Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Umbelliferæ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fl. samt bladen af dill, persilja, selleri
o. s. v., rötterna af morot, palsternacka,
selleri m. fl., hvilka jämte flyktiga oljor
innehålla kolhydrat (stärkelse, socker). Många
rötter och gummihartser ur dem eller stammarna
användas i medicinen, t. ex. angelika, pimpinella,
libsticka, dyfvelsträck, ammoniakgummi, moderharts
(Galbanum), hvarjämte många flere förr användts.
O. T. S.
Umbelliferae. Se Umbellater.
Umbelliferon, kem., en af K. Sommer i roten af
umbellaten Sumbulus moschatus Schroff (Euryangium
Sumbul Kauffm., Ferula Sumbul Hook. fil.) upptäckt,
i nålar kristalliserande kropp, sammansatt enligt
formeln C12 H4 O4, hvilken sedermera träffats hos
flere andra umbellater och äfven framstälts
ur s. k. moderharts (gummi resina Galbanum). Se
Galbanum. O. T. S.
Umberto (Humbert), Rainer Karl Emanuel Johan Maria
Ferdinand Eugen, konung af Italien, äldste son af
det förenade Italiens förste konung, Viktor Emanuel,
och hans drottning, Maria Adelaide, föddes i Turin
d. 14 Mars 1844. Hans första uppfostran leddes
på ett förträffligt sätt af modern, hvilken dock
afled redan 1855. Hans första ungdom inföll under de
betydelsefulla år, då Italiens enhet förbereddes och
skapades. Redan tidigt fick han taga del i statens
värf: under kriget med Österrike 1866 förde han
med utmärkelse en division, efter kriget medverkade
han vid reorganisationen af den italienska armén,
och efter Roms ockupering anförtroddes honom (1871)
högsta befälet öfver den der förlagda armékåren. Den
9 Jan. 1878 afled konung Viktor Emanuel, och U. besteg
då tronen. Under en rundresa, som han s. å. företog i
riket med sin gemål, föröfvades i Nov. i Neapel ett
attentat mot honom af en kock, Passavante. Konungen
sårades dervid helt lätt af Passavantes dolk, men
ett svårare sår erhöll dåv. ministerpresidenten
Cairoli, hvilken satt i samma vagn som konungen
och drottningen. Medan Viktor Emanuel utförde den
stora uppgiften att förena Italiens småstater till
ett helt och af det sålunda förenade Italien gjorde
en europeisk stormakt, har det hittills varit sonens
anspråkslösare, men derför ingalunda lätta uppgift
att under yttre lugn leda den unga stormaktens
första utveckling. Redan såsom kronprins känd för
sympatier för Tyskland, behöfde han icke uppoffra
sina politiska böjelser, då, sedan Italien i Tunisien
dragit det kortare strået i täflan med Frankrike
om inflytande, den allmänna meningen i hans land
fordrade en anslutning till de redan med hvarandra
förbundna centralmakterna, Tyskland och Österrike. Den
sålunda i Jan. 1883 bildade »trippelalliansen»
förnyades 1891. U:s inre styrelse har burit prägeln
af en sträng konstitutionalism med parlamentarisk
anstrykning. Konungen har städse regerat med ministrar
af samma färg som majoriteten i representationen; och
som denna i allmänhet varit mer eller mindre liberal,
har hela hans regering burit en liberal färg, hvilken
för öfrigt torde bäst stå tillsamman med hans enskilda
åsigter. Personliga egenskaper göra för
öfrigt såväl honom som hans gemål, Margareta (se
d. o., sp. 880), med hvilken han förmäldes d. 22 April
1868, i hög grad populära. De hafva endast ett barn,
sonen Viktor Emanuel, prins af Neapel (född d. 11
Nov. 1869). J. N.
Umbilicaria. Se Tuschlaf.
Umbilicus, Lat., nafle.
Umbra, Lat., skugga. – Om mineralet umbra se
Bruna färger.
Umbrabruna storken. Se Hägrar, sp. 261.
Umbreit, Friedrich Wilhelm Karl, tysk teolog,
f. 1795, blef 1818 docent i österländska språk i
Göttingen, 1823 filos. professor i Heidelberg och 1829
professor i teologi derstädes. Död 1860. U. gjorde
sig känd såsom en ganska betydande exeget på det
gammaltestamentliga området och utgaf en mängd
skrifter i denna riktning, vittnande om ett öppet
sinne särskildt för det poetiskt sköna i det Gamla
testamentets skrifter. Bland hans arbeten märkas
öfversättningar och kommentarier till Höga visan,
Ijob, Predikareboken, Ordspråksboken m. m. äfvensom
Praktischer kommentar über die profeten des
Alten bundes (I–IV, 1841–46), Die sünde. Beitrag
zur theologie des Alten testaments (1853) och Der
Römerbrief auf dem grunde des Alten testaments
ausgelegt (1856). Jämte sin vän K. Ullmann var
han äfven utgifvare af den ansedda tidskriften
»Theologische studien und kritiken» (från 1828).
J. H. B.
Umbretten. Se Hägrar, sp. 261.
Umbria, fornitaliskt landskap (motsv. den. nuvarande
provinsen Perugia, se d. o.), beläget mellan
Cisalpinska Gallien i n. (gränsflod Rubico),
Etrurien i v. (Tiberfloden), Sabinlandet (Nar,
nuv. Nera) och Picenum i s. och ö. samt Adriatiska
hafvet i n. ö. Befolkningen utgjorde en del af de
genom etruskerna undanträngde umbrerna (umbri), den
ena hufvudgrenen af det italiska stamfolket. Landet,
genomskuret af Apenninerna, var i v. bergigt och
kallt, i ö. jämnt och fruktbart. Boskapsskötsel
och trädkultur idkades der med framgång. Bland
städerna må nämnas Ariminum, Sarsina (Plautus’
födelseort) och Sena Gallica, i hvars närhet
Hasdrubal med sin här tillintetgjordes år 207
f. Kr. – Jfr Italiska folk och Umbriska språket.
R. Tdh.
Umbriska språket, den munart, som talades af umbrerna,
var en gren af de fornitaliska språken (se Italiska
språk). Vår kunskap om detta språk hemta vi från
de till våra dagar bevarade umbriska inskrifterna,
hvilka utgöras dels af några få kortare uppteckningar,
dels och förnämligast af de ganska omfångsrika
texterna å de berömda 7 bronstaflorna i Gubbio,
de s. k. »eugubinska (iguvinska) taflorna». En del
af dessa (tafl. I–V a) är skrifven med det inhemska
umbriska alfabetet, en direkt afläggare af det
etruskiska, den andra åter (tafl. V b, VI, VII) med
latinskt alfabet. Man är allmänt ense derom att de
förra, ehuru kanske sinsemellan af något olika ålder,
dock alla äro åtskilligt äldre än de senare, men att
med någon större grad af bestämdhet fastställa de
olika taflornas datum är svårligen möjligt. De med
latinskt alfabet torde, att sluta af den latinska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
