Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppfostrings-komitéer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilket dock inhiberades till följd af konungens död.
Med Karl XII:s död förlorade deputationen sin makt,
och dess ledamöter afskedades d. 5 Jan. 1719. Med
henne ramlade systemet. Görtz, von der Nath och Ecklef
jämte deras betjening häktades (om Görtz’ vidare
behandling se artikeln om honom). I midten af 1720
lösgafs von der Nath, men Ecklef först 1727. Redan
före ständernas sammankomst 1719 förordnade drottning
Ulrika Eleonora en kommission öfver Görtz, von
der Nath och deras handtlangare. Dessutom nedsatte
ständerna i Maj 1719 en kommission för att granska
Upphandlings-deputationens och Kontributionsränteriets
finansförvaltning. I ifvern att straffa Görtz afvisade
ständerna hans anbud om redovisning, hvilken för
öfrigt skulle blifvit en vansklig uppgift, enär före
Cronfelts inträde hvarken protokoll, registratur eller
diarium förts i deputationen. Ecklef, som uppsatt
dennas räkenskaper för 1716, fick sig ålagdt det
kinkiga uppdraget att afsluta hennes räkenskaper. De
äro ej fullt tillförlitliga. Ständerkommissionens
arbete granskades af en deputation, som tillsattes af
riksdagen år 1723 och kom till det resultat att efter
Görtz fanns en kassabrist af mer än 18 tunnor guld, af
hvilka 5 torde kunna återfås från utlandet, och efter
von der Nath en dylik af 123,570 dlr smt. Deputationen
fäste ej afseende vid en af förmyndaren för Görtz’
barn insänd räkning, som upptog deras fordran af
svenska staten till omkr. 1/8 mill. rdr. G. E. A.
Upphettande medel (Lat. calefacientia, af calefacere,
göra varm), med., kallas i allmänhet de medel,
hvilka höja kroppens temperatur och ofta, såsom
en följd deraf, framkalla svettning. Sådana medel
äro i främsta rummet varma eller heta drycker,
t. ex. téer, varm mjölk, uppvärmda spritblandade
drycker o. s. v. Spritdrycker med vanlig rum- eller
lufttemperatur kunna visserligen subjektivt kännas
uppvärma den, som förtär dem, men i sjelfva verket
nedsätter alkohol kroppstemperaturen och är sålunda
alldeles icke något »remedium calefaciens» l. värmande
medel, såsom allmänheten vanligen antager. O. T. S.
Upphostning. Se Sputum.
Upphärad, socken i Elfsborgs län, Flundre härad. Areal
5,625 har. 1,534 innev. (1890). Annex till Romeled,
Göteborgs stift, Domprosteriets norra kontrakt.
Upphöja, matem. Att upphöja ett tal a till andra,
tredje, fjerde .... potensen (digniteten), eller
att potentiera talet a med 2, 3, 4 ..... betyder
i algebran att bilda produkten af två, tre, fyra
.... faktorer, hvar och en af storleken a. Det tal,
hvarmed a potentieras, kallas exponent (se d. o.). Jfr
Potens. E. L-g.
Upphöjdt arbete. Se Relief.
Upphöjelse, Kristi. Se Kristologi, sp. 64.
Uppkastning. Se Kräkning.
Upplagsnäring, bot. Se Reservnäring.
Uppland. Se Upland.
Upplofning. Se Anlofning.
Upplopp karakteriseras af strafflagen (10 kap. 13 §)
såsom det fall, då en folkmängd samlar sig tillhopa
och stör lugnet eller allmänna ordningen utan att
dock ådagalägga sådant
uppsåt, som är utmärkande för uppror (se d. o.),
samt icke skingrar sig på offentlig myndighets
befallning, utan visar trotsighet deremot. Straffet
är för anstiftare och anförare straffarbete (i
högst ett år), för andra deltagare böter. Öfvergå
deltagarna i ett upplopp till våld å persoa eller
egendom, inträder samma straff, som är stadgadt
för uppror under motsvarande förhållanden.
J. H-r.
Upplysningen. 1. Teol., enl. den lutherska
dogmatiken det andra i ordningen af den heliga
andes nådeverk. Upplysningen sönderfaller i två
delar: upplysningen genom lagen (illuminatio
legalis), hvarigenom menniskan upplyses om
sin syndaskuld, och upplys. genom evangelium
(ill. evangelica), hvarigenom menniskan upplyses om
Guds nåd i Jesus Kristus. – 2. Hist. och filos. Se
Upplysningstidehvarfvet.
Upplysningsfilosofi. Se Popularfilosofien och
Upplysningstidehvarfvet.
Upplysningstidehvarfvet benämnes den senare
hälften af 1700-talet på grund af en då rådande
filosofisk riktning: den s. k. upplysningen
l. upplysningsfilosofien. Denna, som genom det
sunda förståndet (Fr. sens commun) sökte utrota
fördomar, vidskepelser samt sociala och politiska
missförhållanden ledde sitt upphof från England,
der friare åsigter gjort sig gällande till följd
af reformationen och den fria författningens seger
1688. Närmast var upplysningen en aflägg af det
engelska fritänkeriet l. deismen (se Engelska
literaturen, sp. 513), och dess filosofiska
grundåskådning bestämdes helt och hållet af Locke
(se d. o.). Men sin egentliga utveckling fick den,
sedan de engelska idéerna vid 18:de årh:s midt
spridt sig till Frankrike, der motsatsen mellan den
rika intellektuella odlingen och de bristfälliga
kyrko- och samhällsförhållandena framkallat en
lidelsefull längtan efter reformer. Också var det
först genom att den då inom hela den bildade verlden
tongifvande franska literaturen gjorde sig till organ
för den nya upplysningen, som denna erhöll en sådan
universel karakter, att den blef bestämmande för ett
helt tidehvarf. Öfverflyttningen till fransk mark
medförde å andra sidan, att denna upplysning antog
en öfvervägande negativ-revolutionär och abstrakt
karakter. Det förra var en följd af de ofvannämnda
skarpa motsatserna inom det franska lifvet,
som väckte hat till allt bestående, det senare
af den redan förut inom den franska literaturen
rådande psevdoklassiciteten med dess abstrakta
förståndsmässighet (se Psevdoklassisk) och af den
brist på sinne för den historiska och nationella
utvecklingen och den konkreta verkligheten, som de
osunda samhällsförhållandena verkat. Det ena som
det andra föranledde ett borneradt förakt för allt,
som ej föll inom det sinliga förståndets sfer, och
för de »oupplysta» tidsåldrar, som lågo emellan den
antika bildningens undergång och den nya upplysningens
genesis, samt slutligen att upplysningstidehvarfvets
insats i den menskliga utveklingen blef af
hufvudsakligen nedrifvande art. Vid sina försök att
åstadkomma något positivt nytt i stället för det
utdömda gamla kom det i allmänhet blott till ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
