Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ullträd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följande tiden alla rådets skrifvelser utom de till
honom ställda, ty i sin egenskap af vice regent var
hon ett med konungen enligt dennes uppfattning. Mera
sällan deltog hon i rådets förhandlingar. Då
U. E. d. 5 Dec, 1718 underrättades om sin broders
död, visade hon stor sinnesnärvaro, i det att hon lät
helsa sig såsom drottning på grund af arfsrätt. Rådet,
öfverrumpladt, satte sig ej deremot. Också förde hon
under de följande veckorna styrelsen, lät fängsla
Görtz’ anhängare, afskaffa af honom utfärdade
förordningar o. s. v. Äfven i riksdagskallelsen af
d. 15 Dec. 1718 vidhöll hon sina anspråk på arfsrätt,
förklarande sig likväl vilja »alldeles afskaffa den
s. k. suveräniteten» och »sätta riksens styrelse
i dess gamla skick och väsen igen». Krigsbefälet,
den enda kraftiga myndigheten efter Karl XII:s död,
var fast beslutet att underkänna arfsrätten, afskaffa
suveräniteten och välja U. E. till drottning. Dessa
åsigter blefvo den sammanträdande riksdagens, och
när U. E. förgäfves för sin arfsrätt sökte stöd hos
rådet, nödgades hon förklara, att hvarken hon eller
någon annan (dermed syftade hon på sin systerson,
hertig Karl Fredrik af Holstein) hade rätt till
Sveriges tron. Sedan U. E. afsagt sig sin arfsrätt,
valdes hon till drottning d. 23 Jan. 1719 under
förbehåll att hon underskref den regeringsform
ständerna ärnade uppsätta. Den 19 Febr. underskref
hon försäkringen och regeringsformen (daterade
d. 21 Febr.), genom hvilka maktens tyngdpunkt lades
i riksdagens händer. Hon kröntes i Upsala d. 17
Mars 1719 och hyllades i Stockholm d. 11 April
s. å. U. E. saknade ej egenskaper, som kunde göra
henne till en god regent. Förståndsförmögenheterna
voro visserligen ej lysande, men hon var öppen,
rättsinnig, samvetsgrann och beslutsam. I mycket
liknade hön sin broder, och liksom denne var hon
i hög grad envis samt hade starka känslor af hat
och tillgifvenhet. Rikets svåra ställning var
hon ej vuxen, och hon minskade sin styrelses kraft
genom att råka i oenighet med rådets dugligaste man,
kanslipresidenten A. Horn, hvilken, missnöjd, afgick
från sitt ämbete. Icke häller med hans efterträdare,
Sparre och Cronhjelm, kunde hon komma öfverens,
uppfostrad som hon var i enväldets grundsatser. Dessa
ombyten af kanslipresidenter inverkade ofördelaktigt
på både krigen och underhandlingarna. U. E. hade,
när hon valdes till drottning, önskat att dela tronen
med sin gemål. En samregering sådan som Vilhelm III:s
och hans gemål Marias i England syntes U. E. vara det
enda regeringssätt, som för en gift qvinna gjorde det
möjligt att vara drottning, utan att på samma gång
bryta mot den underordnade ställning i äktenskapet,
hvilken enligt U. E:s samvete tillkom henne. Genom
adelns bestämda afslag måste hon likväl för
ögonblicket afstå från denna plan. Fredrik af Hessen,
mera mån om yttre ära än egentligen hersklysten,
ökade sin gemåls samvetsbetänkligheter härutinnan,
på samma gång som han begagnade sig af hennes starka
tillgifvenhet för att åt sig på alla regeringsärenden
skaffa ett sidoinflytande, hvilket förorsakade ett
missnöje, hvarom han ej var okunnig, utan hvilket
han snarare synes hafva underblåst. Med stor smidighet
närmade han sig Horn och tillförsäkrade sig derigenom
ett parti vid 1720 års riksdag, hvilket ej ogerna såg,
att kronan öfverflyttades på dens hufvud, som ansågs
hafva makten. U. E. hoppades deremot nu kunna göra
sin åsigt om samregering gällande och aflät i detta
syfte en skrifvelse till ständerna. Hennes förslag
mötte äfven denna gång motstånd, och hon nödgades
återtaga detsamma, hufvudsakligen af fruktan för det
holsteinska partiet. I en ny skrifvelse, af d. 29
Febr. 1720, afsade hon sig regeringen till förmån
för sin gemål, endast förbehållande sig rätt att i
händelse af hans död återtaga sin förra höghet. Den
24 Mars 1720 hyllades Fredrik af Hessen såsom konung.
Ehuru U. E. in i det sista intresserade sig
för offentliga angelägenheter, drog hon sig
likväl efter 1720 ifrån allt synbart deltagande
i desamma, sysselsättande sig endast med läsning
och välgörenhet. Hon hade många vänner, särskildt
inom sitt kön, bland hvilka må nämnas hennes
uppfostrarinna, Emerentia von Düben. Under Fredriks
utländska resa 1731 och under hans sjukdom 1738 förde
U. E. emellertid styrelsen och visade sig då såsom
en duglig regentinna. Efter en tids sjuklighet afled
hon, barnlös, i Stockholm d. 24 Nov. 1741. E. Fries.
Ulriksdal, kungsgård och kungligt lustslott i
Solna socken, Stockholms län, vid stranden af den
vackra Edsviken, omkr. 6 km. från Stockholm. Slottet
byggdes 1642–44 (efter ritning af H. J. Kristler)
på Nedre och Öfre Järfvas egor af Jakob De la Gardie
och kallades Jakobsdal. Det beboddes sedermera af
hans son M. G. De la Gardie och såldes 1669 jämte Öfre
och Nedre Järfva samt deras egor (förut 6 hemman, af
hvilka 2 lagts till slottet) för 85,000 rdr specie af
M. G. De la Gardie till enkedrottning Hedvig Eleonora,
hvilken 1684 skänkte det som faddergåfva åt sin
sonson prins Ulrik, efter hvilken det erhöll namnet
U. Prinsen dog efter ett år, och Hedvig Eleonora var
egarinna af slottet till sin död, 1715, hvarefter
det blef statens egendom och öfverlemnades till
konung Fredrik I:s enskilda disposition. Efter att
under Lovisa Ulrikas och Gustaf III:s tid hafva varit
vittne till många af den tidens mest glada och lysande
fester öfvergick det slutligen till den sistnämndes
enka, Sofia Magdalena, hvilken dog der 1813. År 1822
förändrades U. till en invalidinrättning, der 80
(efter 1832 82) f. d. officerare, underofficerare och
manskap från armén och flottorna erhöllo försörjning
(se Invalidhusfonden. Jfr ock »K. invalidinrättningen
på Ulriksdal», af O. Bergström, 1891). Inrättningen
upphörde 1849, sedan i allt 383 invalider der varit
intagna, af dem 68 officerare, 47 underofficerare
och 268 tillhörande manskapet, och slottet,
som under invalidernas vistelse der förfallit
iordningställdes för att öfverlemnas till kronprinsen
Karls begagnande. Det blef Karl XV:s och drottning
Lovisas älsklingsplats samt förvandlades till ett
museum, dit konungen sammanförde antika möbler,
porsliner och konstsamlingar af alla slag, hvilka,
genom nämnde konungs testamente förärade till staten,
nu till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
