Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Underbefälsskola ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunna gonokocker påvisas i sekretet från de sjuka
organen. Katarrala tillstånd kunna stå i sammanhang
med cirkulationsrubbningar, nedsatt nutrition,
kloros (»bleksot») och anemi. Under menstruationen
äro de ifrågavarande organen särskildt känsliga för
skadliga inflytelser, och under hafvandeskapet, vid
förlossningen samt under den närmast derpå följande
tiden grundläggas i många fall långvariga lidanden. –
Vaginitis l. colpitis är en katarr i moderslidan
(vagina, Grek. kolpos). Den ger sig tillkänna
genom afsöndring af ett sekret, som innehåller var
i större eller mindre mängd samt epitelceller,
afstötta från slemhinnan. En cervikalkatarr,
d. v. s. katarr i lifmoderhalsen (cervix uteri),
åtföljes af en rikligare sekretbildning (flytning,
»hvit fluss»). Den saftförlust kroppen på detta
sätt lider medför allmän svaghet, afmagring och
nervositet. Retningen å slemhinnan ger stundom
anledning till polypbildning. Endometritis,
d. v. s. inflammation i lifmoderslemhinnan,
karakteriseras af ihållande blödningar från den
sjukligt förändrade slemhinnan. Behandlingen af dessa
sjukdomar afser i främsta rummet att aflägsna allt,
som kan inverka retande på den sjuka slemhinnan. Genom
spolningar bortskaffas sekretet; genom pensling
med lämpliga kauterisationsmedel (lapislösning,
jodtinktur m. m.) söker man bortskaffa den sjukligt
förändrade slemhinnan. Vid endometriten utskrapas
densamma med s. k. skarp slef – allt i syfte
att underlätta nybildning af normal slemhinna. –
Metritis kallas en inflammation af hela lifmodern
(Grek. metro). En kronisk metrit anses i många fall
vara en följd af att lifmodern efter hafvandeskapet
af någon anledning endast ofullständigt involverats
(återgått till sitt normala tillstånd), och såsom
orsaker härtill anföras infektion vid förlossningen,
med åtföljande barnsängsfeber, samt att qvinnan för
tidigt efter förlossningen börjat anstränga sig med
arbete eller på nytt blifvit hafvande. – Perimetritis
l. pelveoperitonitis betecknar en inflammation
i bukhinnan (peritoneum), som mer eller mindre
fullständigt bekläder bäckenorganen och på ömse
sidor om lifmodern bildar ett veck, de s. k. breda
lifmoderbanden. Bäckenorganen äro för öfrigt fästa vid
hvarandra och vid bäckenväggarna medelst bildningar
af lucker bindväf, hvilken väfnad äfven sträcker sig
in mellan de båda peritonealbladen i de nyss nämnda
breda lifmoderbanden. En inflammationsprocess i dessa
bindväfsbildningar kallas parametritis. Förloppet
af en perimetrit eller en parametrit vexlar i olika
fall. Sjukdomsprocessen kan inskränka sig till ett
litet område och leda endast till en förtjockning
af peritoneum på en begränsad fläck eller till
bildning af s. k. psevdomembraner, som förorsaka
sammanlödningar mellan olika organ. I andra, svårare
fall inställer sig varbildning. Varet kan inkapslas,
t. ex. i fossa Douglasii (rummet mellan lifmodern
och ändtarmen) eller mellan de båda peritonealbladen,
som bilda breda lifmoderbanden. En abscess uppstår,
som i lyckligaste fall resorberas, i ogynsammare
fall bryter in i närbelägna organ (blåsan, ändtarmen
eller vagina) eller ock ut genom huden. Bryter den in I
peritonealhålan, uppstår allmän peritonitis
(bukhinneinflammation, »maginflammation»). En
perimetrit eller en parametrit har alltid sin grund
i något annat lidande, är »sekundär». Det vanligaste
fallet är, att en infektion från lifmodern sprider
sig till bäckenbindväfven eller genom äggledarna
inkommer i peritonealhålan. Symtomen utgöras af
smärtor och ömhet i underlifvet, i förening
med mer eller mindre stark feber i de fall,
der varbildning föreligger. Behandlingen går ut
på att bortskaffa varet, i de akuta fallen genom
operation. I de mera kroniska fallen har massage
visat sig mången gång underlätta resorptionen
af inflammationsprodukterna. – Salpingitis är en
inflammation af äggledarna (salpinges). Orsaken är
infektion från lifmodern, vanligen en följd af en
gonorreisk endometrit. Äggledarna utspännas af var
(pyosalpinx) och förstöras, hvilket har ofruktsamhet
till följd. Förloppet är kroniskt, och den enda
möjligheten att göra ett slut på processen är att
genom operation aflägsna den sjukligt förändrade
äggledaren. Slemhinnan i denna afsöndrar normalt
en ringa mängd sekret, men vid katarrala processer
stegras sekretionen. Finnes tillika ett hinder för
sekretets afflöde (ett veck, en förträngning af
äggledaren), utspannes äggledaren, och ett tillstånd
inträder, som man kallar hydrosalpins. – Oophoritis
är en inflammation af en af äggstockarna (se Ooforit).
Vissa lägeförändringar af lifmodern betinga sjukliga
tillstånd. En böjning framåt eller bakåt af lifmoderns
öfre del (lifmoderkroppen) mot lifmoderhalsen
kallas ante- eller retroflexion. Om lifmodern
i sin helhet lutar öfver framåt eller bakåt,
talar man om en ante- eller retroversion. I dylika
fall söker man genom att i öfre delen af vagina
införa särskildt konstruerade ringar (pessarier,
se d. o.) hålla lifmodern fixerad i dess normala
läge. Ett verkligt framfall af lifmodern (prolapsus
uteri) är jämförelsevis sällsynt. I de med detta
namn betecknade fallen är det vanligen endast den
förstorade (hypertrofierade) lifmoderhalsen och den
omstjelpta vaginalväggen, som »fallit fram», under
det att den öfre änden af lifmodern befinner sig på
sin normala plats. Tillståndet står i sammanhang
med förslappning af vaginalväggen efter upprepade
förlossningar (se vidare Moderfall).
Lifmodern kan äfven blifva säte för
svulstbildningar. De vanligaste äro myom och carcinom
l. kräfta (se Tumörer). Myomen höra till de godartade
svulsterna och medföra fara endast genom den kolossala
storlek de stundom uppnå. I dylika fall aflägsnas de
genom operation (myomotomi), vanligen tillsammans med
en större eller mindre del af lifmodern sjelf. Vissa
myom utveckla sig till polyper inuti lifmoderns
hålighet. De gifva anledning till katarr och ihållande
blödningar samt måste bortskaffas genom operation. De
smärre myomen medföra vanligen inga olägenheter. –
Lifmoderkräfta börjar vanligen i lifmoderhalsen. Den
breder ut sig och förstör ej allenast lifmodern,
utan äfven närliggande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
