Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Urticaceæ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det stora fallet (Salto Grande), omkr. 25 km. högre
upp, kan endast under några veckor i Sept. och
Okt. passeras af båtar. Floden stiger omkr. midten
af Jan., andra gången i April och Maj samt tredje
gången och med stor regelbundenhet i Sept. och
Okt., då stigningen uppgår till 12–15 m. öfver
lågvatten. Största bifloden är Rio Negro fr. v.
Urumia. Se Urmia.
Urumtsi, Umrutsi l. Umritsi (Kin. Ti-hoa-tsjeu), stad
i Dsungariet l. Tian-sjan-pe-lu, 515 km. ö. s. ö. om
Kuldsja, vid ett litet från Bogdo-ola kommande
vattendrag, som skiljer den gamla l. köpmansstaden på
högra sidan från den nya l. mandsjustaden på venstra
sidan. Staden anlades redan under Han-dynastien
och kallades af mongoler och turkar Bisjbalik. Den
hade tidtals stor betydelse. Såsom uigurturkarnas
hufvudstad var den residens för de furstar, som
n. och s. om Tian-sjan egde ett stort rike, liksom
hufvudstaden kalladt Bisjbalik, och måhända för den
herskare, som de europeiske krönikeskrifvarna i
12:te årh. kallade Johannes presten (Reclus). I
18:de årh. var staden mycket folkrik (enl. en
uppgift 200,000 pers.) och intog främsta platsen
bland de kinesiska kolonierna i norra Kansu,
men dunganerna nedhöggo nästan hela befolkningen
under sista kriget. Oaktadt sina olyckor drifver
U. ganska liflig handel med Ryssland samt Turkestan
och östra Kina. Befolkningen består af mandsjuer,
kineser, dunganer och turkmener. I omgifningarna
finnas svafvelkällor och en solfatar, ryktbar i hela
Central-Asien, och man uppger, att det fins vulkaner
eller åtminstone brinnande stenkolsflötser.
Urup, Axel, dansk krigare, född d. 13 Sept. 1601
i Halland af adlig slägt, anlade 1634 den lilla
fästningen Kristianspriis (nu Friedrichsort)
vid Kielfjorden och försvarade den tappert 1643,
till dess svenskarna togo den med storm. U. blef
1648 riddare af elefantorden och 1655 riksråd, var
ståthållare i Köpenhamn 1654–55 och anförde hären
i Skåne 1657, men utmärkte sig i synnerhet 1658–59
vid befästandet och försvaret af Köpenhamn. Han
deltog också i fredsunderhandlingarna 1660. Efter
enväldets införande blef U. riksråd samt assessor i
krigskollegiet. Död d. 15 Mars 1671. E. Ebg.
Ur vår tids forskning, titel på en serie värdefulla
populärvetenskapliga skrifter (med öfvervigt för
naturvetenskaperna), hvilka utkommo i Stockholm
1872–89 (i allt 37 monografier i 9 band). Den
utgafs af A. Key och G. Retzius 1872–77, af desamme
jämte A. Jäderholm 1878–80 och af stiftelsen
Lars Hiertas minne 1880–89 (med G. Retzius såsom
redaktör). Vetenskapsmän, som författat skrifter för
denna publikation, äro Hj. Abelin, F. W. Areschoug,
C. W. Blomstrand, J. Centerwall, P. T. Cleve,
A. Z. Collin, G. v. Düben, L. A. Forssman,
Th. Fries, O. Hammarsten, Ad. Hedin, H. Hildebrand,
H. Hildebrandsson, J. Lieblein, Chr. Lovén,
A. Nathorst, G. Retzius, O. M. Reuter, O. Salomon,
O. T. Sandahl, F. A. Smitt, Es. Tegnér, R. Tigerstedt,
A. Törnblom och R. Wickberg.
Uråsa, socken i Kronobergs län, Konga härad. Areal
2,615 har. 696 innev. (1890). Annex till Väckelsång;
Vexiö stift, Konga kontrakt.
Urämnen. Se Grundämnen.
Usagara, land i tyska öst-Afrika, v. om
Bagamojo. Det är ett bergland, genomdraget af flere
bergskedjor, af hvilka de centrala Rubehobergen äro
de högsta (1,878 m.). Mellan bergen ligga vidsträckta
slätter: i ö. den sumpiga och osunda Makata, i v. den
ödsliga och enformiga Marenga m’kali. Hufvudfloden
är Mukondogua, som upprinner i nord vestra delen
af U., flyter genom sjön Ugombe (657 m. höjd),
genombryter centralkedjan och inträder på slätten,
der den från h. upptager Myombo och Makata samt
längre ned från v. Uami, hvilken, ehuru liten,
ger sitt namn åt floden till dess utlopp midt emot
Sansibar. Klimatet är kallt och fuktigt samt osundt
på låglandet. Slätterna och låglandet äro betäckta
med svartmylla, som under regntiden betäckes med
vatten och under den torra förvandlas till en hård
skorpa. Der vattnet är föga djupt, bär marken en rik
vegetation och jättelika träd. En af de största byarna
är Mbamba, i sydöstra U., med omkr. 200 hyddor. I
U. ligga ock de franska missionsstationerna Kondoa
och Mrorogo, n. om Mukondogua, och i norra delen af
landet de engelska Mpuapua och Kisokue. Tyskarna,
under hvilkas protektorat landet står sedan 1885,
hafva anlagt några handelsplatser, bl. a. Kiora
och Sima vid Mukondogua. Landet har genomkorsats
af en mängd resande, och missionsstationerna hafva
varit utgångspunkter för många forskningsresor, så
att landet nu är väl kändt. Uasagara (befolkningen
i U.) äro delade i flere stammar, dels ännu vilda,
dels mera hyfsade genom sin förbindelse med suaheli,
araber och hvita. Beständigt mål för sina grannars
angrepp, äro de alltid på sin vakt, färdiga att
fly vid första tecken. Deras språk, deladt i flere
dialekter, är ett af de mest utbredda i det inre af
Öst-Afrika. Det talas af några folk ända till Mombas.
Usambara, landskap i tyska Öst-Afrika, vid Indiska
oceanen, genom floden Rufu l. Pangani skildt från
det sydligare Usegua på ömse sidor om 5:te breddgraden
s. om eqvatorn. Det är ett af de vackraste landskapen
i Öst-Afrika, med egendomligt formade kupolberg och
djupa dalar, vattnade af tillflöden till Ruengero
l. Urengere, biflod till Rufu. Jorden är bördig,
och klimatet anses sundt. Innevånarna, uaasambara,
äro kraftiga bergsbor, som hufvudsakligen lefva af
sitt lands och sina hjordars afkastning. Oaktadt
landets naturliga rikedom äro de fattiga, emedan
de ej odla mer än de nödvändigt behöfva för sitt
uppehälle och ej sysselsätta sig med handel, som idkas
uteslutande af araber och kustbefolkningen. Landet
styres af en sultan, som förr residerade i Fuga,
men nu i Mazindi, nära venstra stranden af Mkomazi,
en biflod från v., till Rufu. Sedan 1885 tillhör
U. det tyska Öst-afrikanska sällskapet, som der
anlagt några stationer.
Usance [ysa’ngs], Fr. (Ital. usanza, af Lat. usus,
bruk, sed), handelst., vedertagen sedvänja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
