- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
1421-1422

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upland ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

intresse för den af generationer vanvårdade
Vasaborgen, och såsom ordförande i Föreningen för
grafisk konst (1887) har han kraftigt bidragit
till främjandet af denna hos oss i senare tider
väl mycket försummade konstart. En märklig frukt
af detta sträfvande var den utställning, som sagda
förening genom sin ordförande år 1889 anordnade
i Nationalmuseum af moderna nordiska gravyrer
o. dyl., och den i sammanhang dermed utgifna
illustrerade katalogen, som inleddes af en af
U. förf. öfversigt: De grafiska konsterna. Derjämte
är U. ordförande i Svenska fornminnesföreningens
styrelse. – U:s literära arbeten anknyta sig
nära till hans ofvan nämnda verksamhet. Vi nämna
här följande såsom de mera märkliga: Jeremias
Falck, drottning Christinas hofkopparstickare
(i
»Medd. från Nationalmuseum», 1884), Tapetväfveriet
i Sverige under de första Vasakonungarna
(i
»Meddelanden från Sv. slöjdföreningen», 1886),
Handteckningar af äldre mästare i Nationalmuseum
(1889), Kyrkorna i Sotholms härad. I. (i »Bidrag
till Södermanlands äldre kulturhistoria»,
1890), Svenska porträtt efter kopparstick i
Nationalmuseum och kongl. biblioteket
(1890),
Svenska Riddarhuset (1891, dess byggnadshistoria),
Vadstena slott 1545–1620 (i Sv. fornminnesfören:s
tidskrift, VIII, 1891–92) samt katalogarbeten,
såsom öfver Egron Lundgren-utställningen (1876),
konstindustriutst. i arffurstens palats (1877,
delvis), Troili-utställningen (1878), konung Karl
XV:s tafvelsamling (1882) och konung Karl XV:s
keramiska samling (1883, delvis). U. är dessutom
medarbetare i »Nordisk familjebok» och i Brockhaus’
Konversationslexikon. L. L.

Upolu, en af Samoa-öarna, s. ö. om ön Savai och näst
denna den största i gruppen, 881 qvkm. med omgifvande
småöar. Den långsträckta ön, genom hvilken går en
bergskedja, hvars toppar (af mer än 700 m. höjd)
bestå af vulkaniska kratrar och basaltkäglor, omgifves
i hela sin omkrets af ett barrierref, som dock på
flere ställen har öppningar. Ön bebos af omkr. 16,000
till kristendomen omvända polynesier och omkr. 250
européer. Den odlade jorden är hufvudsakligen upptagen
af kokospalmer, som lemna kopra (kokosnötens kärna),
öns förnämsta produkt; derjämte odlas bomulls-
och kaffebusken samt tobak. Handeln drifves
nästan uteslutande af de båda tyska handels-
och plantagebolagen, som förvärfvat stora områden
af öarna. Öns och ögruppens hufvudort och bästa
hamn är Apia på norra kusten, säte för konungen,
Malietoa Laupepa, den af konungen af Sverige och
Norge utnämnde öfverdomaren samt Förenta staternas,
Englands och Tysklands konsuler.

Uppassningsställe, sjöv., lotsplats, ställe,
der lots är skyldig att uppehålla sig (»uppassa»)
dels för att derifrån kunna varseblifva ankommande
fartyg, hvilka han är skyldig att möta på vissa
bestämda ställen, dels för att derstädes lots må
kunna beställas. Se Lotsförman och Lotsverket.
R. N.

Uppbacka, sjöv., upplägga maten i derför afsedda
kärl, »backar» (se Back, 1). Besättningen å
örlogsfartyg indelas i »backlag», med 6 à 8 man i
hvarje. På handelsfartyg finnas blott
tvänne backlag: det första, som »skaffar» (intager
sin måltid) på ordinarie tid, och det andra, som
ej får sin »skaffning», förr än det »förfångats»
(aflösts) på däck af det första. R. N.

Uppbringa, i krigstid taga i besittning fientliga
örlogs- eller handelsfartyg äfvensom sådana neutrala
fartyg, hvilka föra krigskontraband, bryta blockad
eller på annat sätt förgå sig mot neutralitetens
lagar. Uppbringningen, till hvilken endast örlogs-
och kaparefartyg (försedda med lagliga kaparebref), i
vatten utom neutral makts territoriella vattenområde,
äro berättigade, tillgår vanligen på det sätt att,
sedan det fientliga fartyget strukit flagg eller vid
visiteringen skäl förefunnits för dess uppbringning,
en officer eller annan lämplig person ombordsändes
och tager fartyget i besittning. Han uppsätter dervid
inventarium eller ock direkt förseglar lastluckor,
gods och handlingar m. m., utbyter en del af eller
hela besättningen, sänder befälet ombord å pristagaren
och afgår derefter med »prisen» (det tagna fartyget)
till egen hufvudstyrka eller till lämplig hamn för
att afvakta ytterligare order. Se vidare Pris. R. N.

Uppbröstning, artill. Se Fordon.

Uppbud, jur., en processuel handling, hvarigenom
enligt Sveriges äldre rätt köp af fast egendom
lagfors. Å ena sidan skulle ett sådant köp
ursprungligen ske offentligen å tinget eller å
rådstugan. Och å andra sidan måste det tilltänkta
köpet, för att de börds- eller lösningsberättigades
intressen skulle blifva tillgodosedda, offentligen
tillkännagifvas vid domstolen med erbjudande,
»uppbjudande», åt de börds- eller lösningsberättigade
att inom viss tid öfvertaga köpet. På landsbygden
skulle säljare af arfvejord enligt landskapslagarna
göra detta tillbud dels enskildt till bördsmännen,
dels offentligen å tinget, men enligt allmänna
landslagarna skulle det ske endast offentligen å tre
på hvarandra följande ting. I städerna skulle enligt
stadslagen såväl aflinge- som arfvefastighet hembjudas
säljarens slägtingar medelst offentligt uppbud å
rådstugan tre måndagar. Genom praxis utsträcktes
äfven på landsbygden uppbudsskyldigheten jämväl till
aflingefastighet. Sedan köpets offentlighet inför
domstolen upphört och i dess ställe kommit enskildt
upprättade köpebref, blef det köparen och ej säljaren,
som för att få köpebrefvet faststäldt måste låta
detsamma i stadgad ordning vid domstolen uppvisas och
uppbjuda köpet. Detta förfaringssätt blef i 1734 års
lag faststäldt för både land och stad (J. B. kap. 4 §§
1, 2). I stad skulle uppbuden ske å tre måndagar med
fyra veckor mellan hvarje uppbud och köpet blifva
lagståndet, om klander dera ej kom inom tolf veckor
från tredje uppbudet. På landet skulle uppbudet ske
på tre lagtima häradsting eller, å ort med endast
ett sådant ting om året, på två ting (k. förordn.
d. 13 Juni 1800), och köpet blef lagståndet, till en
början, sedan natt och år lupit till ända efter sista
uppbudet, sedermera – efter år 1800 – å närmaste ting
efter tredje uppbudet eller, då i orten ej mera än två
lagtima ting om året höllos, å samma ting, då sista
uppbudet skedde. Vid första uppbudet skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfap/0717.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free