Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upsala universitet - Upsala öd - Upsaroka. Se Crows - Upstallsbom. Se Aurich, 2. - Upupa och Upupidæ. Se Härfoglar - Ur, mekanisk inrättning till tidens mätande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och derför mer än dessa äro medelpunkten för det
nuvarande studentlifvet. Sådana föreningar finnas
nu för alla studiigrenar, och af dem har en, den
medicinska, eget föreningshus. Den isolering,
som nationslifvet under äldre tider alstrade,
framkallade på 1840-talet ett sträfvande att
upphäfva nationerna och i stället bilda en allmän
studentkår. Detta sträfvande medförde äfven
en närmare sammanslutning mellan nationerna, i
det att studentkåren derigenom fick en fastare
organisation än förr, då den varit föga mer än
ett namn. Dess gemensamma angelägenheter skötas
dels af en gemensam representation, studentkårens
direktion, dels af kåren direkt. Studentkåren eger
en byggnadskassa (nära 355,000 kr. vid 1890 års
slut) och ett bibliotek (värderadt till 43,000
kr.) samt utgifver terminligen en katalog öfver
universitetets lärare och lärjungar. En vigtig
tilldragelse i Upsala-studenternas historia under
1800-talet bildade skandinavismen och de af densamma
framkallade studentmötena. Sedan 1842 Lunds och
Köpenhamns studenter träffats i Danmarks hufvudstad,
hölls sommaren 1843 det första större studentmötet
i Upsala, der dock de norske studenterna ej
voro med. De följande studentmötena höllos 1845 i
Köpenhamn, 1851 i Kristiania (i detta deltogo ej
upsaliensarna), 1852 i Kristiania, 1856 i Upsala,
1862 i Lund och Köpenhamn, 1869 i Kristiania och 1875
i Upsala (se vidare Skandinavism). Om studenternas
sång se Upsala studentsång. – Till grund för denna
art. ligga hufvudsakligen konsistorieprotokoll. Se
f. ö. T. A. V. Norlin: »Bidrag till Upsala
universitets historia åren 1593–1637» (i »Nordisk
univers.-tidskrift», II, 1861); Cl. Annerstedt:
»Upsala universitets historia .... 1477–1654» (med
bihang, 1877); »Upsala universitets fyrahundraårs
jubelfest September 1877» (1879) samt den under
art. Upsala nämnda literaturen. Öfver de flesta af
de vid universitetet studerande nationerna finnas
historiker utarbetade (se art. Nation, till hvilken
må läggas Norrlands nations matrikel för åren
1595–1889, som utkom 1889, och Gestrike-Helsinge
nations matrikel för åren 1811–91, som utkom 1892).
-r-.
Upsala öd, Fornsv. Upsala öþer (af öþer,
Isl. auðr, egendom), benämnas i de svenska
landskaps- och landslagarna med ett gemensamt
namn de till konungens (urspr. Upsalakonungens)
underhåll anslagna gårdar, som lågo inom rikets
olika landskap. I de flesta härad fanns en sådan
kungsgård, hvilken vanligen kallades husaby, men i
Vestergötland bo (Upsala-bo), och ofta tjenade som
boställe för konungens fogde (deraf kallad husabyman)
i trakten. Upsala öd är första grunden till svenska
statens domäner. Jfr Domän, sp. 1362, och Kungsgård.
Upsaroka. Se Crows.
Upstallsbom. Se Aurich, 2.
Upupa och Upupidae. Se Härfoglar.
Ur, mekanisk inrättning till tidens mätande och
regelmässiga indelning genom likformig rörelse. Det
första medel menniskan fann till att bestämma tiden
var solens skenbara lopp på himmelen; genom att
iakttaga de af- och tilltagande skuggornas kretsgång
leddes man till
uppfinningen af solvisaren (se Sol-ur). Vidare
inrättade man vatten-ur, bland hvilka de mera
användbara grundade sig derpå att en vätska under
ständigt lika tryck med lika hastighet, utflyter
genom öppningen till ett kärl (se Vatten-ur), och
sand-ur, i hvilka en sandmassa, på en viss bestämd
tid rinner genom en smal öppning ned ur ett glaskärl
i ett annat (se Timglas). I mer egentlig bemärkelse
förstås med ur en maskin, som medelst ett hjulverk
mäter tiden och angifver den genom visare på en
urtafla. Den moderna tidens ur är en högeligen
konstrik mekanism, som blifvit oumbärlig för det
borgerliga lifvets ordnande och såsom hjelpreda
åt astronomen, fysikern och sjöfararen. Ett urs
huvudbeståndsdelar äro rörelseapparaten, hjulverket
(löpverket), gånginrättningen, regulatorn, urtaflan
(med visarna) och fodralet. Rörelseapparatens
drifkraft utgöres af en långsamt nedsjunkande vigt
(lod) eller en spänd elastisk fjäder, hvarifrån
rörelsen utgår och underhålles. Rörelsen emottages
närmast af löpverket, ett system af kugghjul och
»drifvar», som gripa in i hvarandra, och genom hvilka
visarna erhålla en likformig omvridning. Löpverket
meddelar och underhåller rörelse äfven åt regulatorn,
som består af en pendel eller ock ett litet svänghjul
(»oro», balans) med spiralfjäder samt har till uppgift
att genom sin oföränderliga svängningstid åstadkomma
jämnhet i urets gång. Regulatorn är den egentligen
tidmätande urdelen, ty den gör små, högst regelbundna
rörelser af bestämd, kort fortvaro, hvilka likasom
räknas af urverket och registreras på urtaflan af
visaren. Gånginrättnmgen (»gången», échappement)
sätter regulatorn i förbindelse med löpverket och
låter detta med bestämda tidsintervaller rycka fram
kugge för kugge, så att urverket hindras att löpa ut
för fort. Dervid får ock regulatorn för egen del från
den i lodet eller fjädern magasinerade kraften en ny
impuls, till ersättning för den kraftförlust han lider
genom friktion och luftens motstånd. I fodralet finna
urets alla delar säkert fäste jämte skydd för dam
o. s. v. – Hjuluren indelas, alltefter regulatorns
beskaffenhet, i två stora grupper: pendel-ur och
ur med oro. Med hänsyn till drifkraften indelas de
moderna uren i lod-ur och fjäder-ur (hvartill komma
elektriska ur och pnevmatiska ur).
Hvad sjelfva löpverket vidkommer, är detta,
väsentligen lika i alla slags ur. Hvarje hjuls tänder
ingripa i ett litet dref (en »drif») med färre tänder,
hvilket sitter på axeln till nästa hjul. Derigenom
växer rörelsehastigheten i så hög grad, att då
t. ex. å ett vanligt fickur det första hjulet gått
rundt ett hvarf, har sista hjulet gjort 600 hvarf. –
Pendel-ur hafva till drifkraft lod (torn-ur, vägg-ur)
eller fjäder (bord-studsare, pendyler). Hos lod-uren
åstadkommes drifkraften af ett lod, hängande i ett
snöre, som vid urets uppdragning upplindas på en
valsrulle. Fjädern såsom drifkraft har framför lodet
företrädet att intaga föga rum; men enär det är af
vigt att motorn verkar med alltjämt lika styrka,
är det fallande lodet (som af regulatorn hindras att
falla med alltjämt tilltagande hastighet) bättre än
fjädern, hvars spänning aftager i samma mått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
