Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fyllnad. I stendiken rinner vattnet mellan
en bottenfyllnad af sten. Närmast bottnen och
sidorna läggas smärre, i midten gröfre stenar, som
sammanpackas medelst en stöt och täckas med mossa
eller grästorf. Fångdiket förses med öppet »öga»,
bygdt såsom en trumma, af flata stenar eller en
genomborrad stock. Stendiken äro ganska varaktiga
och erbjuda tillfälle till nyttig användning af från
åkern hopsamlad småsten. Rördiken, i hvilka vattnet
afledes genom tegelrör, äro nu de å större egendomar
allmänt använda och hafva framtiden för sig. De
mottaga och afföra hastigt och fullständigt såväl dag-
som grundvattnet, erfordra mindre fall och ringare
upptagning af jord samt äro, om de utföras väl,
snart sagdt oförgängliga. Rören göras cylindriska,
4–10 cm. i diameter och 30 cm. i längd; de tillverkas
på de lättskötta tegelrörsmaskinerna. Sedan diket
uppgräfts, göres med »dikesskopan» i botten en
smal ränna, afpassad efter rörens diameter; derefter
nedläggas (medelst den långskaftade »rörkroken» eller
för hand) rören i rad tätt intill hvarandra, hvarvid
man börjar upptill. Det öfversta röret tillstoppas med
tegelskärf för att hindra jord och smärre djur att
inkomma; skarfvarna mellan rören täckas med mossa
eller torf. Till dessa sugdiken finner jordvattnet
väg igenom sprickor i alfven och intränger i rörens
fogar. För att ytterligare skydda rören kan man
omgifva dem med yttre rör, som hafva sina fogar öfver
de inres midt. Sämre är sättet att omgifva
fogarna med muffar (holkar af tegel), ty derigenom bräckas
rören lätt. Dikenas linier utmärkas med stenmärken vid
ändpunkterna, för underlättande af reparation. Afbrott
i ledningen sker, om ett rör förskjutits, något, som
plägar röjas af en våt fläck på åkern. Der ett rördike
skall inmynna i ett annat (ett fångdike), hvilket
alltid sker i trubbig vinkel, lagar man så, att en
fog i det senare kommer midt för det tillförandes
slutrör, hugger ett hål vid fogen och sammanpassar
föreningen. Fångdiket lägges med större rör. Dess
utlopp i det öppna diket bygges merendels såsom
trumma och slutes med en ståltrådshufva, på det att
ej grodor och möss må inkomma. Oafsedt andra fördelar
är rördikes-systemet faktiskt det billigaste, och dess
resultat godtgöra snart anläggningskostnaden. Denna
plägar vexla mellan 100 och 300 kr. pr har. Förberedd
af åtskilliga försök i England sedan 1700-talets
midt, sattes rördikningen i system af Smith of
Deanston på 1820-talet och åstadkom snart en helsosam
omhvälfning i åkerbruket samt understöddes på allt
sätt af staten (genom fördelaktig kredit o. s. v.). I
Sverige tillhandagå statens landtbruksingeniörer
och hushållningssällskapens länsingeniörer med
uppgörande af dräneringsplaner. Man dränerar äfven
trädgårdar samt jernvägsbankar och grunden till
boningshus. Jfr F. A. Dahl: »Om åkerjordens afdikning
och tegelrörstillverkningen» (3:dje uppl. 1863).
Täckfärger kallas, i motsats till aqvarell-(vatten-)
och lasurfärger, sådana färger, som, anbragta ofvanpå
en redan befintlig färganläggning, fullständigt
öfvertäcka och dölja denna.
Täckfärger fås mest af mineralfärger eller genom
att man blandar med hvitt. Goda täckfärger äro
t. ex. blyhvitt, zinkhvitt, kromgult, cinnober
och ultramarin.
Täckhammar, gods nära sjön Långhalsens utlopp,
i Bärbo socken, Jönåkers härad, Södermanlands län,
med underlydande inom Råby-Rönö och Runtuna socknar,
Rönö härad, samma län. Boningshuset, af sten, ligger
ovanligt vackert på en nästan lodrätt i sjön stupande
klippa. Godset, bestående af 11 3/4 mtl, med en areal af
1,486 har, är taxeradt till 289,500 kr. (1889). Vid
gården finnes tegelbruk. T. är ett gammalt gods,
som länge tillhörde slägten Rosenhane, 1830 kom
till slägten Hamilton och 1873 köptes af nuv. egaren,
D. Böklin. B. S.
Täckvall. Se Fästning, sp. 626.
Täckvingar. Se Elytron.
Täfvelsås, socken, med hvilken Tofta f. d. socken är
förenad, i Kronobergs län, Kinnevalds härad. Areal
5,868 har. 1,279 innev. (1890). T. utgör ett regalt
pastorat i Vexiö stift, Kinnevalds kontrakt.
Tägtekarlsjordar. Se Täktekarlsjordar.
Tähti (»stjerna»), Finsk mytol., omtalas i runorna
såsom en välvillig, halft gudomlig personlighet,
hvilken för sin son friar till Kyllikki, som dock
försmår honom såväl som solens och månens söner. I en
annan variant berättas hurusom T. friar till Suometar
(Suomis, d. v. s. Finlands, dotter), som föredrager
honom framför solen och månen, emedan han är noggrann
och har goda seder. I samma runa omnämnes äfven en
annan stjerna, Pojantähti, polstjernan. T:s dotter,
Tähdetär, framhålles i likhet med himmelens andra
döttrar såsom mycket skicklig i väfnad. Jfr Kuutar.O. G.
Täktekarlsjordar (af Fornsv. taekt, intaga, nyodling;
jfr Fornsv. tak, intagande af förut obrukad
jord), ett slags bergsfrälse, som uppkom 1347,
då kopparbergsmännen erhöllo rätt att skattefritt
upptaga och besitta den kronojord, som de kunde eller
ville uppodla. V. G.
Täljare. Se Bråk.
Täljsten (D. och N. klæbersten), geol., en
gröngrå bergart, som består af en blandning talk
och klorit samt är så lös, att den kan »täljas»
(bearbetas med knif, såg och borr). Den nyttjas
dels som byggnadsmaterial (Trondhjems domkyrka) samt
till ornament- och skulpturarbeten (t. ex. i Upsala
domkyrka), dels till åtskilliga husgerådssäker, såsom
syltgrytor (jfr Grytsten), mortlar, smöraskar,
kaminer etc. – Täljstensbrott finnas i Sverige vid
Löddby inom Alunda socken i Upland, vid Handöl och
Frostviken i Jämtland samt inom Töcksmarks och Glafva
socknar i Värmland, i Norge vid Trondhjem o. a. st.
E. E.
Tält, en oftast konisk eller pyramidformig
och lätt flyttbar hydda af tyg, som uppbäres
af en stång eller af en resning af trä. Hos
eskimoer o. a. naturfolk täckas tälten af hudar i
st. f. tyg. Jfr bl. a. Eskimoer, sp. 719, och Lappar,
sp. 768–769. – Om tältens användande af trupper under
olika tider se Läger. Tälten göras numera vanligen af
linne eller bomullstyg. De för manskapet afsedda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
