Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uranoskop ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
borgenärernas rätt, såväl bestämmelser som uttryck
lånats från den romerska rätten. Sterbhusdelegarna
hafva nämligen att företaga vissa åtgärder, vid
äfventyr att de eljest drabbas af ett personligt
ansvar för gälden. Först och främst få de ej skrida
till skifte eller eljest behandla boet såsom
sin enskilda tillhörighet, förrän de guldit all
veterlig gäld. Men härförutom hafva de att inom
vissa stadgade tider dels verkställa bouppteckning,
dels afträda boet till konkurs. Denna sistnämnda
handling förekommer under namnet urarfvagörelse. För
den svenska rätten är denna benämning dock ej särdeles
passande. Ifrågavarande förpligtelse hvilar ju äfven
på efterlefvande make. Men honom tillkommer icke någon
arfsrätt. Också undvikes i den nu brukliga lagstilen
»urarfvagörelse» för det fall att det är efterlefvande
make, som afträder boet till borgenärerna. Men äfven
der det sker från en intestat-arfvinges sida,
innebär det icke en afsägelse af arfsrätt. Skulle
efter slutad konkursutredning behållning förefinnas,
går denna i vanlig ordning till fördelning mellan
sterbhusdelegarna. Annorledes förhåller det sig
endast i den händelsen att, sedan boet afträdts,
någon tillträder detsamma. För tillträdaren uppstår
nämligen dermed ett personligt ansvar för gälden,
och i ersättning derför befrias han från skyldighet
att inför öfriga delegare i boet redovisa för den
egendom, som han öfvertagit. Detta gäller dock
allenast med åtskilliga undantag. Och i tillgång,
som yppas efter boets tillträdande, njuta alla
sterbhusdelegare sin laga rätt. – Under vissa
förhållanden är intestat-arfvinge befriad från
personligt ansvar för den dödes gäld, äfven utan
att det kommit till afträdande af boet. Så är
åter ej förhållandet med efterlefvande make. Har
egendomsaftrade dock skett af en, gäller det
för alla. Dess verkan i denna del kan emellertid
upphäfvas genom särskildt egendomstillträde. Detta
senare kan ega rum ej blott af efterlefvande make,
utan äfven af sådan testamentstagare, som fått
sig tillagd rätt till andel af qvarlåtenskapen
eller till det öfverskott, som efter slutlig
boutredning återstår. Vid egendomstillträde eger
annan sterbhusdelegare att anmäla sig till att
gemensamt med den förste tillträdaren öfvertaga
boet. En sådan rätt tillkommer jämväl den, som från
början afträdt boet. Jfr Arfskifte, Bouppteckning,
Konkurs och Undanskiftande. A. W.
Urari. Se Curare.
Urartande (degeneration),
naturhist. 1. Uppkommande af afart (se d. o.). –
2. Uppkommande af någon varietet hos djur eller växt,
beroende af vissa förändringar i form och storlek,
i byggnad, färg o. s. v., hvilka frambragts
genom olikhet i klimat, jordmån och näring samt
andra inflytanden, som dels härröra från menniskors
afsigtliga åtgärd, dels verka fritt i naturen. Sådana
äro de olikfärgade eller med fyllda blommor utrustade
varieteterna af växter, som i vildt tillstånd äro
enfärgade och enkla, sådana de med köttig, ätbar
rot försedda varieteterna af vissa umbellater och
kruciferer. Ett stort antal af dessa varieteter
faller under begreppet »förädling», enär de äro för oss nyttigare
eller angenämare än deras grundarter. Särskildt
slag af varietetsbildning är bastardbildning och
hybridisering (se Bastard). – 3. Afartens eller
varietetens återfall till den ursprungliga formen,
hvilket hos kulturväxter och husdjur innebär ett
aftagande af deras brukbara egenskaper. Sådant
återfall inträder lättare, om den nya afarten icke
varit tillräckligt fastslagen genom långvarigare
afvel, och om i den senare generationen de yttre
vilkor, af hvilka varietetsbildningen var en
följd, fallit bort helt och hållet eller delvis.
O. T. S.
Urat, ett gödningsämne, som beredes af torfströ,
hvilket mättas med mennisko-urin, blandas med
superfosfat, gips, kalisalter, ammoniumsulfat
o. dyl. samt torkas i luft eller i värme. Urat
innehåller 25–30 proc. fukt, i torrt tillstånd 3–4
proc. qväfve och 3–8 proc. fosforsyra. Preparatet
är rikt på mullbildande ämnen och särdeles lämpligt
till öfvergödning af gräsvallar och svag sädesbrodd.
P. T. C.
Urban (Lat. urbanus, af urbs, storstad, hufvudstaden
Rom), »städad», artig, belefvad, vettig i
sätt att vara och uttrycka sig, fin, bildad,
verldsmannalik. Subst. urbanitet.
Urban (Lat. Urbanus). Åtta påfvar hafva, burit
detta namn:
1. U. I, den helige, 223–230. Om honom är intet
med visshet kändt. Enligt en tvifvelaktig källa
skall han hafva lidit martyrdöden.
2. U. II, 1088–99, var till börden fransk adelsman
och hette Eudes de Lagny. Sedan han tidigt
inträdt i det andliga ståndet och latiniserat
sitt namn till Odo, blef han omsider arkidiakonus
i Reims, derefter, sedan han blifvit munk i
klostret Clugny, dettas prior och slutligen af
Gregorius VII 1078 utnämnd till kardinalbiskop af
Ostia. Utpräglad anhängare af det gregorianska
kyrkosystemet, var han en af dem, som Gregorius
föreslog till efterträdare åt sig, och han uppsattes
också d. 12 Mars 1088 efter Viktor III:s död på
påf estolen, en upphöjelse, som förskaffade honom
många vidrigheter. Den »motpåfve», Klemens III
(förut ärkebiskop Vibertus af Ravenna), som kejsar
Henrik IV uppsatt redan mot Gregorius VII 1080, och
som sedan, ehuru tämligen maktlös, hållit sig uppe
äfven under Viktor III, gjorde nu, omgifven af ett
stort och mäktigt parti, nya ansträngningar för att
blifva ensam på Petri stol. Herre öfver staden
Rom, höll han en synod i sjelfva Peterskyrkan,
der U. bannlystes; och ehuru denne ej långt derefter
lyckades sätta sig i besittning af staden, måste han
snart åter fly derifrån. U. var sedan landsflyktig
i tre år, 1091–93, under hvilken tid Klemens
tronade i Rom. Men äfven under landsflykten verkade
han oaflåtligt för sin sak. Han höll synoder i
Benevent och Troia (i Italien), åvägabragte, för
att stärka sin makt i Italien, äktenskap mellan
den sjuttonårige hertig Welf af Bajern och den
fyrtiofyraåriga markgrefvinnan Matilda af Toscana
samt gjorde, för att bryta kejsar Henriks makt,
gemensam sak med dennes gemål, Adelheid, och hans
upproriske son Konrad. 1095 höll han en stor synod
i Piacenza, der han förnyade besluten ang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
