Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upland ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kanal står i förbindelse med Ortalaviken och
Singöfjärden, genom hvilka vatten Björkön
och Väddölandet samt Singön äro skilda från
fastlandet. Sistnämnda fjärd har i n. v. sin
fortsättning i Granfjärden. Från Bottniska viken
inskjuta Löfstafjärden och Öregrundsgrepen, som från
fasta landet skiljer Gräsön. – Landskapet företer
i sin södra del vid dess många fjärdar, vikar och
sund en stor mångfald af synnerligen natursköna
nejder. Den inre delen deremot är i allmänhet mindre
tilltalande, ty om ock Uplandsslätten l., såsom den
efter sitt läge omkring staden Upsala benämnes,
Upsalaslätten är mycket bördig och på flere ställen
väl bebyggd, så är den dock mycket enformig, och
hvad beträffar landet i n. och n. ö., som ock är
flackt och derjämte flerestädes sumpigt, stenigt
och oländig, saknar det i allmänhet alla de behag,
som göra en trakt vacker. – Landskapets vapen är det
gyllene riksäplet i rödt fält med hertiglig krona.
K. S. E. E.
U:s folkmål höra väsentligen till den medelsvenska
gruppen af skandinaviska mål, med tungspets-r och
»tjockt» l och öfriga af dem beroende »tjocka»
ljud, förlust af slutande -n och -t, pret. i 1:sta
konjug. utan ändelse (kallä = kallade o. s. v.). Om
de norrländska målen påminna: förmjukning af k
och g i ändelser, t. ex. vettji, vecket, skojin,
skogen, länji, länge, upplösning af r före k, p, t,
t. ex. tjörska, kyrkan, törsp, torp, forst, fort
(norra Upland), -i uti ändelser: brunni, brunnit,
m. m. För upländskan mer eller mindre egendomliga i
förhållande till andra medelsvenska mål äro i öfrigt
följande drag: ie för äldre ei: bien, ben, briett,
bredt; e (motsv. gammalt e eller i) och ä (utom
före r och tjockt l) sammanfalla i ett mellanljud,
så att veta och väta, slet och slät uttalas med
samma vokal (»uplandsrim»); a ersättes vanligen
af öppet ä: värg, varg, häke, hake, kallä, kalla,
-ade o. s. v.; best. plur. prestener l. prestender,
presterna, flikkener l. flikköndör, flickorna,
föttra l. föttren, fötterna, nettra l. nettern,
nätterna, partic. pass. målade utan. böjning (1:sta
konjug.), sup. brenni, döpi jämte brännt, döpt,
sprikki och sprukki, frysi, frusit. Språket är i
olika delar af landskapet mycket olika. Det äldre
roslagsmålet, som dock nu håller på att utträngas,
hade k eller kj, g eller gj qvar före »mjuk» vokal,
t. ex. kikare l. kjikäre, kikare, kjellä, källa,
kjöpä, köpa, skjepp, skepp, gekk l. gjekk, gick
(uttalade med k- och g-ljud). Ljudet h saknas, och
kommer, då rospiggen försöker använda det, lätt på
orätt plats. Nomin. och ack. skiljas, när det gäller
lefvande väsenden: nomin. pojke, bestämd form pojken,
ack. pöjkä, pöjkän, nomin. stintä, best. f. stinta,
ack. stintå, flickan. De vigtigaste källorna
för kännedom om uplandsmålen äro Schagerströms
»Upplysningar om Vätömålet» (i Roslagen, 1882) jämte
en ordlista för samma mål (1889), båda i »Sv. landsm.»
(bd II och X), samt G. Bergmans »Alundamålets
formlära» (i »Sv. landsm.», XII, 1892). En äldre
disputation af Wahlström är föga upplysande. Språkprof
(sägner) från norra Roslagen af Vibärg i »Svenska
fornminnes fören:s
tidskr.» (1889). På uplandsmål finnes dessutom en
mängd bröllopsgratulationer på vers, i synnerhet från
18:de årh. Lll.
Uplandslagen. Se Landskapslagar.
Uplands regemente (n:r 8) är roteradt inom
Stockholms och Upsala län med en nummerstyrka af
1,200 nummer. Den verkliga styrkan uppgår till
43 officerare, 52 underofficerare och spel med
underofficers grad, 10 civilmilitärer samt 1,179
korpraler, spel, volontärer och soldater. Regementets
chefsstation är Upsala och dess mötesplats
Polacksbacken, invid samma stad. På sin mötesplats
reste regementet i Juli 1892 en minnessten med
uppgift å de drabbningar, i hvilka det tagit en
ärofull del. C. O. N.
Upmarck, Johan. Se Rosenadler 1.
Upmark, Gustaf Henrik Vilhelm, ämbetsman, konst- och
kulturhistoriker, född i Stockholm d. 29 Febr. 1844,
blef student i Upsala 1861, filos. doktor 1869 samt
på hösten s. å. e. o. amanuens vid Nationalmuseums
konstafdelning, andre amanuens derst. 1873,
förste amanuens 1875 och intendent 1880 efter den
nya organisationen af museet (se Nationalmuseum). Då
stadgarna bl. a. ålägga intendenten att efter eget val
vårda och bearbeta en af samlingarnas hufvudgrupper,
utsåg U. dertill de förenade handtecknings-
och gravyrsamlingarna, hvilkas olika delar genom
hans insigtsfulla verksamhet efter vetenskapliga
grunder i väsentlig mån samarbetats till ett helt
med tillämpning af den erfarenhet han under en år
1872 med statsunderstöd företagen studieresa vunnit
i motsvarande institutioner i utlandet. – Då den nya
konstslöjdafdelningen, som hufvudsakligen bildats
genom de rika gåfvor Nationalmuseum i testamente
erhållit af konung Karl XV och grefve Axel Bielke
samt af Svenska slöjdföreningen, 1885 öppnades
i museet, hade densammas anordning skett efter
en af U. uppgjord plan. I allmänhet är den fasta
organisation, som Nationalmuseum numera eger, att
betrakta såsom U:s verk. Men äfven utom detsamma har
han varit mycket verksam. Särskildt åt konstslöjdens
främjande och åt den konstindustriella och tekniska
undervisningen har han egnat sina krafter, än såsom
ledamot af Svenska slöjdföreningens och Tekniska
skolans i Stockholm styrelser, än såsom sekreterare i
komitén för inrättande af ett museum för konstindustri
och slöjd i hufvudstaden (1877) och i komitén för
teckningsundervisningen (1878), än såsom öfverlärare
i den högre konstindustriafdelningen i nämnda skola
och såsom konservator vid Svenska slöjdföreningens
museum, hvars första anordnande uppdrogs åt
honom, än såsom författare och föreläsare. Den i
arffurstens palats i Stockholm år 1876–77 hållna
konstslöjdutställningen var i mycket hans verk,
likaså den i Slöjdföreningen år 1880 anordnade
textilutställningen, hvarjämte 1891 års Gustavianska
utställning tillkom på hans initiativ och i honom
egde ett af sina verksammaste stöd. Såsom stiftare
af Gripsholmsföreningen (1889), hvars uppgift är
att verka för Gripsholms slotts försättande i ett
dess egenskap af nationalmonument värdigt skick,
har U. väckt ett allmännare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
