Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upp- och afslag ... - Uppåkra. Se Stora Uppåkra - Upsala, Gamla. Se Gamla Upsala - Upsala (Uppsala; Latinis. Upsalia)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utgöres ångpanne-apparaten af tryckregulatorer för
reglering af trycket i apparaten, så att det icke
öfverstiger en viss gräns, af återledningsrör för
det bildade kondensationsvattnet, hvilket föres
tillbaka till en cistern i närheten af ångpannan,
för hvars matning det å nyo kan användas, af en
sjelfverkande apparat för att tid efter annan
utsläppa vattnet ur ledningen samt af luftkranar
för att lemna luften tillfälle att bortgå vid
ångans inströmning o. s. v. Ångvarmapparater
erbjuda den stora fördelen att man kan från ett
ställe fördela värmet öfver ett mycket stort område,
t. o. m. öfvrer ett qvarter i en stad, och beqvämt
reglera värmemängden. Man begagnar också ånga för
uppvärmning af boningshus och smärre byggnader och
kan då med fördel göra bruk af ångpannor, hvilka
äro försedda med i båda ändar öppna och i vattnet
nedsatta ståndrör, i hvilka genom ångtrycket en
vattenpelare uppressas, så att trycket i pannan föga kan
öfverstiga atmosferens och således all fara för
explosion förebygges. – Varmvattenapparaterna äro af
två olika slag: högtrycks- och lågtrycksapparater. Hos
båda sker uppvärmningen genom cirkulation af
vatten i ett ledningsnät, hvilket sträcker sig
genom hela den byggnad man har att uppvärma. Det
i apparatens nedre del uppvärmda vattnet går,
såsom varande specifikt lättare, uppåt genom ett
stigrör till byggnadens öfre del, utbreder sig
derifrån genom ett antal fördelningsrör till de
särskilda rummen och nedsjunker, efter att hafva
afgifvit värme och blifvit specifikt tyngre,
till lägsta punkten af apparaten, för att å nyo
börja sin cirkulation. Vid högtrycksapparaten,
som i Sverige sällan begagnas, men deremot ofta i
England och Tyskland, utgör hela ledningsnätet ett
system af smala smidesjernrör, af hvilket en del
bildar en spiral, som anbringas i en ugn, vanligen
uppställd i källaren, och en annan del ledes genom
rummen, för afgifvande af värme. Enär rörledningen
är sluten samt helt och hållet eller åtminstone
till den vida större delen fylld med vatten, kan
trycket under upphettningen blifva många atmosferer
och temperaturen betydligt öfverstiga 100°. För att
skydda mot explosion användas säkerhetsinrättningar,
bestående af en ventil eller ock ett med luft fyldt
säkerhetsrör. Lågtrycksapparaten utgöres deremot
af en panna, liknande en ångpanna, men helt och
hållet fylld med vatten, samt ett vidt stigrör. I
detta stiger det upphettade vattnet till ett öppet
expansionskärl, hvarifrån det genom ledningsrör
fördelas till vattenkaminer (cylindriska kärl af
jernplåt) eller till grofva rörledningar, som afgifva
värmet, hvarefter det afkylda vattnet återföres
till pannans nedre del. Den sistnämnda anordningen
erfordrar mera utrymme än högtrycksapparaten, men
erbjuder den fördelen att genom den stora vattenmassan
värmet magasineras och temperaturen blir jämnare,
hvarjämte icke någon fara för explosion förefinnes,
enär apparaten är öppen. – Uppvärmning med varm luft –
ett ofta användt sätt – tillgår så, att i byggnadens
nedre del äro anbragta ugnar, kaloriferer (se d. o.),
hvilka uppvärma frisk luft,
som sedermera strömmar upp genom kanaler, vanligen
anbragta i murarna. Lika mycket luft måste från
rummen bortföras. Numera är vanligtvis anordningen
sådan, att i byggnadens källare flere smärre rum äro
inrättade såsom värmekammare, i hvilka stå tegel-
eller jernugnar, som upphetta luften derstädes. Denna
luft föres sedan uppåt genom vertikala kanaler i
murarna och inströmmar i öfre delen af de rum,
som skola förses med värme. I stället införes
frisk luft i värmekamrarna. När icke afseende
behöfver fästas vid luftens renhet, utan endast
vid uppvärmningen, kan man låta den varma luften,
sedan den afgifvit värme, strömma tillbaka genom
särskilda kanaler, gående från undre delen af rummet
till undre delen af värmekammaren. Detta sätt benämnes
cirkulationsvärmning och medför betydlig besparing
vid den eljest värmeödande uppvärmningen med varm
luft. Denna är af nytta i synnerhet då, när en liflig
ventilation påkallas på samma gång som uppvärmning,
och den har derför vid större skolor vunnit sin
vigtigaste tillämpning. G. R. D.
Uppåkra. Se Stora Uppåkra.
Upsala, Gamla. Se Gamla Upsala.
Upsala (Uppsala; Latinis. Upsalia), stapelstad
i Upland, med säte för ärkebiskopen, landshöfdingen
i Upsala län och chefsämbetet för Uplands regemente
samt rikets äldsta universitet, är beläget på båda
stränderna af Fyrisån, 8 km. ofvanför dess utlopp
i Mälareviken Ekoln, nedanför och delvis äfven
på den rullstensås, som sträcker sig utmed åns
vestra sida. Staden ligger 66 km. från Stockholm,
114 km. från Gefle, 62 km. från Sala och 81
km. från Norrtelge. Genom Norra stambanan samt
Upsala–Gefle–Ockelbo- och Upsala–Lenna–Norrtelge-jernvägarna,
hvilka alla ega gemensam station,
står U. i förbindelse med det svenska
jernvägsnätet. Under seglationstiden har staden
daglig ångbåtskommunikation med Stockholm. Marknader
hållas tre gånger om året: i Februari (Distingen, se
d. o.), Juni och Oktober. Stadens område är 1,542
har, satt till 40 1/2 mtl. Taxeringsvärdet af fast
egendom och jordbruksfastighet var 1891 något öfver 36
mill. kr. (deraf statens 699,400 kr. samt menigheters
och undervisningsverks 5,687,200 kr.).
Öster om ån ligga stadsdelarna Svartbäcken
och Kungsängen; vester om ån ligga
Fjerdingen och Luthagen, den yngsta stadsdelen
(troligen uppkallad efter teol. professor O. Luth,
d. 1580), som började bebyggas under förra hälften
af 1870-talet. (Luthagen är skatteaugment under Åby
rusthåll, Vaksala socken, sedermera skatteköpt,
och utgör en årlig ränta till rusthållet af 181
kr. 33 öre. En del af kommunalutskylderna går till
Bondkyrkoförsamlingen, som den tillhörde till
1881.) Hela stadens ytinnehåll är 375 har, hvaraf
gamla staden omfattar 103, nya stadsdelarna 265
och 7 har utgöras af vatten. Öfver Fyris-ån gå 4
körbroar: Dombron (af sten, byggd 1476), ö. om
domkyrkan, Nybron, (af sten, förnyad 1788), som
sammanbinder de båda ågatorna i Drottninggatans linie,
Islandsbron (af trä, färdig 1841) mellan Islandet
och södra Fjerdingen, samt en hängbro af jern,
den s. k. Jernbron,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
