- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
1559-1560

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Usselinx ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– U. måste anses såsom en betydande vågbrytare
för den europeiska kolonialpolitiken, framförallt
genom sitt skriftställeri. Samtliga aktstycken,
till större delen af U. författade, rörande hans
svensk-tysk-nederländska kolonisationsplaner utgaf han
i Tyskland 1633 under titeln Argonautica gustaviana,
hvilket arbete, om man ser bort från förf:s många
fantastiska hypoteser och öfverdrifter, kan anses som
en vigtig källskrift för handelns och emigrationens
historia under 1600-talet. Sveriges m. fl. lands
arkiv gömma dessutom en massa af U. ingifna
skriftliga aktstycken. – Jfr Franklin Jameson:
»Willem Usselinx, founder of the dutch and swedish
West-India companies» (1887; i »Papers of american
historical association», vol. II). Spr.

Ussher [ö’sjer], James (Jacobus Usserius), britisk
lärd och protestantisk teolog, f. 1581 i Dublin,
väckte redan som ung uppmärksamhet för sin omfattande
beläsenhet och lärdom samt blef 1607 teol. professor
i Dublin, 1612 teol. doktor och 1614 vice kansler
vid universitetet derstädes. 1621 utnämndes han
till biskop i Meath samt 1625 till ärkebiskop
af Armagh och Irlands primas. Vid revolutionens
utbrott i England och Skotland samt katolikernas
uppror på Irland förlorade äfven U. sin plats. Han
begaf sig då till England och slöt sig till den
fångne konung Karl I, vid hvars afrättning han var
närvarande. Derefter tillbragte han sina sista
år i stilla tillbakadragenhet intill sin död,
1656. Hans många efterlemnade skrifter äro af dels
apologetisk-polemiskt (i synnerhet mot papismen),
dels arkeologisk-kyrkohistoriskt och kronologiskt
innehåll. Såsom de märkligaste af dem alla torde
böra nämnas Britannicarum ecclesiarum antiquitates
(1639) och Annales Veteris et Novi testamenti
(1650–54), ett verk af mycket stor betydenhet.
J. H. B.

Ussi, Stefano, italiensk målare, f. 1822 i Florens,
elev af dervarande akademi, erhöll pris redan för sina
första taflor, Den barmhertige samariten, Bayards
död
och Lazarus’ uppväckelse från de döde, samt
fortsatte derefter 1849–53 sina studier i Rom. Ett
af hans förnämsta arbeten är Hertigens af Athen
(Gaulthier de Brienne) fördrifvande från Florens, som
1867 väckte mycket uppseende i Paris (nu i Florens’
nationalgalleri). Efter att hafva besökt Egypten
målade han för kediven Den stora karavanens aftåg
från Kairo till Mekka,
som 1873 vann stort bifall i
Wien. Sedan har han målat Bianca Capello, som söker
förgifta kardinal de’Medici,
utställd 1878 i Paris
och 1879 i München. U. är professor och ledamot af
akademien i Florens samt sedan 1875 ledamot af den
svenska konstakademien.

Ussing. 1. Tage Algreen-U., dansk politiker,
ämbetsman, född d. 11 Okt. 1797 nära Hilleröd,
blef student 1816 och juris kandidat 1822. Han
började redan 1817 sin författarebana (med
Napoleon den eneste) och utgaf 1819–21 några mycket
hänsynslösa kritiker riktade mot universitetslärare,
bl. a. Beviis for at Adam Öhlenschläger er gaaet fra
sans og samling,
samt under de närmast följande åren
åtskilliga omogna juridiska arbeten. År 1830 blef han
kanslist och 1831 kanslisekreterare, 1836
landsoverretsassessor, 1840 professor vid
universitetet, 1844 borgmästare i Köpenhamn och 1848
generalprokurör, hvilken post han behöll till sin
död, d. 25 Juni 1872. Han erhöll titel af etats-råd
1846 och af konferensråd 1859. Redan 1834 valdes U. i
Köpenhamn till ständerdeputerad och bevistade alla
möten i Roskilde 1835–46. Under de första åren var
han en ifrig och dristig förespråkare för tryckfrihet,
sparsamhet i statshushållningen och andra nyttiga
reformer, framställde förslag om ständernas noggranna
kontroll öfver finanserna o. s. v. och erhöll såsom
utmärkelse derför af sina medborgare en guldpokal
1839. Men då de liberale framställde sina anspråk på
en verkligt konstitutionel författning och Slesvigs
närmare förening med konungariket, drog U. sig
tillbaka och slöt sig till regeringspartiet. Det
var också U., som 1844 framkallade ett uttalande af
ständerförsamlingen i Roskilde om önskvärdheten af
full klarhet i frågan om tronföljden till rikets
landskap och derigenom gaf upphof åt Kristian
VIII:s »öppna bref» 1846. I den grundlagstiftande
riksförsamlingen 1848–49 var U. en af de
konservatives verksammaste talare vid bekämpande af
den allmänna rösträtten och slutade med att protestera
mot grundlagen. År 1854–66 var han konungavald
medlem af riksrådet och hörde då till ledarna för
helstatspartiet. U. användes i många praktiska
värf och var medlem af flere vigtiga komitéer. Han
skref Haandbog i den danske kriminalret (1829; 4:de
uppl. 1859) och Haandbog i den danske arveret (1855)
samt utgaf en samling »Kgl. reskripter m. m. fra
1813–65» (1825–71) och »Love og anordninger» för
tiden 1850–70. Hans betydelse som rättslärd var
likväl icke stor. – 2. Werner Jasper Andreas U.,
dansk ämbetsman, den föregåendes kusins son, född
d. 4 Mars 1818 i Köpenhamn, blef student 1834 och
juris kandidat 1838 samt tjenstgjorde derefter
i kansliet. Han skref 1847 en kort, prisbelönt
framställning af De danske landboforhold och blef
s. å. assessor i landsoverretten i Viborg. 1848–53
var U. medlem först af den grundlagstiftande
riksförsamlingen och sedan af folketinget, inom
hvilket han slöt sig till det nationalliberala
partiet. 1854–64 var han overappellationsretsråd
i Flensburg, 1864–73 assessor i höjesteret och
derefter direktör för nationalbanken. 1866 blef
U. konungavald medlem af landstinget, der han intog
en mycket sjelfständig politisk ställning. 1868–77
deltog han i processkommissionen. Vid Köpenhamns
universitets 400-års jubileum 1879 kreerades U. till
hedersdoktor. Död d. 2 Dec. 1887. – 3. Johan Louis
U.,
dansk filolog, den föregåendes broder, född
d. 10 April 1820 i Köpenhamn, blef student 1836,
filol. kandidat 1842 och filos. magister 1844. Han
reste derefter under två år uti Italien, Grekland och
Turkiet, studerande företrädesvis konstarkeologi. 1847
blef han lektor i grekisk och romersk filologi, 1849
e. o. och 1850 ordin. professor vid universitetet
samt 1876 »provst» (föreståndare) på Regensen. U. har
skrifvit en följd specialafhandlingar, i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfap/0786.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free