Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utgård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utgård (Isl. Útgarðar) Nord. mytol., kallas i eddan
en borg i Jättehem (jätteverlden), belägen vid dess
yttersta gräns, såsom namnet antyder. U:s herskare
var Utgårda-Loke (se nästa art.).
Th. W.
Utgårda-Loke (Isl. Utgarða-Loki), Nord. mytol.,
benämndes herskaren i Utgård och Jättehem. Han
synes vara en tämligen sent tillkommen mytisk
skapelse. Liksom Åsa-Loke var en inkarnation af det
onda i gudars och menniskors verld, så koncentreras
hos Utgårda-Loke all jättarnas fysiska och moraliska
styggelse. Den yngre eddan har en utförlig berättelse
om Tors besök hos Utgårda-Loke (»Skryme»),
hvarvid den förre var åtföljd af (Åsa-)Loke,
Tjalfve och Röskva. Tor, Loke och Tjalfve spelade
vid detta tillfälle en ganska ömklig rol. Loke
blef öfvervunnen af Utgårda-Lokes tjenare Loge
(se denne). Tjalfve besegrades af Huge (se denne),
och Tor sjelf måste gifva vika för Utgårda-Lokes
amma, Elle (se denna). Tor och hans följeslagare
läto, som eddan säger, förvilla sig af Utgårda-Lokes
synvändningar och trolldom. Äfven hos Saxo Grammaticus
omtalas Utgårda-Loke (Utgarthi-locus). Liksom
andra afgrundens makter säges Utgårda-Loke der vara
fängslad i en underjordisk stinkande håla, omgifven
af troll, ettersprutande ormar och andra gräsligheter.
Th. W.
Uthalare, sjöv., ett tåg eller en ketting,
hvarmed någonting uthalas till sitt stånd å en
i horisontel eller sned riktning liggande bom,
gaffel, spri el. dyl. (jfr Skot). – Bland sjöfolk
betecknar detta ord äfven en rask och oförvägen
sjöman. Gifves detta epitet åt befäl eller underbefäl,
förstås dermed en sträng och fordrande man.
R. N.
Uther, Baptista van, af obekant nationalitet, en
af Vasatidens mest framstående och mest anlitade
målare, nämnes första gången 1562 och qvitterar
ännu i Maj 1594 ett aflöningsbelopp, men är död
1597. En stor mängd arbeten af hans hand omtalas i
samtida handlingar, men intet kan f. n. med någon
säkerhet uppvisas. Såsom konung Johan III:s hofmålare
på Stockholms slott ledde han der de dekorativa
målningsarbetena, och 1582–86 vistades han tidtals
på Kalmar slott, der den praktfulla, ännu bibehållna
takmålningen i Gyllne salen af heraldisk-ornamental
karakter möjligen förskrifver sig från honom. 1587
arbetade han någon tid i Vadstena. Men hans verksamhet
inskränkte sig ej endast till detta fack. År 1568
målade han jämte Lambrecht målare triumfportar
till konung Eriks bröllopshögtid; senare nämnas
af honom altartaflor (för Riddarholmskyrkan 1578,
för Stegeborg 1581), vidare krucifix, porträtt
(bl. a. af Sigismund och prinsessan Anna, 1578),
jagter m. m. Det sista omtalade arbetet af hans hand
utgjordes af 32 »riksens landswapner», som han målade
till Johan III:s begrafning, hvilken egde rum d. 1
Febr. 1594. Upk.
Utica, den äldsta feniciska kolonien på Afrikas
norra kust, anses hafva blifvit grundlagdt i 12:te
årh. f. Kr. och låg omkr. 30 km. n. v. om Kartago
vid hafvet, nära Bagradas’ (nu Medsjerdas) mynning,
ehuru ruinerna nu, genom
af floden nedförda alluvialbildiiingar, ligga
mer än 10 km. från kusten. Staden uppblomstrade
raskt och kraftigt genom sjöfart och handel,
hvilken främjades genom det omgifvande landskapets
fruktbarhet. U. var näst Kartago den mest betydande
staden i det feniciska Nord-Afrika och stod
formelt i ett slags jämlikhetsförhållande till
det mäktigare samhället, i sjelfva verket dock
med hegemoni för det sistnämnda. Staden reste
sig mot Kartago i legosoldatkriget, men förblef
trogen under de båda första puniska krigen. I det
tredje slöt den sig deremot till Rom och blef
efter Kartagos fall (146 f. Kr.) residens för
den romerske ståthållaren i Afrika. Under det
medborgerliga kriget mellan Caesar och Pompejus
blef U. högqvarter för Cato d. y. (»Uticensis»),
som der gaf sig döden efter slaget vid Thapsus (46
f. Kr.). Staden blomstrade under kejsaretiden och
gynnades särskildt af afrikanen Septimius Severus
(193–211). Förödd under de vandaliska och arabiska
fejderna, blef den på 600-talet förstörd af
araberna. Åtskilliga, vid Bu Sjatir funna ruiner
(af amfiteater, teater, hamnbyggnader m. m.) vittna
om dess forna glans. R. Tdh.
Utica [jutikä], stad i nord-amerikanska staten
New York, på södra stranden af Hudsons biflod
Mohawk och vid flere jernvägslinier. Omkr. 40,000
innev. Betydande tillverkning af kläder och skodon. I
den omgifvande tätt bebyggda trakten bedrifves
stor tillverkning af bomulls- och yllevaror och
jern samt af ost och smör, och U. har den största
ostmarknaden i Förenta staterna. – Det första nybygget
vid U. anlades i midten af 1700-talet. Samhället fick
stadsrättigheter 1832.
Utile dulci (om detta latinska uttrycks härkomst
se under art. Omne), »det nyttiga förenadt med
det angenäma», namn på ett framstående vittert
och musikaliskt ordenssällskap i Stockholm,
hvilket stiftades 1766 och hade sin sista
sammankomst 1795. Den egentlige stiftaren synes
hafva varit El. Schröderheim (då en nittonårig
e. o. kanslist, men redan känd såsom qvick och
genialisk umgängesman). Efter tre år hade medlemmarnas
antal redan vuxit till 150. Bland dem funnos hofmän,
militärer, civila ämbetsmän, prester, läkare, skolmän,
konstnärer, yrkesidkare, köpmän, yngre män från
Upsala universitet samt fruntimmer (bl. a. fruarna
Lenngren och Schröderheim). Äfven hertigarna Karl
och Fredrik Adolf togo inträde, och Gustaf III
vardt ordens skyddsherre, men den bibehöll likväl
sin prägel af enskildt samfund. U. D. kallade sig
både akademi (»academia apollinaea») och orden. Ett
hemligt ceremoniväsende, sådant som på den tiden
var så omtyckt, och en vidlyftig uppsättning
af ordensämbetsmän bidrogo att gifva U. D. dess
prägel. Personer, som stodo utom orden, kallades
»barbarer». Den invalde blef först »ämnesven»
och kunde efter hand uppnå broder-, riddare- och
commandeur-graderna. Styrande utskott voro »Stora
areopagen», »Mindre areopagen» (sällskapets högsta
vittra domstol, hvilken utsatte täflingsämnen,
tilldömde pris och granskade de skrifter, som U. D.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
