- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
1277-1278

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uist ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med sitt vanliga namn, öst-turkiska (i
inskr. mening), kallas detta språk derför ofta äfven
uiguriska (i vidsträckt bemärkelse, jfr Turkiska
språk
). Den nyssnämnda norra dialekten begagnar ännu
det syrisk-uiguriska alfabetet och har genom sin äldre
literatur upptagit i sitt ordförråd en del mongoliska
ord, under det att deremot den södra dialekten,
hvilken liksom sin vestra granne och slägting
ösbegiskan eller djagataiskan i Kiva och Bokhara
nyttjar det arabiska alfabetet, upptagit ett stort
antal arabiska och persiska låneord. Jfr Vámbéry:
»Uigurische sprachmonumente u. d. Kudatku bilik»
(text, öfvers., ordbok; 1870). H. A.

Uist, North U. och South U., tvänne till de yttre
Hebriderna och skotska grefskapet Inverness
hörande öar, bergiga, med branta kuster och,
särskildt på östra sidan, förträffliga hamnar samt
flere sötvattenssjöar. Tills. omkr. 7,000 innev.,
hvilka idka boskapsskötsel, fiske och bränning af
tång för tillverkning af jod. North U. är 314, South
U. 293 qvkm.

Uistitin. Se Hapale.

Uitagh. Se Tagharma.

Uitenbroeck [ö’jtenbruck], Moses van, holländsk
målare, f. i Haag omkr. 1590, d. derst. 1648,
är enl. Woermann den af de genom tysken Elzheimer
påverkade mästarna i Haag, som representerar den
italiensk-nordiska riktningen, hvilken sedermera blef
nationelt nordisk. Han reste tidigt till Italien
och slöt sig i Rom till Elzheimer, men vände om
till fädernestaden, der han 1620 blef ledamot af
målaregillet och 1627 dess dekan. Hans äldre smärre
arbeten t. o. m. midten af 1620-talet, såsom flere
från 1622, landskap med herdar och nymfer (i Wien),
herdelandskap med vattenfall (1624, i Uffizi i
Florens), landskap med Juno, Io och Argus (1625, i
Augsburg), framställa bilder från Roms omgifningar med
Elzheimers ton. Hans senare taflor äro mera torra och
blacka, t. ex. Bacchusfest (1627, i Braunschweig),
Bacchuståg (i Kassel), Bacchus och Ariadne (i
Prag). Ett månskenslandskap i Köpenhamn ser ut som en
torr och rå Elzheimer (Woermann). U. har förvärfvat
sig rykte äfven såsom etsare och kopparstickare.
C. R. N.

Uitewaal [ö’jteval], Joachim, nederländsk målare,
f. i Utrecht 1566, d. derst. 1638, reste efter
slutad lärotid i södra Europa, hvarefter han bosatte
sig i sin fädernestad och der 1611 blef medlem af
det då instiftade målaregillet. I Utrechts museum
finnas af honom två taflor i stora dimensioner,
mindre betecknande för honom än några miniatyrartadt
utförda taflor, såsom Parnassen (1596, i Dresden),
Gudarnas måltid (1602, i Braunschweig) och Mars
och Venus
(1604, i Haag) samt äfven Peleus’ och
Thetis’ bröllop
(i München), i hvilka »det afsigtligt
italianiserande formspråket genom den lilla skalan och
det sorgfälliga utförandet glider öfver i älskvärdt
behag». Deremot är han mera maniererad i Herdarnas
tillbedjan
(1607) och Dianas bad (s. å.), bägge i
Wien, likasom äfven i Madonna (1608, i Gotha) och
i Johannes Döparens predikan (1618, i Köpenhamn).
C. R. N.

Uj, Magyar., »liten», förekommer ofta i sammansatta
ungerska ortnamn.

Uj-Bánya [-ja], T. Königsberg, bergsstad i ungerska
komitatet Bars. 4,190 innev. (1880). Staden, som
är anlagd af tyskar, hade förr rika guldgrufvor,
men numera är grufdriften (guld och jern) obetydlig.

Uj-Becse. Se Becse.

Ujejski, Kornel, polsk skald, f. 1823 i Galizien,
slöt sig, ehuru sjelf adelsman, tidigt till
bondevännerna och adelns motståndare. Med anledning
af det blodiga galiziska bondeupproret 1846
diktade han sina gripande qväden Skargi Jeremiego
(Jeremias’ klagovisor, London 1847), och med samma
gammaltestamentligt upphöjda tonfall utsjöng han
i Melodye biblijne (1852) sitt folks smärta och
förödmjukelse. Bland mängden af U:s öfriga dikter
framstå hans ordsättningar till tonstycken af
Chopin. U. var en ifrig främjare af upproret 1863. Han
är bosatt nära Lemberg, på ett gods, hvilket han
emottagit såsom nationalbelöning. I Obrazy dramatyczne
(Dramatiska bilder, 1880) har han inlagt gensagor
mot den materialistiska hopplöshet, som fått insteg
hos en stor del af den polska nationen.

Ujest, stad i preuss. reg.-omr. Oppeln (Schlesien),
vid Oders biflod Klodnitz. 2,548 innev. (1885). Staden
tillhör furstarna af Hohenlohe-Öhringen,
hvilkas samtliga i Öfre Schlesien belägna
fideikommissegendomar enligt kabinettsorder af d. 18
Okt. 1861 bilda det ärftliga hertigdömet U. Hertigens
schlesiska residens är Schlawenzütz l. Slawentzitz,
en by med omkr. 2,000 innev., 3 km. v. om U.

Ujfalvy, Charles Eugène de Mezö-Kövesd, ungersk-fransk
resande och språkforskare, f. 1842 i Wien, af en
gammal ungersk adelsfamilj, var 1861–64 löjtnant i
österrikisk-ungerska armén, studerade, efter taget
afsked, vid universitetet i Bonn, flyttade 1867
öfver till Frankrike och är sedan 1873 professor vid
Académie des langues orientales vivantes i Paris. På
uppdrag af franska regeringen företog han 1876–82
tre vetenskapliga resor till Asien, öfver hvilka
han offentliggjorde Mission scientifique française
en Russie, en Sibérie et dans le Turkestan
(6 bd,
1878–82). U. har utgifvit en rad grammatiker och
grammatiska forskningar öfver magyariska, finska
och andra finsk-ugriska språk, af hvilka må nämnas
La langue magyare, son origine, ses affinités
(1871), Étude comparée des langues ougro-finnoises
(1875), Essai de grammaire vêpse ou tchoude du nord
(s. å.) samt en påbörjad fransk öfversättning af
»Kalevala» (1876). Af hans öfriga skrifter kunna
framhållas Le tableau ethnographique de la Bible
(1872), La migration des peuples (1873), L’art des
cuivres anciens au Cachemire et au Petit-Thibet
(1883),
Aus dem westlichen Himalaya (1884), m. fl., hvarjämte
han redigerat »Revue de philologie et ethnographie» (3
bd 1874–77). Under medverkan af D. Valmore öfversatte
han ett urval magyariska dikter (1872) oeh Petöfis
sånger (1871) till franska. – Hans maka, Marie U.,
från Bretagne, har åtföljt honom på hans resor och
skrifvit flere berättelser med anledning af dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:33 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfap/0645.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free