Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ulspegel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rubruquis 1253, ligger på omkr. 476 m. höjd och har
en omkrets af omkr. 140 km. Den mottager endast ett
tillflöde, Urungu l. Bulgun, omkr. 500 km. långt, från
Altai, och saknar aflopp. Enligt Mirosjnitjenko går
dock en underjordisk ström till Kara Irtysj (Irtysjs
öfre lopp), hvilken är skild från sjön endast genom
en låg och knappt 4–5 km. bred ås. Vattnet i sjön
är klart, endast vid stränderna obetydligt salt
och i allmänhet ganska drickbart. Djupet anses vara
betydligt. I s. ö. ligger en mindre sjö, Baganor,
som förr var förenad med U., men nu är skild derifrån
genom en kärrtrakt.
Ulva L., bot., ett slägte bland algerna och typen
for en egen familj, Ulvaceae, inom ordningen
Confervoideae. Bålen hos ulvacéerna består af ett
eller två sammanhängande cell-lager, som antingen
bilda en platt, utbredd hinna, såsom hos Ulva och
Monostroma, eller ett säcklikt rör, såsom hos
Enteromorpha, genom de båda lagrens åtskiljande
från hvarandra. Bålen kan vara enkel, flikig eller
förgrenad. Förökning och fortplantning ega rum genom
lösrifna båldelar, eller zoosporer, akineter och
gametkopulation (se Ulothrix). Ulvacéerna lefva
i salt eller bräckt vatten. Af slägtet Ulva är den
s. k. sjö- eller hafssallaten, U. lactuca L. (och
dess varietet [beta] latissima), mest bekant. Vid
Englands kuster har man funnit exemplar af omkr. 1
m. längd och 50–60 cm. bredd. Densamma finnes äfven
vid Sveriges vestkust (t. ex. i Marstrands hamn),
men dess rent gröna bål begagnas icke veterligen
här såsom i England i st. f. trädgårdssallat.
O. T. S.
Ulvaceae. Se Ulva.
Ulverston [ö’lverstön], stad i eng. grefskapet
Lancaster, nära Morecambeviken. 10,008
innev. (1881). Staden, som är af mycket hög ålder,
hade förr en betydande handel med linne- och
bomullsväfnader, men har i kommersielt hänseende
trädt tillbaka för mera framåtskridande städer i
granskapet. Den har dock stora jern- och stålverk,
kemiska fabriker, pappersbruk, bultfabrik, bryggerier
m. m.
Ulvila. Se Ulfsby.
Ulysses. Se Odyssevs.
Umajjader (omajjader). Se Kalif.
Uman, stad i ryska guvern. Kiev. Omkr. 15,500
innev., deraf ett stort antal judar, hvilka drifva
en liflig exporthandel med spanmal, bränvin
etc. Trädgårdsskola.
Umanak (Omenak), dansk koloni i Norra Grönland på
70° 55’ n. br., ligger i den isfyllda Umanakfjorden
på södra sidan af en milslång ö, som till större delen
upptages af ett 1,200 m. högt fjäll. Kolonien, som
1880 räknade 922 innev., är genom den rika fångsten
af själar och narhvalar en af de mest inbringande
i Grönland. E. Ebg.
Umbellater (Ymbellatae, af Lat. umbella,
parasoll, paraply), parasollväxter,
kringelväxter, Umbelliferae Juss., bot., en egendomlig
och väl begränsad naturlig växtfamilj, hvars
blomställning, en »blomflock», liknar i någon mån en
parasollställning. Alla hithörande växter äro örter,
de flesta af medelstorlek, hållande sig under eller
omkr. 1 m. i höjd; vissa
slägten, i synnerhet inom gruppen Ferulaceae, uppnå
dock en höjd af 3–4 m. Roten är en antingen ett-
eller mångårig pålrot, från hvilken uppskjuter
en ihålig, genom hela tvärväggar i leder afdelad
stam med spiralställda blad. Dessa omfatta med
sina ofta starkt utvidgade eller »uppblåsta»
slidor stjelklederna. Bladskifvan är vanligen
1 till flere gånger flikad eller parbladigt
delad i mångtaliga flikar, hvilkas form vexlar
på flerfaldigt sätt, från jämnbreda, trådsmala
till lansettlika, hjertlika o. s. v. Blomskaften
afsluta stjelkens eller grenarnas spetsar och utgå
alla i samma höjd från ett starkt hopdraget fäste
samt bilda sålunda en s. k. blomflock. Om hvarje
blomskaft uppbär endast en blomma, är flocken
enkel (Hydrocotyle L., Eryngium L., hvilka afvika
med hela blad); men om blomskaften förgrena sig i
toppen i flere nya sådana, hvilka uppbära blommor,
så blir flocken dubbel (det vanligaste). Nedanför
blomskaftens utgångspunkter sitta ofta högblad,
kallade svepen (allmänt och enskildt svepe); dessa
saknas hos vissa slägten. Blommorna bestå af 5
fria kronblad, som ofta äro olika stora, i spetsen
urnupna eller af lansettlik form, men med spetsen
inböjd, så att de vid hastigt påseende tyckas hafva
en omvändt hjertlik form. Ofta nog äro de blommor,
som sitta ytterst i flocken, större än de inre,
och äfvenledes äro de åt flockens omkrets vända
kronbladen större än de inåt vända. Ståndarna äro 5,
pistillerna 2. Blomfodret är tätt sammanvuxet med och
bekläder frukten, som är en dubbel klyffrukt eller
skalfrukt, i det att frukten vid mognaden klyfver
sig i 2 delfrukter, hvilka hvardera äro försedda
med 5 åsar och mellan dem liggande dälder, i hvilka
finnas på längden utdragna oljegömmen (oljekanaler),
innehållande flyktig olja. Två sådana oljekanaler
finnas vanligen äfven å fogsidan af delfrukterna,
hvilka, innan de fullständigt affalla, till en början
vanligen äro liksom upphängda å en i toppen 2-grenad
fruktpelare. De 5 hufvudåsarna, likasom de icke sällan
förekommande 4 biåsarna, erbjuda slägtkännemärken
genom sin i många hänseenden vexlande form. De
kunna vara mer eller mindre bredt vingade, taggiga,
borstbärande, rynkiga o. s. v. i stor omvexling,
hvarjämte fruktens form i sin helhet visar betydande
olikheter. Hvarje särskild blomma är visserligen helt
oansenlig, men genom deras sammanställning i stort
antal i vidt utbredda flockar ådraga de sig lätt
insekters uppmärksamhet, hvilka ditlockas af den lätt
tillgängliga honingssaften, och hvilkas hjelp behöfves
för frömjölets öfverförande från en blomma till en
annan. – Man indelar familjens omkr. 1,300 arter i
3 stora grupper efter den stora fröhvitans form. 1)
Orthospermae: fröhvitan å delfrukternas fog (nästan)
jämn och rak; 2) Campylospermae: fröhvitan å fogsidan
med en djup längdfåra; 3) Coelospermae: fogsidan
konkav. Genom halten af flyktig olja, som finnes i
de flesta växtdelar, men i synnerhet i frukter och
rötter, äro umbellaterna i stor skala använda såsom
kryddor och läkemedel, t. ex. de bekanta frukterna
af anis, fenkål, kummin, spiskummin, persilja m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
