och Preussen,
såsom sjelfskrifna, och en tredje stat, vald
af de öfriga. Förbundsförsamlingen hade att ensam
sammankalla representationen och förelägga de ärenden,
som den skulle behandla. Representationen
skulle sålunda sakna två de vigtigaste
rättigheterna: rätten att samlas på bestämda tider
och rätten till initiativ. Ett sådant förslag
kunde icke tillfredsställa det tyska folkets
önskningar och ännu mindre Preussens, som ville
utesluta Österrike ur T. Äfven Österrike önskade
vissa ändringar i förslaget, och under sommaren 1862
höllos derom underhandlingar i Wien, i hvilka dock
Preussen vägrade att deltaga. De framställda
förslagen blefvo icke häller sedan gillade af
denna stat. Då sammankallade Österrikes kejsare
en fursteförsamling i Frankfurt (Aug. 1863), der
T:s furstar skulle personligen öfverlägga om saken.
Der uppgjordes ett nytt förslag, som i hufvudsak var
en utveckling af det sachsiska. T:s regering
skulle skötas af ett direktorium, bestående
af Österrike. Preussen och Bajern såsom
sjelfskrifna, af ett af konungarikena Sachsen,
Hannover och Würtemberg, antingen i viss
ordning med årligt ombyte eller enligt inbördes
öfverenskommelse, samt dessutom af två andra stater,
valda af de öfriga. Vid direktoriets sida
skulle finnas ett förbundsråd, ombud från de olika
regeringarna, och en förbundsförsamling, bildad
genom val af landtdagarna. Den skulle samlas hvart
tredje år, och efter dess sammanträden skulle
furstarna sammankomma till en fursteförsamling
för att afgöra förslag, som framstälts af
förbundsförsamlingen. Slutligen skulle en
förbundsdomstol slita tvister emellan staterna. –
I dessa förhandlingar i Frankfurt hade Preussen
icke deltagit, och det framställda förslaget vann
ej häller dess bifall. I stället framlade denna
makt några allmänna vilkor för
förbundets ombildande, hvilka behandlades på
en ministerkonferens i Nürnberg (Okt.
1863), men hvilka icke ledde till något resultat.
De innehöllo bl. a., att en nationalrepresentation
skulle bildas genom direkta val, och att Preussen och
Österrike skulle vara likställda. Detta oväntade
förslag var dock endast en politisk fint af Preussen
för att vinna Österrike i det krig, som nu höll
på att utbryta, och hvilket för någon tid sköt
alla dessa förbundsunderhandlingar åt sidan. –
Den schleswig-holsteinska frågan började åter
blifva brännande. T. var missnöjdt med det
sätt, hvarpå hertigdömena behandlades af Danmark.
Särskildt Preussen var intresseradt för ett
krig, hvilket antagligen skulle bereda det stora
förmåner och möjligen skaffa dess illa tålda regering
popularitet i landet. Det var Preussens afsigt
att i detta krig vinna Österrikes hjelp, hvilket
äfven lyckades. Genom freden i Wien 1864 måste
Danmark till de båda makterna afträda Slesvig,
Holstein och Lauenburg. Emellertid uppstod
derigenom en ny tvistefråga emellan de båda tyska
stormakterna, nämligen frågan om hur rofvet
från Danmark skulle delas. Preussen önskade i
verkligheten behålla hela eröfringen. Österrike
åter ville, att landen skulle lemnas till hertigen
af Augustenborg. Tills vidare ordnades saken
genom fördraget i Gastein (Aug. 1865) så, att
Preussen skulle styra Slesvig och Österrike
Holstein. Men när det visade sig omöjligt att
sammanjämka de olika meningarna och det derför
blef tydligt, att denna tvist skulle framkalla
ett nytt krig, då framdrog Preussen åter frågan om
T:s ombildning för att på en gång få båda dessa
frågor afgjorda. Den 9 April 1866 framlade
Preussen i förbundsförsamlingen i Frankfurt ett
förslag härom. T:s författning borde utarbetas
under samverkan mellan dess regeringar och
dess folk, representeradt af en genom direkta val
enligt allmän rösträtt utsedd nationalförsamling.
Före dennas sammanträde borde regeringarna hafva
utarbetat ett författningsförslag, som skulle
för församlingen framläggas. Rörande innehållet
i detta författnirigsförslag sade Preussen intet;
det blott uppmanade regeringarna att låta välja
medlemmar i nationalförsamlingen. Derpå ville
emellertid de flesta regeringarna ej inlåta sig,
hälst man kunde ana, att det preussiska förslaget
skulle afse Österrikes uteslutande ur T.
Spänningen emellan Österrike och Preussen blef under
sådana förhållanden allt större, och d.
27 Maj hotade det senare landet med att
»utvidga sitt program», såvida ej dess framställda
fordran bifölls. Redan d. 10 Juni framställdes
också det utvidgade programmet, som bl. a. innehöll,
att Österrike skulle uteslutas ur förbundet.
Samtidigt lät Preussen sina trupper ur
Slesvig inrycka i Holstein, enär det ansåg, att
Österrike icke kunde upprätthålla ordningen
der. Derpå svarade Österrike med att d. 11 Juni
i förbundsförsamlingen föreslå, att förbundsarmén
skulle sättas på krigsfot emot Preussen, enär
det brutit landsfreden. Preussen protesterade emot
att detta förslag skulle upptagas till behandling;
men när detta likväl beslöts,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
