Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ulfsunda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ulfsunda, gods i Bromma socken, Stockholms
län, vid Mälarens fjärd Ulfsundasjön, v. om
Stockholm, omfattar 7 1/2 mtl, tax. till 247,900
kr. (1890). Gården, som nämnes redan på 1400-talet,
tillhörde på 1600-talet fältmarskalken Lennart
Torstensson och senare hans efterkommande till
1727. 1844 köptes U. af f. d. generaltulldirektören,
statsrådet m. m. frih. G. F. Åkerhielm och tillhör nu
(1892) f. d. statsministern frih. G. Åkerhielm. På
lägenheten Margretelund fanns under förra hälften
af 19:de årh. en stenkärls- och kakelugnsfabrik,
der äfven mera konstnärliga arbeten af fajans,
s. k. Ulfsundaporslin, tillverkades (se Linning).
Ulft, Jacob van der, holländsk målare, f. i Gorkum
1627, d. derst. kort efter 1688, var måhända lärjunge
till Both, men utvecklade sig, enligt Woermann, i
Italien till en egendomlig, ljus och klar, om också
något slickad sydländsk arkitekturmålare. U. målade
vanligen vyer af italienska hamnar och torg,
prydda med ruiner och lifvade af rikt staffage. I
Amsterdams rådhus finnes en af honom 1663 målad utsigt
i Amsterdam, dessutom i samma stads Rijksmuseum
3 signerade bilder. Äfven åtskilliga andra städers
museer ega taflor af honom. U. var tillika raderare.
C. R. N.
Ulf Uggesson, isländsk skald, som lefde i
slutet af 10:de årh., skildrade i en dikt,
benämnd Husdråpa, de präktiga träsniderier,
som prydde Olof Pås boning i Hjardarholt på
Island. De fragment af dråpan, som finnas qvar,
äro senast utgifna af Th. Wisén i »Carmina
norroena». Man finner af innehållet, att sniderierna
framställde scener ur den nordiska mytologien.
Th. W.
Ulfvenklou, Henrik Gustaf, mystiker, född 1756,
fick 1776 fänriks fullmakt och kom såsom löjtnant
vid finska afdelningen af Arméns flotta hösten 1783
till Stockholm samt förstod genast att draga fördel
af de förnämes böjelse för mysticism. Hans »hjord»
bestod af hertig Karl, Fr. Sparre, K. A. Ehrensvärd,
J. G. Oxenstierna, G. Stenbock och några andra. Sådan
var hans makt öfver »hjorden», att »innan han talade,
såg man redan, och så snart han sagt något, vågade
ingen vidare tvifla». Bland annat inbillade han
hertig Karl, att den aflidna enkedrottningen Lovisa
Ulrika i andeverlden stode till hans förfogande,
och såsom bevis derpå afsände han henne såsom kurir
till Italien, der Gustaf III vistades vintern 1784,
för att efterhöra konungens tillstånd. Vidare narrade
han hertig Karl att under en längre tid anställa
skattgräfning i ett för högt pris inköpt hus vid
Österlånggatan. Detta var jämförelsevis oskadliga
saker. Men då han skref ned till Rom och varnade
konungen för Mars månad och en rödklädd person,
lade han derigenom grunden »till det hemliga
misstroende Gustaf III under sin bortovaro såväl
som efter sin hemkomst till hertig Karl och de
fleste dess förtrogne hyste». Så berättar åtminstone
G. A. Reuterholm. Denne kom först på våren 1784 öfver
från Finland till Stockholm och hertigens krets,
der U. då var profeten för dagen. Han fattades af
ovilja mot U. med anledning af
dennes stora inflytande. Till hvilken höjd af fräckhet
U. dref sitt spel framgår deraf, att han i Juli 1784
i sitt »sanktuarium» förkunnade hertigens uppstigande
på tronen och smorde honom till konung af Sverige och
Norge. I Aug. 1784 afreste U. i tjensteärenden till
Karlskrona, och Reuterholm lagade så, att han en tid
beordrades att stanna der. Då han i Maj 1785 återkom
till Stockholm, lär Reuterholm enligt egen uppgift
(i en af honom i Aug. 1785 nedskrifven berättelse om
U.) hafva i hertigens närvaro demaskerat honom, så
att U. »stal sig bort helt snopen». Emellertid stod
U. äfven efter denna tid i brefvexling om mystiska
ting med hertigen. Reuterholm gifver i bref till
hertig Karl från Rom af d. 20 Jan. 1790, sedan han
1789 intagits i illuminaterorden, U. ett mycket godt
vitsord såsom spåman, i det han säger: »Det ödet, som
den galne Henrik Gustaf, utan att sjelf veta hvad han
sade, så ofta förut spådde, är då i Höjden bekräftadt,
det väntar min Nådige Herre jemte den ceremonien
(kröningen), hvartill han hade så brådtom att få min
Nådige Herre till staden från Rosersberg ... Jag
har sjelf sett det papper eller rättare sagdt det
blad i den fördolda boken, hvarest min Nådige Herres
namn och hela dess öde finnes skrifvet.» Äfven efter
Gustaf III:s mord fortforo U:s förbindelser med
hertigen. – U., hvilken deltog i 1788–90 års krig,
afled såsom f. d. major vid Arméns flotta, i Ronneby,
d. 28 Sept. 1819. Jfr Sturzen-Becker: »H. G. Ulfklo»
(i »Sv. månadsskr.», 1864).
Ulfvesund. Se Kungsör.
Ulfåsa, gods i Ekebyborna, Asks och
Kristbergs socknar, Östergötlands län,
med hufvudgården U., 4 mtl frälse säteri, ligger vid
sjön Boren i förstnämnda socken. 14 3/8 mtl, taxerade
till 407,800 kr. (1891). U., vid hvilket knutits den
romantiska sägnen om Sigrid den fagra och Bengt lagman
(se Bengt Magnusson), har troligen sitt namn efter
riddaren Ulf Gudmarsson, som bodde der med sin hustru,
den heliga Birgitta. På U. bodde äfven, efter dem,
sönerna Karl och Birger och sonsonen Karl Karlsson,
som dog der 1398. Under konung Eriks af Pommern tid
tillhörde det först Håkan Nilsson (Tott), gift med
den sistnämndes enka, derefter dennes måg, riddaren
Erengisle Nilsson (af Hammarstadslägten), och hans son
Algot. Dennes syster Birgitta, gift med Erengisle
Gädda, ärfde sedan U., som genom deras dotter
Iliana, gift med riksföreståndaren Svante Sture,
öfvergick till Stureslägten. Grefve Svante Stures måg
Hogenskild Bielke flyttade gården till dess nuv. plats
och påbörjade den nuv. hufvudbyggnaden. Efter hans
afrättning (1605) indraget till kronan, blef U. 1639
bortförlänadt till landshöfdingen Lars Sparre samt
var sedan inom slägterna Sparre och Ribbing till
1750-talet, då det genom gifte och köp öfvergick till
kanslipresidenten grefve A. J. v. Höpken, hvilken
gjorde det till fideikommiss. Fideikommissnaturen
upphörde snart, och godset har sålts flere gånger. Det
eges f. n. af frih. S. A. Hermelin.
Ulfön, tvänne öar i Bottniska viken utanför
Ullångersfjärden, 5 km. från fastlandet. Norra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
