- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
1475-1476

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upsala län - Upsala möte. Se Kyrkomöte, sp. 345 - Upsala-Näs - Upsala slott

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af kol, ved och timmer. Fisket utgör i den
nordligaste delen af länet en ej obetydlig
binäring för befolkningen. Då Dannemora malmfält
äro belägna inom länet, har deraf uppstått en ganska
betydande bergs- och brukshandtering. Under år 1890
uppfordrades ur 20 grufvor 754,344 deciton jernmalm,
hvaraf kommo 635,840 dt. på Dannemora malmfälts 10
grufvor. Tillverkningen af tackjern var 181,283
dt., af gjutgods 4,184, af smältstycken 143,381,
af stångjern 120,425, af jern- och stålmanufaktur
1,356 dt. Arbetsstyrkan var vid jerngrufvorna
433 arbetare och vid jernverken 773. Värdet af
fabrikstillverkningen är ringa och uppgafs för år
1890 till 1,950,164 kr. vid 76 fabriker, med 1,366
arbetare. Handtverkarnas antal uppgafs samma år
till 516, med 968 arbetare. Länets handelsflotta
bestod vid samma års slut af 7 segelfartyg, om
277 tons, och 10 ångfartyg, om 739 tons och 378
hästkrafter; alla dessa fartyg användes endast i
inrikes sjöfart. I länet funnos 1890 483 handlande,
med 416 biträden. – Längden af de jernvägar, som
genomgå länet, var vid 1891 års slut 275,4 km., deraf
statens – Norra stambanan – 43 km. och enskilda banor
232,4 km., nämligen Stockholm–Vesterås–Bergslagen
64,1, Upsala–Gefle 117,3, Upsala hamnspår 1,1,
Dannemora–Harg 31 och Upsala–Länna 18,9 km. –
Hemmantalet utgör 3,617,255 mantal, deraf 57,375
för städerna. Taxeringsvärdet var år 1891 för
jordbruksfastigheter 60,847,700 kr. å landsbygden och
1,353,100 kr. i städerna samt för annan fastighet
7,761,300 kr. å den förra och 33,406,900 kr. i de
senare, i hvilka summor ej inräknats värdet af den
staten, kommuner, menigheter m. fl. tillhöriga,
bevillningsfria fasta egendom, som värderades
till 8,547,500 kr. å landsbygden och 6,623,800
kr. i städerna. Såsom fideikommiss hörde, förutom
Skoklosters slott med samlingar, som ej är särskildt
taxeradt, till 12 innehafvare egendomar om tillsammans
230 mantal, taxerade 1890 till öfver 4 1/2 mill. kr.,
hvaraf mer än hälften kommer på innehafvaren af
Löfsta bruk. Upsala län var till April 1714 förenadt
med det nuv. Stockholms län under namn af Uplands
höfdingedöme
. Den 10 Mars 1689 hade derifrån afskilts
Södertörn. K. S.

Upsala möte. Se Kyrkomöte, sp. 345.

Upsala-Näs. Se Näs 8.

Upsala slott. Grundstenen till slottet lades 1548 på
den höga sandåsen straxt s. om staden, och enligt en
inskrift öfver den för länge sedan förstörda norra
slottsporten började arbetet på slottsbyggnaden
1549. Tegel till byggnaden togs från de 1542 af
brända Vårfru- och S. Perskyrkorna, och arbetet
leddes af en italiensk byggmästare. År 1557 var södra
sidan färdig, men efter Gustaf Vasas bortgång torde
arbetet någon tid hafva afstannat, emedan Erik XIV
1567 påbjöd dess fortsättande. År 1572 tog byggnaden
stor skada genom stadens brand, så att en reparation
blef nödvändig. Johan III lät iståndsätta det skadade
och påskyndade slottsbyggnadens fortsättning. År 1579
fick slottsbefallningsmannen, som var den beryktade
Filip Kern, i uppdrag att inreda
rummen med tak och golf. Östra delen af slottet
uppfördes af Karl IX; och 1649, vid hvilken tid
slottet var så förfallet, att man tänkte på att
alldeles nedrifva det och bygga ett nytt, utfärdade
Kristina en skrifvelse, att det skulle utvidgas och
beqvämare indelas samt prydas med kostliga tapeter,
bord, sängar, målningar och mera, som pröfvades
tjenligt. Slottet hade då tre rundlar med hvar sitt
torn och fick en särdeles prydlig inredning. I södra
delen af byggnaden gjordes en stor rikssal, hvars
väggar pryddes af förgyllda gipsfigurer, och bredvid
denna sal tillreddes en vacker kyrka. I samma flygel
anordnades också en studerkammare åt drottningen. I
Jan. 1651, då man höll på att elda till drottningens
ankomst, kom elden lös och förstörde nära hälften af
södra tornet, men 1664 inberättade landshöfdingen,
att denna skada var reparerad. Flere af slottets
reparationer leddes af O. Rudbeck; 1662 lät han
förbättra en gammal vattenledning till slottet,
och 1665 erhöll han i uppdrag att anlägga en stor
trädgård derstädes. Natten mellan d. 16 och 17 Maj
1702, då en förfärlig eldsvåda hemsökte Upsala,
nedbrann hela slottsbyggnaden. Som man ansåg, att
dess ruiner ej vidare kunde repareras, utan alldeles
måste nedrifvas, gaf regeringen 1706 tillstånd att
taga tegel ur de gamla murarna till uppbyggande
af ett hospital i Upsala, och 1728 utfärdades en
befallning att murarna skulle nedrifvas och teglet
användas till slottsbyggnaden i Stockholm. På
detta sätt försvunno vestra tornet och nära halfva
södra flygeln. Hvad som fanns qvar fick stå och
förfalla, tills arfprinsen Adolf Fredrik vid
ett besök i Upsala 1744 beslöt att sätta slottet
i stånd. Ritning uppgjordes af C. Hårleman, och
arbetet, hvartill Adolf Fredrik försköt kostnaden
under fem års tid, bedrefs i början med sådan fart,
att hela längdpartiet mellan norra och sydöstra
rundlarna var under tak 1745. Från 1749 anslogo
ständerna medel till slottsbyggnadens fortsättande,
hvilka utgingo ända till 1762, då sydöstra rundeln
uppförts till två våningars höjd. Denna reparation
gjorde dock betydliga förändringar i slottets
ursprungliga indelning. Åren 1815–20 uppfördes under
landshöfdingen B. W. Focks tid södra tornet, eller
östra rundeln efter äldre uttryckssätt, hvarefter
norra flygeln, som begagnats till fängelse, alldeles
nedrefs. Den återstående bastionen kallas vanligen
»styrbiskop». På denna ruin står en klockstapel, hvari
ringes hvarje morgon kl. 6 och hvarje afton kl. 9
med en välljudande klocka, hvilken traditionen länge
hänfört till drottning Kristinas tid, men som enligt
en nyligen gjord upptäckt befunnits hafva blifvit
gjuten på bekostnad af drottning Gunilla 1588. Den
södra bastionen är ombildad till ett grönskande kulle,
som erbjuder en vidsträckt utsigt. Slottet begagnas
nu som länsresidens. Inga spår finnas qvar af dess
forna dyrbara utrustning. De öfre våningarna stå ännu
oinredda, utan golf och innantak. Slottsgården, der
den stora reservoaren för nuvarande vattenledningen –
liksom fordom för den af O. Rudbeck anlagda – har
sin plats, prydes af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfap/0744.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free