Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upsala universitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att de, utan afseende på förbudet om landsköp,
egde att hvar de ville fritt köpa hvad de till föda
och kläder behöfde. Den 20 Juli s. å. utfärdade
ärkebiskopen ett öppet bref om tiden för
universitetets invigning och gaf deri tillkänna, att
han i egen person och omgifven af särskildt utsedda
rådsherrar skulle d. 21 Sept. 1477 högtidligen införa
påfvebullan i Upsala. Den 7 Okt. eller den dag, som
var egnad åt S:t Birgitta, skulle föreläsningarna
och öfningarna i teologi, kanonisk rätt och de
filosofiska vetenskaperna taga sin början. Efter all
sannolikhet skedde också den högtidliga invigningen
på utsatt dag i närvaro af rådet och Sten Sture. –
Någon fullständigt utrustad högskola med bestämdt
skilda fakulteter var det nybildade universitetet
icke, och åtskilliga förhållanden, såsom knappa
penningmedel och saknad af inhemska lärda män, bland
hvilka lärare kunde väljas, hafva sannolikt redan från
början inverkat förlamande på dess verksamhet. Enligt
det lilla man känner om universitetets ungdomsår
togo föreläsningarna sin början på hösten 1477,
då Ericus Olai, den svenska historieskrifningens
fader, föreläste teologi. Inom den filosofiska
fakulteten föreläste Andreas Brusen (1481), Johannes
de Mechelinia (1484), Petrus Olai (1485–86), Petrus
Johannis Galle (1485 och vid tvänne andra ej särskildt
uppgifna tillfällen) samt Petrus Astronomus, munk från
Vadstena kloster, hvilken 1508 på ungdomens begäran
höll föreläsningar i astronomi. Fastän bestämda
uppgifter saknas om andra lärare, är det dock klart,
att flere sådana måste hafva funnits, och man känner
åtminstone namnen på tvänne till, nämligen Olaus
Nicolai samt Olaus Erici Kempe de Beling. Sannolikt
har äfven dr Ericus Swede tjenstgjort som lärare
vid universitetet. Beträffande examensväsendet
känner man, att en lägre s. k. baccalaurei-examen
aflagts af flere studenter, och det ser ut, som om de
efter dess afläggande ofta fortsatt sina studier vid
utlandets bättre utrustade högskolor. Efter 1515, då
ett bref vittnar om universitetets förfall, råder en
långvarig tystnad om dess förhållanden. Oaktadt Gustaf
Vasa både sjelf tänkt på att upprätta det ur dess
förfall och erhållit uppmaningar dertill af andra,
lemnade han det af flere skäl åt dess öde. Svenskarna
nödgades anlita utländska protestantiska universitet –
mest Wittenberg och Rostock –, och till de fattigares
underhåll derstädes anslogos medel dels af konungen
sjelf, dels af biskoparna. Erik XIV anbefallde
1566 Laurentius Petri att hålla föreläsningar i
grekiska. Johan III skaffade universitetet 4 nya
professorer med Laurentius Petri till rektor och
anslog medel till deras underhåll. Professorerna
ådrogo sig dock snart konungens onåd genom sin
vägran att antaga liturgien, och med anledning af en
härjande pest stängdes universitetet helt och hållet
1580, sedan dess lärare förut kastats i fängelse. I
stället upprättade Johan 1576 ett katolskt kollegium,
Collegium regium, i Stockholm (Riddarholmen), i
början med jesuitiska lärare. Sedan Johans benägenhet
för katolicismen minskats, kallade han åren 1583–87
sex protestantiska lärare till
Stockholm, men dessa råkade snart ut för hans vrede,
emedan de satte sig emot hans liturgiska planer,
och tre af dem kastades i fängelse. Mot slutet af sin
lefnad beslöt Johan att återupprätta universitetet i
Upsala, men hann ej göra det. Hertig Karl, som klart
insåg vigten af ett protestantiskt universitet,
var ej sen att omfatta, denna plan, och frågan
kom före på Upsala, möte 1593, der Nicolaus Olai
Bothniensis, som förut varit professor i Stockholm,
blef ordförande. Sedan mötet anhållit hos hertigen
och rådet, att Upsala universitet måtte hållas vid
makt och att medel skulle beviljas till behöfliga
byggnader, undertecknade hertigen och åtta riksråd
d. 1 Aug. 1593 den urkund, som återupprättade
universitetet. Till följd deraf återställdes
universitetet med samma friheter, som det förut
haft. Professorerna skulle blifva sju (tre i
teologiska och fyra i filosofiska fakulteten), och
till deras löner anslogos tionde och prebenden. Tre
veckor senare påbjöd regeringen inrättandet af
ett kommunitet (se d. o.). Det var med svårighet
konung Sigismund kunde förmås att underteckna
presterskapets privilegier, i hvilka äfven ingick
upprätthållandet af ett protestantiskt universitet
i Upsala. Som emellertid Sigismund ej lemnat någon
bestämd ordning för professorernas löneförmåner,
utfärdade hertig Karl och riksrådet d. 15 Mars 1595
privilegiibref för akademien och anslogo medel till
kommunitetet och åtta professorer. Universitetets
verksamhet invigdes dermed att 64 ynglingar i
April 1595 i närvaro af en stor mängd åskådare
undergingo depositionsceremonierna (se Deposition)
och inskrefvos i akademiens matrikel. Universitetet
erhöll 1604 två utmärkta lärare, Johannes Rudbeckius
och Joh. Canuti Lenaeus, som hade förmåga att rycka
ungdomen med sig. Bland de akademiske lärarnas krets
inträdde 1609 Johannes Messenius såsom professor
i juridik, fastän hans verksamhet mest rörde sig
på det historiska området. Denne lockade snart
till sig en stor del af den studerande ungdomen,
hvarefter en häftig strid utbröt emellan Messenius
och Rudbeck, som kunde slutas först genom dessa
mäns aflägsnande från akademien (se härom Messenius
1). År 1620 bestämdes professorernas antal till 13,
nämligen 3 i den teologiska, 2 i den juridiska, 2
i den medicinska och 6 i den filos. fakulteten, och
följande år tillkallades ytterligare 4 professorer. År
1622 utnämnde konungen Johan Skytte till akademiens
kansler, och 1646 erhöll universitetet en ännu
utmärktare styresman i Axel Oxenstierna. Som
universitetets inkomster understego det beräknade
beloppet, lemnade Gustaf II Adolf i ett gåfvobref af
d. 31 Aug. 1624 akademien af sina arfvegods 264 hela,
74 halfva och 40 fjerdedels hemman, 4 större qvarnar
m. m. (se Gustavianska arfvegodsen). »I universitetets
historia gör denna gåfva epok derigenom att detsamma
fick en dittills okänd sjelfständighet och fritt
från bekymmer för sin existens kunde egna sig helt
och hållet åt sin stora uppgift». I stället för de
gamla privilegierna af 1595 utfärdade konungen d. 25
Juni 1625 andra, hvilka dock året derefter aflöstes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
