- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
1269-1270

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uggleslägtet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stundom ock af insekter. De hafva ett starkt och
gällt läte. Till denna familj hörande arter förekomma
under alla breddgrader. Se vidare Uggleslägtet.
L-e.

Ugglum, socken i Skaraborgs län, Gudhems härad. Areal
1,244 har. 485 innev. (1890). Annex till Gudhem,
Skara stift, Falköpings kontrakt.

Ugione. Se Oggionno.

Uglitj, stad i ryska guvern. Jaroslav, vid
Volga. Omkr. 12,000 innev. Det är en liflig handels-
och fabriksstad (tillverkning af vax- och talgljus,
säckar, tegel samt smidesarbeten af alla slag) samt
derjämte en af Rysslands äldsta städer, anlagd redan
i 10:de årh. och sedan 1491 tillhörig furstendömet
Moskva.

Ugn kallas en apparat, som innehåller en eller flere
eldstäder och är afsedd att genom förbränning af
deruti anbragt bränsle frambringa värme under sådana
förhållanden, att detta kan till större eller mindre
del tillgodogöras för något bestämdt ändamål. Den
del af ugnen, i hvilken bränslet omedelbart införes,
och hvaruti förbränningen hufvudsakligen försiggår,
benämnes eldstad (se d. o.), och de kanaler eller
rör, genom hvilka förbränningsprodukterna bortföras
till skorstenen, kallas eldkanaler eller rökrör. Om
rost användes, hvilket alltid måste vara händelsen,
när stenkol utgör bränslet, lemnas ett litet rum
derunder (askugnen), i hvilket askan kan nedfalla,
och genom hvilket luften insläppes genom rosten till
den brinnande massan. Ugnar kunna anordnas på en
mängd olika sätt, alltefter de många olika ändamål,
som med dem afses. – Af synnerligt stor betydelse
äro de ugnar, som begagnas för uppvärmning af
byggnader.
Dessa ugnar kunna vara antingen af tegel
och kakel (se Kakelugn) eller af jern, i hvilket fall
de äfven kallas kaminer (om detta ord i en annan
betydelse se Kamin 1). De sistnämnda tillverkas
antingen af gjutjern eller af jernplåt och utgöras
vanligen af en cylinder, som nedtill har rost och
askugn samt upptill lock för bränslets (stenkol
eller koks) införande. En sådan kamin är Gurneys
ugn
(se d. o.) af gjutjern med fastgjutna radiella
flänsar vid den stående cylindern, hvilka gå ned i ett
yttre, ringformigt kärl, innehållande vatten. Genom
flänsarna ökas den värme meddelande ytan, och vattnet
afdunstar småningom, så att luften i det uppvärmda
rummet icke blir för torr. Ofta begagnas en beklädnad
af eldfast lera inuti jernugnen till skydd mot för
stark upphettning af ugns väggarna. Vid andra ugnar
nyttjas såsom skydd en eller två bleckcylindrar,
hvilka äro öppna upptill och omsluta ugnen nedtill,
hvarigenom åstadkommes en uppstigande ström varm luft
omkring ugnen. Genom att införa frisk luft direkt
utifrån till nedre delen af bleckcylindern kan man
främja luftvexlingen i rummet. Stundom anbringar man
å jernugnar öppningar i de gjutna väggarna och täcker
dessa öppningar med glimmerskifvor, så att elden
och de glödande kolen blifva synliga. Sådana ugnar
kallas illuminationskaminer. Vid åtskilliga jernugnar
begagnas rör inom eller utom ugnen, genom hvilka
förbränningsprodukterna strömma och afgifva värme. Jfr
Uppvärmning. – Inom de tekniska yrkena begagnas
en mängd olika slag af ugnar, afsedda för olika
ändamål, t. ex. bakugnar, kalkugnar, tegelugnar,
porslinsugnar, masugnar, glasugnar, lysgasugnar
o. s. v. De kunna hänföras till några olika klasser
alltefter anordningen. Sålunda äro vindugnar
eller rostugnar små eldstadsanläggningar, i hvilka
bränslet förbrinner på rost, merendels i ett tämligen
högt skikt, hvarvid draget vanligen åstadkommes
genom skorsten, men stundom genom ventilator, som
inpressar luften under rosten. Schaktugnar äro
stora ugnar, der höjden är flere gånger större än
tvärdimensionerna, så att det egentliga ugnsrummet,
schaktet, nästan har form af en cylinder eller ett
prisma af stor höjd, om det ock ofta är vid någon
del utvidgadt. Hit höra masugnar (se d. o. och Jern,
sp. 1123 o. f.). Flamugnar (se d. o.) ega deremot
sin största utsträckning i horisontal riktning och
äro försedda med ett lågt ugnshvalf. Till dessa höra
puddel- och svetsugnar, flere glödugnar och glasugnar
m. m. Vidsträckt tillämpning inom industrien hafva
under den senare tiden de ugnar fått, vid hvilka
gasformigt bränsle användes. Detta tillverkas i
s. k. generatorer, i hvilka ett fast bränninaterial
undergår en ofullständig förbränning, så att en på
koloxid rik gas alstras, och denna införes sedermera
i ugnen för att undergå fullständig förbränning. Inom
metallurgien samt vid glas- och lysgastillverkningen
hafva generatorerna vunnit vidsträckt tillämpning
(se Gas). G. R. D.

Ugnsbrott, metallurg. Se Nas.

Ugnsfyllnad, metallurg. Se Jern, sp. 1128.

Ugocsa [u’gåtsja], komitat i Ungern på ömse sidor
om öfre Teis, dels lågbergigt, dels slättland,
1,191 qvkm., med 65,377 innev. (1880), deraf 47
proc. rutener, 36 proc. magyarer, 13 proc. rumaner
och knappt 4 proc. tyskar. Hufvudstad är Nagy-Szöllös,
med omkr. 4,000 innev.

Ugo da Carpi. Se Carpi.

Ugogo, land i tyska Öst-Afrika, vid karavanvägen
mellan Sansibar och Tanganjika, består af en platå
af omkr. 1,100 m. höjd, med torr och ofruktbar mark,
hufvudsakligen bestående af sand och kisel. Floder
finnas icke och ersättas endast ofullständigt
af regnbäckar (nulla) och dammar (ziwa), hvilka,
bevuxna med taggiga buskar och tillhåll för otaliga
vattenfoglar, bilda oaser i det för öfrigt nästan
skoglösa landet. Innevånarna, uagogo (wagogo), äro
i intellektuelt hänseende öfverlägsna sina grannar och
hafva äfven vackrare anletsdrag. Sina bostäder uppföra
de i fyrkant omkring en öppen plats (tembe), som de
fullständigt omsluta. De genomtågande karavanerna
måste vid hvarje större by erlägga en dryg tull.

Ugolino. Se Gherardesca och Gregorius 9.

Ugomba, land i tyska Öst-Afrika, ö. om Tanganjika,
mellan Uhha i v., Unjamwesi i s. ö. och Utumbara
i n. Det är ett kuperadt, väl vattnadt och på
betesmarker rikt område, bebodt af de vilde och
plundringslystne uatuta,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfap/0641.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free