Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Törner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för allt menskligt, äfven i dess ringaste
uppenbarelser, sörjande med de sorgsne och uppsluppet
glad med de glade, erfor han på dessa utflykter
mera än mängden gör på långa resor. Äfven då han,
som han understundom gör i sina bref från Upsala,
blott berättar nyheter, hör man honom gerna; skulle
i ett och annat fall något ålderdomligt dam lagt
sig öfver hans berättelser, hafva de å andra sidan
mången gång legat till sig och fått karakter af
kulturbilder. Månget drag ur universitetets inre
historia under en af dess intressantaste perioder
har af T. blifvit bergadt. Kort efter hans död
utgafs en samling af dessa bref, tillökade med
kortare och längre dagboksanteckningar (Bref och
dagboksanteckningar, 2 dlr, 1840–42; ny, tillökad
uppl. 1890–91, utg. af K. Bergström), men för
sitt åtgörande fick utgifvaren, filos. professorn
E. A. Schröder, uppbära åtskilligt ej oberättigadt
klander. Bland annat har han af en egendomlig skräck
för ogranlagenhet blott med begynnelsebokstäfverna
betecknat de flesta i samlingen förekommande egennamn,
personers såväl som ställens, och dermed ej blott
försvagat det helas intresse, utan ock gjort sig
skyldig till ett retsamt hemlighetsmakeri. Innehållet
i T:s lärda skrifter har fullgjort sitt värf, ehvad
man äfven ännu kan lära af dem; men om redan Atterbom
antydde, att det vore önskligt att formen i hans
bref omslöte mera ämne, är det likväl egentligast
genom denna form, genom stilens lif och skönhet
T. skall lefva i vår literatur. Innehåll finnes
nog derjämte, och i en del skildringar, såsom den
från Ånga i Södermanland, från det stilla hemmet
i »min mors gröna gata», från Gräfsten m. fl.,
enas form och innehåll om att bilda ett förtjusande
helt. Öfver hufvud kan T. för sina bref kallas en af
våra klassiska författare. Klassiskt är äfven hans
latin, som aldrig är mosaikarbete, utan vittnar om
den språket fullt beherskande mästaren och till och
med är mera osökt än någon gång hans svenska. Efter
en några veckors sjukdom och kort efter sedan han
blifvit vald till universitetets rektor, afled
T. d. 20 Jan. 1839 i Upsala. Sorgen vid hans död
blef nästan en landssorg, så älskad och aktad var
han äfven långt utom lärosätet. Atterbom, Geijer,
Zedritz o. fl. besjöngo hans minne.
T:s lärda skrifter äro följande: Supplementa
quaedam in lexica graeca recentiora (Part. 1–3,
1818), De Lactantii elocutione fere ciceroniana
(Part. 1, 2, 1819), De varia descriptione populi
romani sub regibus (Part. 1–4, 1826), De finibus
artium ingenuarum (sect. 1, 1832), Specimina critica
in libros Ciceronis de legibus (Part. 1–4, 1833),
Specimina critica in Ciceronis Brutum (Part. 1–4,
1835–36), De vi et usu praescriptionum in formulis
praetoriis (Pars 1*, 1836). Derjämte granskade och
till en del omarbetade han förra hälften af det af
J. O. Leffler öfversatta L. Ramshorns »Synonymiskt
handlexikon öfver latinska språket» (1838–46) samt
efterlemnade i handskrift ett Svenskt och latinskt
supplementarlexikon (redigeradt och tillökt af
N. W. Ljungberg 1843). Slutligen må nämnas, att
han författade recensioner och andra artiklar i »Svensk
litteraturtidning» och »Svenska litteraturföreningens
tidning», »Svea» (Om den aesthetiska contemplationens
innehåll och gränser, ofullb., 1831), »Scandia»
(Blick på den latinska språklärans behandling i
närvarande tid, 1835) och »Mimer» (Om mythologiens
begrepp, 1839). T:s outgifna skrifter, föreläsningar
från hans latinska och estetiska läraretid,
finnas nu i universitetsbiblioteket i Upsala.
R. B.
Törnesfalla. Se Törnsfall.
Törnevall, Petrus, prest, tecknare, författare,
son af kyrkoherden Joh. Hovillander i Törnevalla,
Östergötland, föddes derst. omkr. 1650, blef student
i Upsala 1669 samt fick, såsom rätt skicklig i
teckning, medfölja Hadorph på hans antikvariska
forskningsresor alltifrån 1671 och tecknade då en del
runstenar. Dessa teckningar skuros sedan i trä och
äro i »Bautil» signerade med begynnelsebokstäfverna
till hans namn. Äfven biträdde han Ol. Rudbeck vid
teckningarna till hans »Atlantica». T. prestvigdes
1680, blef filos. magister 1682 samt utnämndes
s. å. till kyrkoherde i Gladhammar och Vesterum af
Linköpings stift. Der var det han författade sitt
stora undervisande rimarbete Dygdz och odygdz spegel
i huus-håld och gemehna lefverne etc. (1694, ny
uppl. omkr. 1730; omtryckt i Hansellis samling, 15:e
delen, 1871). Det är en välment och af sunda tankar
buren framställning af en sede- och umgängeslära
för allmänna lifvet, visserligen blottad på verklig
poesi, men ej utan en och annan liflig vändning eller
poetisk bild. Såsom förf. i sitt förord upplyser, var
arbetet egentligen en omarbetning och utvidgning af
»en gammal, kort och ofullkomligt skrefven, så kallat
huusregel, på rim». Derjämte utgaf T. som preses vid
prestmötet 1701 en Disputatio de caena Domini. Han
afled i Gladhammar i Juli 1706. -rn.
Törnevalla, socken i Östergötlands län, Åkerbo
härad. Areal 3,110 har. 882 innev. (1890). T. utgör
ett konsistorielt pastorat, Linköpings stift,
Domprosteriet. Socknens kyrka kallas stundom Karl
Johans kyrka.
1. Törnflycht, Olof Hansson, affärsman,
föddes i Köping d. 5 April 1640, förvärfvade såsom
grosshandlare i Stockholm en betydlig förmögenhet
samt blef 1683 rådman och 1694 handelsborgmästare
derstädes. Under åtskilliga riksdagar var han
ledamot i borgareståndet. 1697–1705 var han direktör
i Tjärukompaniet, adlades 1698 (han hette förut
Törne, se d. o., slägtöfversigten) och erhöll 1710
kommerseråds titel. Död i Stockholm d. 9 April 1713.
T. var svärfader till kungliga rådet grefve Karl
Piper samt riksråden J. Lillienstedt, Arvid Horn och
J. A. Meijerfelt. S. B.
2. Törnflycht, Olof, grefve, riksråd,
den föregåendes son, född d. 16 Nov. 1680 i
Stockholm, blef, efter att hafva beklädt åtskilliga
hofsysslor, 1718 landshöfding i Kronobergs och
1719 i Stockholms län, som då hotades af den ryska
mordbrännareflottan. Med anledning deraf lät han
befalla innevånarna att beväpna sig, men först
sedan en stor del af länets kust blifvit härjad,
erhöllo de vapen och ammunition.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
