- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
1565-1566

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Usselinx ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de af den gamla nationella romerska rätten (jus
civile
) erkända sätten att förvärfva eganderätt,
hvilka sätt derför kallades adquisitiones civiles,
i motsats till adqu. naturales l. adqu. juris
gentium.
Redan i Tolf taflornas lag förekommer,
under namn af usus auctoritas, ett förvärfvande
af eganderätt (i gammal-romersk mening) till en
sak, som dertill är qvalificerad, genom viss tids
oklandrad besittning, nämligen, hvad beträffar
fastighet (fundus), två års besittning och, hvad
beträffar ceterae res, ett års besittning, såvida
denna besittning är vunnen genom ett formelt lagligt
fång (justo titulo), som är egnadt att öfverflytta
eganderätt, samt i god tro (bona fide). Senare fick
detta förvärfningssätt benämningen usucapio. Vissa
slag af egendom, nämligen fastigheter i provinserna
(praedia provincialia), voro emellertid uteslutna
från denna häfd. Behofvet att för klander skydda
äfven besittningen af sådan egendom, hvilken med det
romerska rikets tillväxt fick allt större betydelse,
föranledde senare den pretoriska rätten till ett
liknande institut, longi temporis praescriptio,
i det att den grundsatsen uppställdes att den på förut
angifvet sätt vunna besittningen af sådan egendom
skulle, om den oklandrad blifvit fortsatt under
resp. 10 eller 20 år (alltefter som den klandrande
var bosatt i samma eller en annan provins), kunna
försvaras genom en invändning och – något senare
–, t. o. m. om den förlorats, kunna återvinnas
genom en talan (in rem actio) mot innehafvaren
af egendomen. Slutligen upphäfde Justinianus
fordran af en särskild sakens qvalifikation för att
usucapio skulle kunna ega rum och gjorde på visst
sätt en sammansmältning af den gamla usucapio
och den af pretorerna införda longi temporis
praescriptio.
Enligt hans stadgande skulle usucapio
af res mobiles ega rum genom 3 och af res immobiles
genom resp. 10 och 20 års besittning, om denna var
förvärfvad justo titulo och bona fide. – Detta
är den ordinära häfden. Men det finnes också i den
justinianska rätten en extraordinär häfd, som kom till
användning i sådana fall, då vissa förutsättningar
för den ordinära häfden (särskildt justus titulus)
saknades. Denna extraordinära häfd fullbordades genom
30, i vissa fall 40 års besittning, I. L.

Usuel (af Lat. usus, bruk, vana), bruklig, vanlig. –
Usuel tara. Se Tara.

Usurpera (Lat. usurpare, af usus, bruk, och
rapere, rycka till sig), egentl. genom (rätts-stridigt)
brukande tillegna sig; med våld eller list tillskansa
sig. – Usurpation, olaga häfd; våldskräktning. –
Usurpator, våldskräktare, orättmätig innehafvare,
tronröfvare.

Usus. Lat. 1. Nyttjande eller bruk af något, särskildt
i juridisk bemärkelse om a) nyttjanderätt till något
utan eganderätt, vanligen såsom ususfructus, rätt
att draga afkastning af en sak (se Nyttjanderätt),
samt om b) en på sådant nyttjande under viss tid
eller häfd grundad eganderätt. Förvärfvandet af dylik
kallas ock usucapio (se d. o.). Ett särskildt slag af
usus var det vid äktenskaps ingående, då manus (se
d. o.) uppkom genom oafbrutet äktenskapligt samlif
(enl. Tolf taflornas lag under 1
år). – 2. Bruk, plägsed, vana, t. ex. u. fori,
rättegångsbruk; u. loquendi, språkbruk. R. Tdh.

Ususfructus, Lat., nyttjanderätt (se d. o. och
Usus 1).

Ut, solmisationsnamn på tonen c. Ett nyare namn är do
(jfr Solmisation). A. L.

Utah [ju’ta], territorium i Nord-Amerikas Förenta
stater, begränsadt i n. af Idaho och Wyoming, i ö. af
Colorado, i s. af Arizona och i v. af Nevada. Areal
220,063 qvkm. Genom Wahsatchbergen, som från Idaho
gå genom territoriet med aftagande höjd söderut,
delas detta i tvänne hvarandra olika delar. Den
östra, mindre, består af platåer, vågräta eller sakta
sluttande och fallande i afsatser från Wahsatchbergen
i v. och de från dem utgående Uintahbergen i
n. Floderna, som tillhöra Colorados vattensystem,
flyta alla i s. k. cañons, nedskurna i sand- och
kalkstenen, stundom till ett djup af flere tusen
fot. Den vestra delen bildar ett på alla sidor af
berg inneslutet bäcken, af Fremont kalladt the Great
basin
(det stora bäckenet), en vexling af breda,
öde dalar och smala, osammanhängande bergskedjor,
som uppstiga brant från dalarna. Det består af flere
mindre bäcken af olika höjd. I hvart och ett samla
sig vattnen från de omgifvande bergen till en sjö,
som, enär den saknar aflopp, stiger och faller med
tillflödet och afdunstningen. Det största af dessa
bäcken är Stora Saltsjöns, som sträcker sig längs
foten af Wahsatchbergen, men som i forna geologiska
perioder hade en mycket större utsträckning än
nu. Dess strandlinjer lågo nära 300 m. högre än
den nuv. sjöns. Öfriga större vattensamlingar äro
Björn- och Utahsjöarna, hvilka sända sitt (söta)
vatten till Stora Saltsjön. Utom tillflödena till
sistnämnda sjö finnes v. om Wahsatchbergen endast
en större flod, Sevier, som uppstår på platåerna
s. om Wahsatchbergen och går i en stor båge till
öcknarna i v., der den försvinner. Förr gick den till
Seviersjön, der dess vatten afdunstade; men dess stora
användning för landets bevattning har förorsakat
dess utsinande. Lägsta delen af territoriet,
nära södra gränsen, ligger lägre än 900 m., men
många bergstoppar nå öfver 3,900 m. Af de högsta må
nämnas Mount Nebo (3,560 m.) i Wahsatchkedjan samt
Gilberts peak (4,263 m.), La Motte (3,929 m.) och
Burro (3,911 m.) i Uintah-kedjan. På de högre
bergen är nederbörden tillräcklig för vegetationen,
men ringa på slättlandet, der konstgjord bevattning
nästan öfverallt kräfves. Den årliga nederbörden i
Salt Lake City, som har ett i klimatiskt hänseende
fördelaktigt läge, är omkr. 760 mm. I alla andra
beboeliga trakter af territoriet är den mindre,
uppgående till endast 250 mm. i södra och vestra
delarna. Medeltemperaturen i Salt Lake City är
omkr. 7° C. Skilnaden mellan sommar- och vinter- samt
mellan dag- och natt-temperaturen är mycket stor. Den
bebodda delen af U. ligger hufvudsakligen längs
vestra foten af Wahsatchbergen och i dessas dalar,
särskildt i norra delen af territoriet. Nära södra
gränsen, i Virginflodens dalar, ligga ock betydliga
nybyggen. 1850 hade territoriet 11,380 innev., men
1890 207,905

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfap/0789.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free