- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
1209-1210

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tändhatt ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1,5 cm. utanför den tillskrufvade ramen. I detta
tillstånd kan hvarje sticka mottaga tändsatsen, utan
att deraf klibbas ihop med sina grannar. Arbetaren
fattar ramen och doppar stickornas framskjutande del
i smält paraffin; i ett annat rum doppas derefter
deras ändar i tändsatsen, hvilken är utbredd såsom
en deg på gjutjernsskifvor, hvarefter stickorna få
torka i väggfasta skåp. Å urtagningsmaskinen befrias
de från ramen och ordnas i trafvar, som bäras upp i
fyllningssalen, der de, för hand eller med maskin,
läggas i inneraskarna, som derefter inskjutas i
askomslaget. De fyllda askarna sakna ännu plån,
men de få sådant genom att sättas på tvären på en
ändlös rem, som för dem mellan tvänne roterande
borstar. Dessa bestryka askens bägge plånytor med en
snabbt torkande plånsats, som innehåller den giftfria
amorf- eller s. k. röda fosforn. Omedelbart derefter
slås askarna in i paket, och dessa packas i lårar,
af hvilka de, som skola exporteras sjöledes, till
skydd mot fukt förses innantill med en förhydning
af zink eller förtennt jernplåt. – Paraffinerade
fosforstickor, hvilka tillverkas på samma sätt
som säkerhetständstickorna, innehålla gul fosfor i
tändsatsen och erfordra följaktligen intet särskildt
beredt plån för antändningen; de äro eldfarligare
än de gamla »svafvelstickorna». Af sistnämnda sort
förbrukas ännu ofantliga massor bl. a. i Tyskland,
Amerika och Indien. De ännu mångenstädes i utlandet
använda runda trätändstickorna tillverkas ej
olikt metalltråd, sålunda att stocken i riktning
af vedens fibrer pressas mot en af skarpkantiga
hål genombruten stålskifva och drages ut som långa
trådar, hvilka afskäras i tändstickslängder. – För
att förebygga det försåtliga efterglödandet begagnar
man bl. a. en lämpligt stark fosforsyrelösning
till stickornas impregnering. Tändsatsen kan genom
färgämnen göras röd, grön, gul etc. De trinda och
smala s. k. vaxtändstickorna (»Vesta-stickor»)
tillverkas på det sätt att lösa vekar af 20–30 fina
bomullstrådar dragas genom smält stearin, blandadt
med något paraffin, och efter fettämnets hårdnande
få sin jämna, glatta form genom att dragas genom hål
i stålskifvor, derefter skäras i tändstickslängder
och förses med tändsats. Äfven denna industri
har ett ganska storartadt omfång, förnämligast i
London, Manchester, Marseille och norra Italien. I
Frankrike är tändstickstillverkningen ett inbringande
statsmonopol, som emellertid tvingar det franska
folket att begagna ett i hög grad både dyrt och
underhaltigt tändfabrikat. Den största exporten af
varan utgår från Sverige (se nedan); dernäst kommer
Österrike.

Den svenska tändsticksindustriens skapare äro
bröderna Johan Edvard och Carl Frans Lundström
(se dessa), af hvilka den förre 1845 anlade den
verldsbekanta Jönköpingsfabriken. År 1860 funnos
i Sverige 14 tändsticksfabriker i gång, och 1891
var deras antal 31 (Jönköping, Tidaholm, Motala,
Södertelge, Malmö, Anneberg, Vexiö, Kalmar, Örebro
m. fl.). Tillverkningsvärdet uppgafs 1860 till
455,510 kr.; 1891 steg det till 7,549,481 kr. vid 26
fabriker. Den svenska tändsticksindustrien har
måst införskrifva alla materialier, utom träet, från
utlandet, och numera importeras äfven en betydlig del
af aspvirket utifrån, förnämligast från Ryssland och
Finland. Att de svenska tändstickorna detta oaktadt
kunnat blifva en verldsartikel, beror dels på den
rationella tillverkningsmetoden, dels på uniformiteten
i såväl varan som dess utstyrsel och förpackning. Ett
högst betydligt mått af teknisk intelligens har
också i vårt land nedlagts på uppfinningar inom denna
industris område. Till en början gick sträfvandet ut
på att förbättra metoderna för sjelfva tändstickornas
framställning, och under åren 1870–76 utfärdades
18 patent för dithörande uppfinningar. Derefter
koncentrerades uppfinnandet på asktillverkningen,
och icke mindre än 14 patent beviljades å detta
område under åren 1876–83. Under de senare åren
har hufvudsakliga uppmärksamheten varit riktad
på konstruerandet af maskiner för tändstickornas
inläggning i askarna. Den allra nyaste uppfinningen är
en maskin för askarnas inslagning i paket och dessas
förseende med etiketter. – Den ojämförligt största
delen af de i Sverige tillverkade tändstickorna går
till utlandet. Exporten var:
1865 947,640 kg.
1870 2,462,388 »
1875 8,836,979 »
1880 9,716,711 »
1890 13,117,966 »
1891 13,381,000 »


Af utförseln gick 1890 nära hälften, eller 5,743,925
kg., till Storbritannien och återstoden dels till
Tyskland, företrädesvis Lybeck och Hamburg, dels till
Amsterdam, Rotterdam, Antwerpen m. fl. platser. De
tyske och engelske importörerna verkställa sedan
reexporten till de transatlantiska landen och
till Syd-Europa. Indien och Nord-Amerikas
Förenta stater konsumera hufvudsakligen
fosfortändstickor; till öfriga land säljas
förnämligast säkerhetständstickor. På den asiatiska
marknaden hafva under de senaste åren de svenska
tändstickorna börjat undanträngas af de japanska,
hvilka kunnat säljas billigare än de förra.

Täng, socken i Skaraborgs län, Åse härad. Areal
1,371 har. 365 innev. (1890). Annex till Särestad,
Skara stift, Väne kontrakt.

Tänjbarhet (uttänjbarhet), fys., vissa kroppars
egenskap att kunna, utan att brista, utsträckas
öfver spänstighetsgränsen. Kroppar med stor tänjbarhet
äro t. ex. guld, platina, silfver, jern och koppar,
hvilka metaller kunna utdragas till mycket fina trådar
samt glas. Jfr Böjbarhet, Seghet och Spänstighet.

Tännforsen, vattenfall i Åre socken, Jämtland,
omkr. 9 km. n. v, från Dufeds jernvägsstation. Det
är Indalselfvens största källflod, Enaelfven, här
kallad Tännån eller Dufedelfven, som vid utloppet ur
den vackra Tännsjön sammanpressas mellan klipporna
och, efter ett par meters sänkning i en brusande
fors, kastar hela sin vattenmassa i ett enda omkr. 30
m. högt fall i den nedanför belägna sjön Norn. Fallets
öfversta del delas genom en klippa i två väldiga
grenar, som ett stycke nedanför klippan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfap/0611.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free