Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Usselinx ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven den nya ordningens anhängare i Nabljudenija
odnogo lentiaja (En lättings iakttagelser)
m. fl. arbeten. Åren 1871–77 bildade en
öfvergångsperiod i U:s författareskap. En del af
dessa år tillbragte han på resor i Vest-Europa
(Paris, London, Serbien, Ungern). Följande en
vid denna tid allmän tendens (»narodnitjestvo»),
öfvergår U. till »källan», till skildring af den ryske
bonden. Sjelf stadsbarn, såg han i bonden endast
»svinet», möjligen derför att hans erfarenhet (som
tjensteman i en bank i guvern. Samara) bragt honom i
beröring med blott de dåliga sidorna i allmogens lif
och åskådningssätt eller derför att han öfver hufvud
saknade blick för andra sidor. I alla fall är det nu
slut med 40-talets (på komplett obekantskap med fakta
beroende) idealisering af bönderna. Sin verksamhet
som folklifsskildrare började U. med Tjornaja rabota
(Grofarbete) i »Otetj. zapiski» 1879. Författarens
egen förvåning öfver hvad verkligheten hade att bjuda
på af ekonomiskt och moraliskt elände får der ett
nästan hjertslitande uttryck. Den frie bonden visar
sig vara sämre än den lifegne. Samma tema (ramlade
illusioner) återkommer i t. ex. Malyja rebjata
(Små barn), Tjudak-barin (En underlig herre),
Ljudi i nravy sovremennoi derevni (Folk och seder på
samtidens landsbygd) m. fl. Den egentliga driffjädern
i bondens lif är enligt U. egennyttan, penningen. Hans
bästa egenskaper återfinnas i sin högsta potens hos
den fintlige bondefödde blodsugaren (»kulak»), som
lika samvetslöst ruinerar herre och bonde. U. förblef
icke stående vid denna rent negativa uppfattning. I
skogsbygderna i guv. Novgorod fick han syn på en
annan sida af allmogen, tecknad i Vlast zemli (Jordens
makt: i »Otetj. zap.» 1881): bonden lefver ett sundt
lif, ett lif, som verkligen kan uppbära det ryska
samhället, blott »jordens makt» herskar öfver hans
förstånd och samvete, så länge han på traditionens
grund lefver ett väsentligen instinktivt naturlif
(jämförligt med biens och myrornas), fullständigt
upptagen af omsorgerna för sitt lilla jordbruk;
lösslites han från jorden, får han pengar och
goda dagar, då blir han ett svin. Andra arbeten af
U. äro t. ex. Volnyje kazaki (De frie kosakerna),
Skutjajustjaja publika (När publiken har tråkigt),
Mimochodom (I förbigående). Åtskilliga af U:s skrifter
äro snarare sociologiska afhandlingar än skönliterära
alster. Öfver hufvud försmår U. all estetisk
apparat. Hans samlade arbeten äro utgifna i 3 dlr
1889–91 (dlrna 1 o. 2 i 3:dje uppl.). Lll.
Usselinx, Willem, holländsk projektmakare och
författare, född 1567 i Antwerpen, tillbragte en
del af sin ungdom med resor och handelsföretag i
Spanien, Portugal och på Azorerna, hvarunder han
lärde känna de nämnda landens handelssystem och
kolonisationsföretag. Efter att 1590 hafva återkommit
till Nederländerna började han verka för den stora
plan han otvifvelaktigt under sina resor fattat att
i sitt fädernesland bringa till stånd ett storartadt
bolag till drifvande af handel på Amerika, eller
på dåtidens språk, ett vestindiskt kompani. Genom
bl. a. en mängd småskrifter i detta ämne sökte
han bana väg för denna sin plan. Först 1616 togs
saken om hand af generalstaterna, och 1621 kom det
holländsk-vestindiska kompaniet till stånd, dock under
andra former, än U. velat, och utan att han fick någon
befattning dermed. Anseende sig otacksamt behandlad
och dessutom ruinerad genom misslyckade spekulationer,
lemnade U. sitt fädernesland vid samma tid, 1623,
som det Vestindiska kompaniet utrustade sin första
expedition. På väg till Danzig kom han hösten 1624
till Göteborg, der han uppsökte Gustaf II Adolf och
för honom framlade sin stora plan. I Sverige lyckades
han hastigare vinna gehör. Redan 1626 utfärdades
patent för svenska Söderkompaniet (se d. o.), och 1627
erhöll detta på 12 år uteslutande rätt till handel
och kolonisation i främmande verldsdelar. I förlitande
på hans »prospekter» förespeglade man sig storartade
resultat. Konungen sjelf tecknade sig såsom deltagare
med en stor summa; riksråd, biskopar, magistrater
m. fl. uppmanades till deltagande och verksamhet för
saken, och äfven på riksdagen 1627 talades ifrigt för
densamma och tecknades bidrag. Direktörer tillsattes,
och företaget syntes med det första skola sättas i
verket. Konungens afresa till kriget i Preussen och
de derefter följande politiska händelserna undansköto
emellertid förverkligandet, och ifvern svalnade trots
U:x’ skrifter och resor, hvilka senare utsträcktes
till provinserna på andra sidan Östersjön för att
vinna nya deltagare. Äfven U. sjelf uppgaf saken här
i Sverige och begaf sig 1629 åter till sitt land. Der
lockade den politiska ställningen honom till ett
skriftställeri, som inom kort bragte honom i delo
med generalstaterna, hvarför han åter uppsökte
Gustaf Adolf, som då öfvergått till Tyskland. I
spåren af konungens segertåg sökte U. verka för
sitt »kompani», som då skulle omfatta äfven tyska
stater, och ännu i lägret vid Nürnberg i Okt. 1632
gillade Gustaf Adolf denna plan och lät uppsätta
fullmakt för U. såsom verkets föreståndare. Efter
konungens död fullföljde Oxenstierna saken och
utfärdade i April 1633 ett nytt inbjudningspatent
for det utvidgade kompaniet. Slaget vid Nördlingen
omintetgjorde emellertid hela företaget. Förgäfves
sökte U. i Frankrike realisera sina planer, så ock
i Nederländerna, der dock Oxenstierna under ett
besök 1635 inledde de förbindelser, som snart nog
ledde till realiserandet af U:x’ ursprungliga plan
i Sverige och anläggandet af kolonien Nya Sverige
(se d. o.). U. åter vidgade sina vyer och sökte
nu i Nederländerna verka för ett förbund mellan
de mot Spanien fientliga staterna till denna
makts undanträngande från handeln på de främmande
verldsdelarna. Men hvarken i Nederländerna eller i
Östersjöstäderna, der han senare åter uppträdde,
lyssnade man till honom. 1641 kom U. å nyo till
Sverige, der han dels verkade för sina gamla planer,
dels arbetade för förslaget att invalla och torrlägga
en vik af Mälaren vid Arbogaåns utlopp. 1643 nödgades
han begära understöd af regeringen för att kunna
lemna landet och affardades s. å. som ett slags
handelsagent till Nederländerna, der han synes hafva
dött år 1647.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
