Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utländing ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ofvan som under jord. Enligt k. förordn. om grufvors
utmål d. 20 Okt. 1741 skulle utmålen hafva olika
storlek och form alltefter de fyndiglieters art
och förekomstsätt, som inom utmålen bearbetades. Så
t. ex. erhöllo enligt denna förordning jernmalmer
utmål »i jemsidig fyrkant af tvåhundrade famnar i
längd och bredd». Fyndigheter för ädlare metaller
fingo utmål, som efter malmens förekomstsätt
kunde vara än femtio famnar i längd och bredd,
än femtio famnar i längd och tjugo famnar i bredd
»ehvart sig (malm-)gången vrider eller vänder»,
o. s. v. Kalkstensbrott fingo utmål med tjugo famnars
längd och bredd. Mot djupet följde utmålen malmernas
sidostupning eller donläge. Uti 1855 års grufvestadga,
der rätten till inmutning af kalksten m. fl.
stenarter redan var borttagen, ändrades föreskrifterna
om utmålens storlek. Utmålen för bergmalmer
äfvensom för svafvelkis och blyerts skulle enligt
sistnämnda stadga utläggas till en storlek af högst
100 famnar i qvadrat. Stenkolsutmål voro bestämda till
200 famnar i qvadrat, och för sjö- och myrmalmer samt
varp lämpades utmålen efter omständigheterna, dock med
någon inskränkning. På djupet följde äfven enl. 1855
års stadga utmålen fyndigheternas donläge. Enligt nu
gällande grufvestadga af d. 16 Maj 1884 är rätten
till inmutning af sjö- och myrmalmer, varp och
stenkol (rätten till stenkolsfyndigheter förvärfvas
numera genom koncession enligt lag af d. 28 Maj
1886) borttagen, och utmålen för de inmutningsbara
fyndigheterna kunna erhålla en maximistorlek af
200 m. i qvadrat. Utmålens gränser på djupet skola
räknas lodräta, för så vidt det kan ske utan intrång
för äldre utmål. Utmålen behöfva ej alltid vara af
qvadratisk form, utan kunna, såsom ock var fallet
enligt 1855 års stadga, utläggas i den sträckning, som
pröfvas lämplig, endast att kroklinier och spetsiga
vinklar undvikas och längden, såvidt möjligt är,
ej blir större än dubbla bredden. Ytvidden af ett
jernmalmsutmål var enl. 1741 års stadga ungefär 12,7
har. Enligt 1855 års stadga voro stenkolsutmålcn
likaledes ungefär 12,7 har, men malmutmålen högst
ungefär 3,2 har. Enligt 1884 års stadga är utmålens
storlek högst 4 har. Utmålsgränsernas läge och
utsträckning angifvas medelst s. k. utmålsrösen,
d. v. s. runda eller fyrkantiga stenhopar med en
uppstående sten i midten, hvilka anbringas å marken,
oftast i utmålens hörn, men stundom ock i sidorna
eller i midtlinien.
För att utmål skall kunna för en fyndighet anvisas,
fordras att fyndigheten skall vara inmutad och den
af inmutningen följande rätten försvarad. Ansökning
om utmals tilldelande skall ingifvas, så snart
fyndigheten blifvit blottad och prof deraf erhållits,
och detta skall hafva egt rum senast inom 3 år från
mutsedelns datum, derest icke, på begäran, uppskof
af bergmästaren lemnats. Sedan ansökningen inkommit
till bergmästaren, skall denne, så fort ske kan och
tjenlig årstid är for handen, företaga den begärda
utmålsförrättningen. Ansökningen och den för
förrättningens företagande bestämda dagen delgifvas
egare och
nyttjanderättsinnehafvare till den mark, hvarå utmålet skall
läggas, samt kungöras i kyrkan till den församling,
der marken är belägen. Detta skall ega rum minst
30 dagar före förrättningen. Vid denna biträdes
bergmästaren af två »gode män» äfvensom, der så
anses erforderligt, af landtmätare, som K. M:ts
befallningshafvande i länet förordnar. Senast
vid utmålsförrättningen skall jordegaren gifva
tillkänna om han vill deltaga med inmutaren i
arbetet å fyndigheten, och vidare skola vid denna
förrättning framställas alla de invändningar eller
det klander, som tilläfventyrs någon kan hafva att
göra emot inmutningen, så att, då grufvan erhållit
utmål, rättigheten till densamma må vara så mycket
som möjligt betryggad. Det sistnämnda gäller dock ej
rättsförhållandet mellan särskilda inmutare. Gillas
invändning mot förrättningen, upphör densamma;
ogillas den, fortgår förrättningen. Utmålet utstakas
å marken så, som lämpligt pröfvas (dock skall alltid
inmutningspunkten falla inom utmålet och förses
med de ofvannämnda rösena. Karta skall deröfver
upprättas och bifogas utmålsprotokollet, hvilket bör
upptaga fullständig beskrifning öfver utmålet med
dess belägenhet och sträckning. Äfven alla beslut,
som af bergmästaren vid förrättningen afsägas, skola,
jämte hvad i öfrigt vid förrättningen förekommit
(såsom frågor om lösen för marken inom utmålet
o. s. v.), intagas i protokollet. Protokollet
skall åtföljas af besvärshänvisning, innehållande
fullständig underrättelse om hvad missnöjd part må
hafva att för talans fullföljd iakttaga. Kostnaden
för förrättningen gäldas af grufegaren.
Th. N-m.
Utmätning (»exekution» i inskränkt betyd.), en af
exekutiv myndighet vidtagen åtgärd, hvarigenom ett
förmögenhetsobjekt undandrages egarens fria förfogande
för att i viss ordning användas till godtgörande af
dennes skuld. För vinnande af utmätning erfordras i
allmänhet, att betalningsskyldighet är gäldenären
ålagd genom domstols eller öfverexekutors utslag. Dock
må äfven utan sådant beslut utmätning ske för
fordran, som grundar sig på inrop vid lösöreauktion,
såvida gäldenären vid utmätningstillfället utan
jäf erkänner skulden, äfvensom för utskylder och
vissa allmänna afgifter m. m. Utom i fråga om
auktionsfordran erfordras icke att gäldenären
är tillstädes vid utmätningen, såvida han senast
dagen förut underrättats om tiden för densamma; vid
utmätning för utskylder m. m. fordras ej ens sådan
underrättelse. – Vid utmätningen bör naturligtvis så
förfaras, att å ena sidan borgenärens intresse att
erhålla full trygghet för fordringens utbekommande
tillgodoses, men å andra sidan gäldenären icke
tillskyndas onödig uppoffring. Lagen bestämmer derför
i hvilken ordning särskilda förmögenhetsobjekt böra
tagas i mät, väsentligen efter den grundsatsen att
det, som är lätt och säkert säljbart, först utmätes
och i sista hand sådant, som icke utan svårighet
eller förlust finner köpare, eller som gäldenären
icke utan synnerlig olägenhet kan undvara. Helt och
hållet undantages från utmätning det för gäldenären
allra nödvändigaste, äfvensom innestående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
